onsdag, februari 17, 2010

idioteridioteridioter.

Läser både Cecilia Blankens och Hanna Fridéns inlägg och många av kommentarerna kring tafs. Blir lika mörkrädd över hur många som råkar ut för tafsande idioter som de som vill påskina att det inte är någon fara med lite kläm på bröna eller röven. Själv var jag tjugo-tjugoett och gick hem från Stureplan en sen natt/tidig morgon när någon greppade tag om ena bröstet. Jag blev så jävla paff att jag såklart inte fick ur mig ett ord. Vände mig istället om och drog till med den internationellt gångbara fuck-you-gesten och fick ett hånflin tillbaka.

6 kommentarer:

Beatrix Vnunk sa...

Alltså, min rent professionella åsikt är att om man tycker att det inte är någon fara att bli lite tafsad på så har man en skev självbild och svårt med gränsdragning.
Tragiskt.

It´s all about me sa...

Jag fick höra redan i skolan som 11-åring av vår lärare att det hörde till killarnas naturliga utveckling att klämma på tjejers bröst... eh... bra där.

Sen tog en gubbe mig mellan benen när jag var i samma ålder på tunnebanan när det var fullt med folk. Fattade först inte, men när vi gick av sa min kompis att en gubbe tafsat på henne...


On and on it goes. När en kille greppade tag i min häck en gång på krogen gjorde jag samma sak tillbaka, CHOCK blev det. Fattar liksom aldrig vad man ska göra? Men blir ju så chockad!! Detta har dock inte hänt på länge nu, antagligen är man mer utsatt som yngre då de vet att man typ inte vågar göra något för att självbildern generellt är sämre då.

egoistiska egon sa...

Beatrix: Mhm. Förgyll oss gärna med din personliga åsikt också.
:)

IAAM: Ja de där snärtiga kommentarerna infinner sig liksom aldrig.

nostalgifabriken sa...

en annan grej hände mig för ett par år sedan: jag ska precis gå ner i trappan till odenplans tunnelbanan och precis då ett par i medelåldern passerar mig hör jag en av dem söga: jävla hora!!

jag är halvvägs ner i trappan när jag kommer till sans och tänker att nu minsann har jag chans att ge tillbaka för alla oförätter som jag bara har svalt hittils. så jag vänder om, springer ifatt paret och börjar skälla ut dem efter noter.

de ser ut som frågetecken och jag fattar ganska snabbt att det inte är jag som är den jävla horan utan någon annan som de har pratat om när jag råkade passera.

ridå.

nostalgifabriken sa...

oj, lite stavfel och grejer, tidigt på morgonen, ujuj ... men ni fattar.

egoistiska egon sa...

Nostalgifabriken: Fast fan vad bra gjort ändå! Tror säkert de inte kallade någon för hora offentligt efter det. Men pinigt.