Om drygt tre timmar har jag semester, om fem dricker jag garanterat en öl, om fem och en halv kliver jag in på Stadion, om åtta är jag på väg hem efter vidare avancemang i Svenska Cupen och om nio har jag precis sett slutet på Top Model England och börjar packa väskan inför minisemestern på Åland med K som börjar om arton och en halv.
3 par, en hårdrockande singel, en båt, många kassar mat från ica, öl och vin, två tält och några sovsäckar. Vi letade upp en ö där vi slog upp tälten i skogen, solade på klipporna, badade, flydde in i båten under en störtskur, grillade, åt sill och försökte undvika att få flaskan med beska droppar i nubbeutdelningen. Cardigans spelade live på den skraltiga radion och en helikopter hade svårt att bestämma sig för vilken ö den skulle landa på. Mina fötter blev runda och det har aldrig varit så skönt att sova i tält. Morgonen efter blev det frukostbad som tillnyktring och jag fick min första fästing. Solsov på klipporna under tystnad precis så länge att vi hann i land för att köpa kebab med riktigt kebabsås och se nationalsången inför matchen som tog slut efter tolv minuter. Mina kinder är fortfarande stekheta efter solbrännan jag fick och sovsäcken ligger på tork efter att ha hamnat i vattnet. Midsommar blev som midsommar ska vara.
Imorse, precis när jag stoppat in hörlurarna i öronen och tryckt på play och hört hur Air’s franska engelska gjorde min morgon lite bättre, men innan jag hade hunnit ner i tunnelbanan och öppnat första sidan i Tusen Små Bitar tänkte jag på en grej. Jag tänkte att jag kanske borde skriva en blogg om det, men det behövs inte. För fröken Shelob har skrivit en blogg med ord jag själv hade kunnat skriva. Jag är ganska trött idag. Igår somnade både jag och K innan vi ens hade släckt lampan bredvid sängen eller sagt god natt till varandra. Vattnet som skulle ner i min hals imorse 06.50 när mobilen pep var uppvärmt-av-lampan-hela-natten-varmt. Och nu sitter jag på jobbet och lyssnar på P3 i hörlurar för att försöka stänga ute säljarnas eviga tjatter bakom mig och jag vågar inte riktigt surfa öppet än. Tyvärr. Det är stressande ibland. Men mina chefer sitter precis bakom mig och min skärm är så satans stor. Jag längtar tills imorgon då vi åker iväg från stan igen. Det var så jävla roligt i helgen och K blev så himla glad och allt var så lyckat och det var hemskt att åka tillbaka till Stockholm i söndags. Men vi åker dit igen imorgon och midsommar kommer bli bra. Ibland känner jag mig väldigt tacksam.
Nu slutar jag jobba för den här veckan. Om dryga timmen rullar bilen mot Öregrund med Göteborgs Loa Falkman som chaufför. K fyller 30 på söndag och det ska firas imorgon. Rejält. Det är han värd, fina fina K.
I söndags, när jag var för bakfull för att orka vara utomhus i värmen, och istället slöade framför tv’n i väntan på bättre tider och svalare väder rattades MTV in. Det var en repris av någon filmgala och Gnarls Barkley sjöng sin trudelutt Crazy. Dart Vader sjöng, två stormtroopers fipplade på gitarrer och Chewbacca hamrade på trummorna. Inte nog med att låten faktiskt är en av de bästa som spelas flitigt just nu - Star Wars också! Gud så bra. Och idag har jag kikat på den snygga videon minst 10 gånger. Så, det blir lätt dagens låt.
Gnarls Barkley - Crazy
Åh! Här är Star Wars-framträdandet. Jag ryser.
21.09 hastade jag in i lägenheten efter styrelsemötet hos grannen (ja, jag kollar på klockan ofta). Brasilien - Kroatien hade börjat 9 minuter tidigare. På med TV'n. Ingen bild. En svag smäll. Hög tjutande högtalare. Ingen bild. Går inte att skruva ner ljudet. Går inte att byta kanal. Stänger av. Testar igen. Samma sak. Ringer förtvivlat K. Ska testa en gång till. TV'n luktar bränt. Blir livrädd och rycker alla kontakter. Sen luktar hela lägenheten bränt. Hej då TV! Försöker ratta in radiosporten på radion. Under VM kan man tydligen bara lyssna via radion, inte via webben. Hittar inte p4. Testar via ipoden och hittar efter ett tag. Försöker igen via radion. Hittar. Sådärja. Nu lyssnar jag på radion. Kul! Skitkul! Det är ju verkligen det man vill göra. Det är VM. Brasilien - Kroatien spelar. VM har knappt börjat. Min TV har uppenbarligen kastat in handduken.
VAD HAR JAG GJORT FÖR ONT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?
Jag är ganska duktig på att vända på ord och lägga ihop det jag skulle säga med det jag samtidigt tänker så det blir obegripligt. Men ibland blir det roligt också. Idag blev ordet fullsmockat till smullfockat. Smullfockat är ett bra ord tycker jag. Ska bara komma på vad det betyder.
