en månad senare.

Man kan ju fråga sig hur det gick med mina planer att träna varje dag, läsa på tunnelbanan och plantera om växter. Så jag frågade mig själv det.

Växterna hörru, vi måste börja där. Du har ju inte ens vattnat dina krukväxter på två veckor nu?
Nej, jag vet. Jag vet. Och smultronplantorna på balkongen är ihoptorkade. Jag fick ett enda smultron. Men jag tänker såhär: ikväll vattnar jag krukväxterna inne. I veckan kanske jag orkar slänga allt dött på balkongen och innan det är oktober har jag kanske orkat plantera om en växt i alla fall. Deal?

Deal. Läsningen då? Där känns det ändå som att du har gjort framsteg.
Eller hur! Jag läser åtminstone lite på tunnelbanan till och från jobbet varje dag. När jag är som mest stress har jag verkligen svårt att läsa. Det har blivit som en indikation på hur jag mår, att ju lättare jag tar mig för att läsa desto bättre är min stressnivå.

Vi avslutar med det bästa tycker jag. Träningen! Där är jag stolt över dig. Riktigt stolt.
Tack! Det finns säkert många som inte skulle kalla det jag håller på med för träning. Men jag rör på mig. Absolut inte varje dag, men det trodde jag väl egentligen aldrig heller. Däremot gör jag nog något mellan 3 och 4 gånger i veckan. Det är rätt ball faktiskt, för att vara jag. Sen att det innebär att jag står på en yogamatta framför tvn och följer någon amerikan som gör yogapass eller corepass eller "body toning" och fan och hans moster är säkert jättefånigt. Men jag mår bättre. Jag blir svettig, min kropp är mycket mindre stel och allt sånt där. Imorse vågade jag på mig något pass med vikter (det vill säga två vattenfyllda colaflaskor) och jag är fortfarande HELT JÄVLA SLUT. På grund av en tv. Det är lite odd. Men det funkar ju!

Hurra! Ja, skit i vad andra anser vara träning. Gör det du vill. Någon annan gång måste vi prata om abs-passen i den där appen. Du bara måste reda ut vad skillnaden är mellan passet "Sexy abs" och "Bridal abs workout". 
Jag lovar.