det regnar från sidan också.

Sov som en jävla kratta inatt. Har ont i huvudet och är så trött att jag vill kräkas. Vill inte dricka kaffemängden som behövs för att motverka eftersom jag fått ångest över att jag druckit för mycket kaffe under graviditeten och skadat ungen. Nån som luktar blöt gammal hund (vill kräkas än mer) sitter bredvid mig på tunnelbanan och bresar dessutom med ben och armar så jag är tvungen att sitta upptryckt mot fönstret. Kan inte protestera eftersom jag är rädd för att 1. Kräkas eller 2. Börja gråta. Sa jag att jag dessutom är omringad av en skolklass med snorungar? Och att en (vuxen) karl petar näsan och lägger snorkråkorna på golvet?

Jag saknar min kille som är bortrest. Saknar mitt goda humör som fanns förra veckan men nu är borta. Här finns istället en ångest och gråt och lite mer ångest för att jag inte har något att klaga på. Egentligen.