mätt, belåten, glad och lite trött.

Kombinationen av ett hektiskt liv de senaste månaderna med ett absurt tufft halvår börjar komma över mig i efterhand, nu när det snart vankas semester och nystart. Jag är trött och sliten. Så som man blir. När jag var sekunder från att svimma av stress och utmattning den där dagen i december trodde jag på något sätt att det var toppen, att det skulle vända och bli bättre. Det blev sju resor värre. Jag har trott att jag ska gå i tusen bitar, jag har gråtit på toaletten på jobbet fler gånger än vad jag kan räkna, jag har gråtit i smyg framför datorn i öppet kontorslandskap, jag har suttit hos min chef och gråtit, jag har stått mitt på Åhlens och gråtit tillsammans med en kollega, jag har gråtit mig igenom en hel timme hos min kinesiolog för att hon frågade Hur mår du? Men gråta är bra, det är så jag hanterar saker. Jag har lärt mig så mycket, jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle klara, jag har växt. Men någonstans där på vägen insåg jag också att jag behöver något nytt, jag behöver göra något annat, börja om någonstans. Så jag bestämde mig för att jag ville sluta. Då började ångesten över att lista vad jag ville göra istället, vilken ju inte var helt solklart. Hitta jobb, söka jobb, gå på intervjuer. Vända ut och in på mig själv. Så kom den där lyxiga situationen att jag blev erbjuden ett jobb jag inte ens sökt, och turen att just det jobbet var som konstruerat bara för mig. Men sen ska man få ihop det. De där veckorna innan kontraktet var påskrivet, min chef underrättad och kollegorna visste var som en jävla berg- och dalbana. Dagen allt var klart och alla visste var det en sån lättnad. Jag kommer sakna alla galet mycket. Fyra år sätter sina spår och vänner. Jag kommer sakna mitt jobb, för jag gillar ju vad jag gör. Men jag behöver något nytt, jag behöver det här. Och före dess är det semester, en väldigt efterlängtad semester. Än så länge har vi inga konkreta planer och samtidigt ungefär trehundra olika uppslag. Men vi ska ta det som det kommer och jag ska njuta och umgås med mina fina, fina vänner. Som fina bästa Linda. Henne bjöd jag först hem på middag ikväll för att tre minuter senare skicka brasklapp om att jag nog inte kommer orka eftersom jag var så trött och sliten. Då får jag svaret att det är bättre att hon kommer hem till mig med mat och lagar mat till mig så jag bara kan ta det lugnt. Fina bästa! Dessutom lagade hon väldigt god mat.