det ständiga dilemmat.

Trettio centimeter snö på en skvätt hygge är ungefär som uppvärmningen på ett träningspass, fast med sol och kvittrande fåglar. Vi hörde tranor och såg färska spår efter två älgar, ett lodjur, en räv, en mårdhund och så ett nygnaget rådjursben. Pappa visade vad som hänt sen förra skogspromenaden, vilka träd som tagits ner, vilka tre ekar han sparat, vilka granar han var med och planterade för femtio år sedan och så vidare ungefär som alltid. Så stannar han och säger Där ska ni fota i sommar, du och K och pekar bortåt. Jag vet svarar jag, för jag vet ju att det är det vackraste stället i hela skogen. Även fast så mycket ändrats sen jag byggde min koja och lekte Ronja Rövardotter i samma skog så finns sagoskogen kvar på sina ställen. Att bo på landet är bra fint, fortsätter han. Det är bra fint att bo på landet. Synd bara att landet alltid är så långt från stan.