preggo-grejer som det inte pratas så mycket om.

Frustrationen över att inte orka något. Inte orka eller kunna bära, gå mer än några hundra meter i taget och inte gå i trapporna. Stressen över att vilja så mycket, och kunna göra så lite. Mitt i en flytt, överlämning på jobbet och lätt panik över att vi inte har fixat så mycket bäbisprylar. Och så insikten om att jag är höggravid nu, det är bara en månad kvar, och inget av detta är konstigt. Men frustrerande! Jag vill kunna vända mig om i sängen utan att behöva vakna och ta i för full kraft.

Och jag måste som vanligt avsluta med brasklappen att jag är väl medveten om att jag mår och har mått jävligt bra i jämförelse med andra. Och att det här ju ska gå över. Om 1,5 månad bör jag verkligen inte vara gravid längre. Vilket i sig är jättekonstigt det med.

viktig info jag glömt att berätta!

Vi har nu badkar. Badkar! Aldrig haft i hela mitt liv. Kanske badat i badkar fem gånger i mitt liv eller så. Ser därför mycket fram emot mitt framtida liv med badkar. Ser vin och böcker och levande ljus. Att jag brukar bli svimfärdig efter några minuter i varma bad går väl över om man övar, tänker jag.

fråga.

En mycket, mycket vanlig kommentar till att vi nu flyttat cirka en månad innan kiddot i magen är beräknad är: "Bra timing!". Och jag förstår kommentaren och samtidigt inte. För jag får inte ihop det hur ett hem som just nu ser ut såhär skulle funka ihop med en eventuellt nyfödd. För trots att det är en månad kvar så skulle ungen kunna komma idag, eller imorgon. Den är ju färdigbakad nu liksom. Och med tanke på hur ivrig hen verkar vara att gräva sig ut genom min navel så vet man fan aldrig. Nu ska jag försöka hitta ett par strumpor i det här hemmet.

hej nya hemma!

Så var det gjort. Nu har vi den här utsikten istället för en skog. Har fasat så länge inför flytten, så lättnadskänslan att det nu rent fysiskt är över är stor. Jag orkar ju cirka en tiondel av vad jag vill, vilket är så jävla frustrerande. Men nyttigt, antar jag. Tror vi kommer att trivas här. Det känns så. Mitt fjärde hem någonsin.

preggo-pilates.

Mirijam frågade om hur gravidpilates fungerar.

Kortfattat: Pilates anpassade efter gravida och JAG ÄLSKAR DET. Mer och mer!

Längre version: När jag började märka att kroppen snart inte riktigt skulle palla mitt vanliga rörelsemönster började jag kolla upp olika former av graviditetsträning. Bestämde mig för att testa gravid-yoga och gravid-pilates. Letade ganska länge efter ställen som hade vissa kriterier:
- Möjlighet att få testa en gång innan du köper 10-kort eller liknande. Det är verkligen inte vanligt, iaf inte i Stockholm.
- Ett ställe med bra instruktörer som var inriktade på just den träningsformen. Inte ett SATS-gym med lite gravidträning på sidan om.
- Något som passade mig tidsmässigt. Märkligt nog var mycket av träningen jag hittade upplagd som kurser, det vill säga med bestämda datum då tio gångers träning skulle börja snarare än pass en gång per vecka. Märkligt.
- Träning. Inte mental förberedelse och information om förlossning och andning. Jag ville träna, röra på kroppen.

Så jag testade först yogan. Var skeptisk innan eftersom jag ju tränat en hel del yoga och vet vad jag tycker om och inte. Dessutom hade jag hört så mycket blandat. Först var jag positivt överraskad och kände att det var så skönt att det faktiskt var ganska bra yoga, bra träning, jag fick ta i och sträcka ut. Sen meddelade tränaren att hon "tagit i extra, extra hårt den här gången" och allt förtroende föll. Jag ville att det där skulle vara lägstanivån, inte någon slags kraftmätning. I efterhand har jag insett att gravidyoga verkar vara för gravida som aldrig tränat yoga men vill träna lite. Jag ville ha yoga anpassad för gravida. Uppenbarligen stor skillnad.

