gnäll.

Är mycket medveten om att jag är en gnällig tjatkärring som svär i varenda jävla blogginlägg. Men. Snart en månad med ont i knät. Börjar likna klaustrofobi. Och plågeri! Skorna står nämligen vid garderoben därhemma och är galet snygga varje morgon och det skär i hjärtat att jag inte kan ta dem med mig på fötterna. Vet att jag borde gå till läkaren igen, men det tar emot eftersom jag känner att tiden inte räcker till plus att mitt förtroende för dem stadigt sjunker.