hjärta hyresrätt.
Jag var nästan först på kontoret imorse och gick nästan sist. Nio och en halv timme försvann och tröttheten som alltid annars slår till vid 15-tiden kom aldrig. Kände mig oförskämt pigg när jag gick hem med tunga kassar och Tv on the radio i öronen. Piggheten satt i tills det ringde på dörren. Konsekvenserna av att jag öppnade var att jag höll på att bränna upp smöret i stekpannan, blev kall om fötterna eftersom jag bara hann ta av mig strumporna och inte sätta på mig nya och en ofantlig trötthet både psykiskt och fysiskt.
Jag orkar inte bry mig. Kan man säga så? Att man inte orkar bry sig längre? För snart två år sedan sa jag ja till att vara suppleant vilket skulle betyda ett par tre möten om året och inte så mycket mer. På något sätt blev det möten mycket oftare än så, fritid och jobbtid och pluggtid som försvinner på att tjafsa med hantverkare och grannar, samt att den förra sekreteraren nu självmant utsett mig till hennes efterträdare. Hennes första reaktion när jag sa att jag skulle flytta var Åhnej, då får jag börja skriva protokoll igen.
Kan inte två månader gå fort? Snälla? Jag orkar inte med grannar som ringer på dörren och ber mig fixa värmen och skruva ner ventilationen samtidigt som de framför att de andra grannarna hälsar så gott att de har precis det motsatta problemet så kan man göra tvärtom där? Det ena lär inte gå och inte det andra heller och då är det jag som får bära alla huvuden och få fler mail och fler påringningar på dörren. Jag orkar inte.
Ibland undrar jag om det skulle vara okej att som hejdå-nu-flyttar-jag-hälsning lägga en lapp i brevlådorna till grannarna med information som de inte verkar veta om. Som att Det kan vara bra att släcka kökslampan ibland, typ nattetid. Som att När du varit på toaletten är det trevligt om du tvättar händerna efteråt. Som att Det hörs så inihelvete mycket när du går med klackar runt runt runt i lägenheten klockan 07 på morgonen. Som att Om jag la en lapp i din brevlåda sist lamporna i trappuppgången behövde bytas om att det faktiskt är din arbetsuppgift så betyder det att det fortfarande är din arbetsuppgift när lamporna behöver bytas nästa gång också. Som att Jag är inte din jävla hyresvärd. Som att Det är fånigt att låtsas som att du inte ser dina grannar så fort du lämnat huset. Som att Så många andra grejer, men jag lär aldrig göra det.
Lägenhetsjäveln, som nuförtiden ger mig ångest samtidigt som det är mitt Hem, är ju inte ens min. Hyreskontrakt om två månader. Hyreskontrakt. Ljuv musik. Jag längtar.
8 kommentarer:
Folk får faktiskt säga vad de vill och även fast jag inte fått utstå det du får utstå så gillar jag hyresrätt. Det är fan grejer det. Snart blir det så, fy fanken så skönt det ska bli. Puss på´na!
så mysigt ni kommer ha det:)
Men vad händer med era lägenheter ni har nu?
Uh, jag vet hur du känner. Jag är sekreterare i vår brf. Men vi har en jourkille som rycker ut vid läckande element, strömavbrott osv.
Sen har vi lejt ut trappstädningen och sånt. Men eftersom jag är sekreterare så får jag skriva de där j*vla protokollen! Det är verkligen döden.
Usch. Stackare. Jag bor i hyresrätt, men har det tyvärr lika pissigt själv. Min hyresvärd är nämligen allt annat än normal och jag trivs inte heller i mitt hem. Dock slipper jag jobbiga grannar som ringer på. Tack och lov ;)
Men tro inte att jag vill skrämma dig. Alla hyresvärdar är inte lika galna som min. Ni kommer säkert få det jättegött hos er.
kentson: det ska bli helt jävla otroligt. puss :)
annaluna: ja, ingen av lägenheterna är ju våra, men den som K bor i har sagts upp och min kommer att säljas så småningom tror jag.
niklas: vi har också andra som sköter såna smågrejer, men folk klagar helt extremt mkt! och smågrejer som exempelvis att byta lampor är utdelat på olika personer i föreningen, alla har var sin uppgift ungefär lika ansvarstyngd (dvs inget alls) och ändå kan de inte ens byta en lampa! fast de går förbi den trasiga VARJE dag.
och protokollen ja. fyfan.
matilda: ja vi får en "stor" hyresvärd och ingen privat, så jag hoppas att det blir bättre faktiskt. annars har jag hört om skräckhistorier om privatvärdar...
go get them girl. grrrrrr.
vet att din lgh inte är din (eeeh) men jag tänkte om din farsa skull eha kvar den eller nått. Bra för honom att sälja dock!
nä, jag tror inte den blir kvar. han har sånt kontrollbehov att han iaf inte kan hyra ut den, och han behöver ju pengarna så... samtidigt har han ju haft den i 30 år, så det är säkert svårt att göra sig av med den också. det visar sig.
Skicka en kommentar