Sen var det dags för pilates. Efteråt var jag imponerad över att jag fick värsta träningsvärken utan att känna att det var farligt för kroppen eller barnet. Jag var imponerad över stället där jag tränade (Stockholm Pilates Center) som har så himla bra utrustning (pilatesbollarna används typ minst av alla redskap) och bra personal och fina lokaler och bara: åååh. Vill fortsätta träna där även när jag är icke-preggo. Men i alla fall, vad innebär då min fina gravidpilatesträning? Det är pilates anpassad efter en gravid kropp (efter veckan 18-20 skulle jag gissa), både i form av vilka rörelser som inte bör utföras/göras annorlunda med en preggomage samt vilka muskler som kanske behöver lite extra hjälp just under en graviditet och efter. Till exempel fokus på att röra och stretcha ländrygg/rumpa och stärka rygg och axlar.

Ju större jag blir, desto bättre känns träningen. Imorgon är det dags för veckans omgång och jag längtar, trots att vi fick testa en ny övning förra veckan och den övningen var tydligen liiiite tuff för låren. Träningsvärk utan dess like i dagar efteråt.

tisdagstips.

Det är kanske inte världens bästa humörhöjare, men åh vad jag tyckte om P1 Dokumentär om assisterat självmord. Båda avsnitten. Väldigt fina och... värdiga? Lyssna!

det klär mig inte.

Det dåliga samvetet och oron har ramlat över mig. Har dåligt samvete för allt. Allt. För några minuter sen fick jag dåligt samvete-sköljning över hela kroppen för att jag fick för mig att barnet störs av att jag hela tiden har en hand på magen. Och sen blev jag orolig för att barnet ska klämmas i magen eftersom det börjar bli så JÄVLA trångt och ibland bara måste jag ju böja mig framåt. Eller vända mig om i sängen.

Så himla fånigt. Och så himla påfrestande, för såhär är det hela tiden just nu.

när jag vill slå händerna för öronen och ropa "bingobingo".

Pappa förklarar hur han tänker med skogen. Hur han sett och ser till att det alltid ska finnas skog i olika åldrar för att skogsbruket alltid, alltid ska kunna bidra till gårdens utveckling. Skog är nämligen pengar, men skog kostar också pengar. Så pappa tänker långsiktigt. Han tänker smart. Så fungerar han, så fungerar vi. Och jag funderar över att han gör det här för oss. Mig och min bror. Min bror som skaffat sig en egen gård två timmar bort och jag som svarar Nej, verkligen inte! när mina barndomsvänner återigen frågar om det inte börjar bli dags för mig att flytta hem igen. Slutsatserna gör ont i hjärtat, även om vi ändrar oss.

när ger man upp?

Det här året verkar vara året då jag läser böcker till hälften. Det är inte så att jag läser en tiotjugotrettio sidor och sen inte pallar, utan jag läser hälften av böckerna. Bokstavligt talat. Och så slutar jag. Och så står de där i listan currently reading och ligger spridda i lägenheten och följer med hundra gånger fram och tillbaka på tunnelbanan utan att bli rörda en enda gång. Jag vill ju läsa dem. Men det verkar inte gå så bra. (Fast Hungerelden läser jag. Började idag, cirka tio minuter efter att jag läst ut första boken)

vad behöver man som nybliven, antagligen smått chockskadad, förälder?

Hen i magen för ju ett väldigt ståhej av sig. Konstant. Sen dagen vi kände första sparken har det liksom varit full rulle där i magen. Hej vad det går emellanåt. Och nu börjar det bli trångt. Och jag börjar fatta att jag inte bara är i det eviga tillståndet gravid utan att ungen faktiskt kan komma ut ganska snart. Jättemärkligt. Jättekonstigt! Därför funderar jag lite (jättemycket) på vad vi kanske vill ha i början när vi kommer hem med en ny familjemedlem. Har ni tips på vad som var oumbärligt för er sådär i början, de första veckorna?

Och här har vi det blivande barnet in action. 

(En söt grej är att när vi klappar magen så kommer hen farande som ett litet skott och liksom bööööökar sig så nära handen som möjligt. Som en liten katt som vill kela.)

tiderna ändras.

