igår hade bloggen namnsdag.
Hipp hipp hurra! och så vidare. Jag firade namnsdagen med att dricka en öl på jobbets aw. Den slog ut mig totalt, så efter två glas läsk åkte jag hem. Väl hemma blev jag först svimfärdig så jag fick parkera mig själv på golvet en sväng medans kallsvetten försvann, därefter placerade jag mig själv i soffan tills jag orkade börja prata igen. Min kropp är som ett jävla lotteri emellanåt. Man vet aldrig vad som händer.
9 kommentarer:
Ja men du jävlar i min lilla låda vad du började på och prata sen. Det är lite av dit friskhetstecken man man säga :)
Haha, ja jag var ju tvungen att prata igen de timmarna jag varit tyst.
Grattis egon, haha!
Och jag känner mig typ lika. Halvt svimfärdig på bion igår (tror du skulle gilla Gran Torino) och upp och ned sedan dess. Blä.
Tack! :)
Uschja. Man kan aldrig veta när kroppen får för sig att må dåligt. Sett trailern för Gran Torino, kände som att det kan vara en film som inte är en höjdare, men det är kanske värt att se ändå... :)
Alkoholrelaterade sockerras behöver ofta stävjas med kolhydrat. Så du vet. Till en annan gång.
Det är fruktansvärt obehagligt när sånt där händer.
Aha! Men jag åt två stora vita brödskivor direkt när det hände (dock efter kallsvetten, den inträffade precis när jag bredde mackorna). Hjälpte sisådär. Tog en till macka en timme senare. Då började jag snacka och blev enligt K alltså "frisk".
Det låter som en rimlig diagnos. Haha.
Säg det åt honom nästa gång han får hiv.
- Icke! Du talar ju!
Nu ar du ju ingen ungdom langre, kan det vara anledningen? ;)
torgnysdotter: haha! hur bra som helst.
emmama: ojdå, men SÅ gammal är jag ju inte.
:)
Skicka en kommentar