håll tummarna för att knäna håller i två låtar nästa gång.

Jag kan inte springa. Mina knän har alltid varit mer eller mindre paj eller svajiga (mina knäskålar är så lösa att jag skulle kunna trycka dem ur led utan större kraftansträngning, och de har hoppat ur led x antal gånger) och jag har alltid haft världens sämsta kondis. Tillsammans gör det att jag alltid hatat att springa, alltid varit sämst, alltid orkat minst. Men just nu så kryper det så mycket i kroppen* att jag måste göra något annat än att bara promenera. Sprang därför några hundra meter lite här och där på min runda igår och idag skulle jag bara ta en sväng upp till kolonilotterna. Slutade med att jag lovade mig själv att springa hela Heartbeats (The Knife), 3.47 sekunder lång. Sprang. Och sprang. Och klarade det. Utan problem. Känner mig på riktigt duktig. Klarar dock inte att springa på annat än mjukt och platt underlag, knäna viker sig annars. Men ändå! JAG SPRANG! Fin pepp också av att köra Runkeeper-appen och höra att ens medeltid per kilometer bara rasar när man springer istället för att powertraska. Är man tävlingsmänniska så är man.

* Är värdelös på att varva ner om jag inte lämnar Stockholm och lägenheten och eftersom K inte kan ta semester riktigt riktigt än så är vi kvar här. Men snart så!