Vi flyttpackar. Och flyttplackning innebär ju tydligen en viss nostalgitripp. Hittade till exempel en lista med vilka bröllopsgäster vi ska bjuda in till vårt bröllop. Den skrev vi på flygplatsen i Berlin år 2008. Listan är inte alls dum, men det märkliga i att inse att världen ändrats så radikalt i vissa fall. Förutom att en fem-sex stycken som vi hade tänkt bjuda har bytt partner eller blivit singlar eller gått från singel till parrelation har tre barn tillkommit och en person finns inte i livet längre eftersom det finns en jävlig sjukdom som heter cancer. Något bröllop har vi inte planerat än, men listan behåller vi till den dagen det blir aktuellt. Som ett litet tidsdokument.

dags för en enkät!

Och den har jag snott härifrån.

Vad ser du fram emot just nu?
Dagen efter att vi har flyttat samt dagen efter att hen i magen är född. Har sett fram emot detta så länge nu att jag bara vill ha det praktiska överstökat och kunna börja leva efter allt nytt istället.

Vad hatar du med hösten?
Mörkret, att det är så slaskigt och rått. Oväntat svar va?

Vad har du på dig i höst?
Haha. Allt jag ryms i. Varje vecka är det nya plagg som packas ner i post-preggo-kassar. Så just nu är det vissa klänningar samt preggojeans med långa linnen till. Koftor.

Vad exakt gjorde du vid denna tiden förra året?
Enligt den här bloggen redigerade jag foton. Om jag inte minns helt fel hade jag gigantisk jobbångest. Ville bara fly från dåvarande jobb.

Med sommaren fortfarande färsk i minnet…Vad var bäst och sämst med sommaren?
Bäst var att vi hann så mycket utan att det kändes det minsta stressigt. Att jag var lugn. Norge blev höjdpunkten på något sätt, för vi hade nog inte väntat oss att det skulle vara som det blev. Sämst var nog mina preggokrämpor, typ att jag hade panik över graviditeten fram till midsommar eller så.


Visa fem bilder från förra hösten och berätta om dom!

Hängde i Dalarna med mitt bästa gäng. De där människorna alltså, så jävla viktiga. 

Min kille gav mig en present. Peeeeez!

Hittade världens bästa läppgrejsimojs. 

Rustade upp väskan inför vintern och började packa tre olika sorters vantar. 

Hängde i såna här miljöer med Jenny och Inte skyldig. Dagen efter att vi kom hem sa jag upp mig och tackade ja till en ny bostad. Om tre veckor flyttar vi. Vi har väntat ett tag alltså. 

Vad lyssnar du på för musik i höst? (ev alltid)
Just nu det som spelas på p3 samt en jobblåtslista någon gjort i Spotify och så radiokanalen "Electronic" i Spotify.


Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Sov och gör saker du tycker om.

Och sist men inte minst…Vad är hösten för dig?
Snygga koftor och regn.

det regnar från sidan också.

Sov som en jävla kratta inatt. Har ont i huvudet och är så trött att jag vill kräkas. Vill inte dricka kaffemängden som behövs för att motverka eftersom jag fått ångest över att jag druckit för mycket kaffe under graviditeten och skadat ungen. Nån som luktar blöt gammal hund (vill kräkas än mer) sitter bredvid mig på tunnelbanan och bresar dessutom med ben och armar så jag är tvungen att sitta upptryckt mot fönstret. Kan inte protestera eftersom jag är rädd för att 1. Kräkas eller 2. Börja gråta. Sa jag att jag dessutom är omringad av en skolklass med snorungar? Och att en (vuxen) karl petar näsan och lägger snorkråkorna på golvet?

Jag saknar min kille som är bortrest. Saknar mitt goda humör som fanns förra veckan men nu är borta. Här finns istället en ångest och gråt och lite mer ångest för att jag inte har något att klaga på. Egentligen.

måndagstips.

Måndagar är ju generellt inga roliga dagar. Men jag började dagen med att lyssna klart på gårdagens P3-dokumentär om Scientologerna. Nu ska jag bara dricka en massa kaffe, sen vaknar jag nog till.

hoppla.

Alltså. När jag läser bloggar i mobilen, vilket jag typ alltid gör, och hittar ett inlägg jag ska ta action på (typ kommentera eller blogga om) så mailar jag det till mig själv. Imorse råkade jag tydligen maila det till bloggen istället, och det blev ett blogginlägg. Hoppla! Men ja, ni fattade säkert ändå. Jag låter det ligga kvar, och så kommenterar vi lite mer framöver nu va? Okej!

Kommentarsutmaning!

http://mirijam.blogspot.com/2013/10/kommentarsutmaning.html