VM -94 och -06 har ju värmeböljan gemensamt. –94 var det första gången jag fick vara uppe nästan hela natten. Jag var tolv år och låg i soffan och tittade när Sverige spelade fotboll mitt i natten. Brorsan satt i fåtöljen bredvid. Sen sov jag i soffan eftersom det var för varmt att sova i min egen säng. Det var samma sommar som min farmor dog och det var samma sommar som mina kaniner höll på att dö av värmeslag, så istället matade vi dem så mycket att de fick dubbelhakor. Dubbelhakor de bar med sig resten av livet. Förödande, då livet för Skrollan slutade med att den något tjockare Tussan helt enkelt la sig och sov på Skrollans rygg med sån kraft att hon bröt ryggen. Jag kommer alltid minnas sommaren –94. Då var jag tolv år. Nu är jag tjugofyra. Men det är varmt som satan, som sagt.
-Åh ska du åka tunnelbana hem? Fuskigt.
När det är varmt i Stockholm mår man psykiskt dåligt. Iaf när man bor mitt i stan där det svalaste stället att befinna sig på antingen är ens trappuppgång eller tunnelbanan. Och Sverige spelar skitdåligt. Jag verkar vara en av få som inte är ett dugg förvånad över att det blev 0-0. Om drygt två veckor är jag tillbaka på Stadion. Svenska Cupen mot GAIS, och med tanke på hur DIF spelar för närvarande borde jag vara mycket mer upprörd över det än landslagets uppenbara problem att få till det, annat än med sina fruar. Men biljetterna är inhandlade. Strax därefter bevittnade jag och Blondie hur en prostituerad tog emot ett gäng med män på en offentlig toalett. Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela, så jag låter bli. Sen uttryckte B sin avundsjuka över min tunnelbaneresa hem och perrongen svalkade. Jag har så starka minnen av sommaren för tolv år sen att jag är tveksam till att någon sommar kan klå den. Men det betyder inte att den här sommaren inte kommer lämna spår. Bra spår. Det känns så.
Och jag antar att det är för sent för att lägga in en stilla önskan om att SVT inte ska zappa så satans mycket?
Frey, James - Tusen små bitar
Connelly, Michael – Återkomsten
Golden, Arthur - En geishas memoarer
Jag köpte lite pocketböcker idag på nätet, billigt! Ibland är det fint att vara student. Så nu ska jag bara läsa ut de tre böckerna jag inte hann läsa klart under jullovet (då jag sist hade tid att läsa skönlitteratur som inte var skolrelaterad) sen lär de nya böckerna dimpa ner i brevlådan. Längtar! Äntligen något läsbart man slipper analysera sönder och samman.
Idag var vi sex tjejer på jobbet (och ett par karlar, men de har inte med saken att göra). Fem av dessa sex, inklusive mig själv hade en randig tröja på sig i någon form. Mitt linne hade dessutom en av de andra också, fast i en annan färg. Det här med fångkläder verkar vara poppis, om det nu hade undgått någon. Synd att jag verkligen gillar randigt.
Och idag börjar VM! Tjoho! Jag är redan trött på jippostämningen runtomkring spektaklet, men fan vad roligt det ska bli med fotbollen. Brasilien i finalen är ju en sak som är säker. Annars avstår jag från att se in i framtiden, iaf för tillfället.
Nu ska jag och K cykla ut till Lidingö. Det var flera år sen jag cyklade i Sthlm pga cykelbrist (mamma ville ha tillbaka sin cykel, hrmpf), så vi får hoppas att jag överlever. Jag gillar att cykla på asfalt. Det blir så när man är uppvuxen omringad av grusvägar.
Hej!
Klockan 07.38 imorse satte jag mig upp i sängen och kände hur bakfyllan slogs med pluggångesten. Gud, jag måste ju övervinna bakfullheten och skynda mig upp och plugga. Sen slog mig insikten, den där som dyker upp max en eller två gånger per år, att jag faktiskt inte alls behöver plugga. Igår skrev jag den sista tentan med skrivkramp i både armen och huvudet. Alla andra skrev tio sidor. Jag skrev tre, sen orkade jag inte mer. Bytte mitt presentkort mot ett skärp, lite underkläder och ett hårspänne. Somnade i soffan och panikstädade innan fyra personer kom och sen blev vi fulla. När vi spelade Rappakalja påstod K att jag var en mycket mycket sjuk människa och L skrattade hela tiden åt mina förslag och F fattade inte logiken och trodde alltid att mina förslag var rätt. Så jag vann. Tillsammans med L då såklart. Fyfan vad vi är bra. Efter att insikten slog mig imorse somnade jag om och ett par timmar senare låg jag och nynnade på en egenkomponerad låt med texten sommarlooooov. Vi åt lyxfrukost på Thelins, för det är jag värd. Lidingöbanan måste vara byggd en tid då människor var mycket mindre än dagens. Men Gåshaga var fint. Fast läskigt, på något vis. Och mycket backslick och båtar. Nu står K i köket och diskar och vickar på rumpan till Elvis och jag skriver blogg. Snart blir det köttfärssås och spagetti. Imorgon börjar jag jobba, men det gör inget. Jag har Sommarlov.
Tänk om jag hade förmågan att hinna skriva ner mina tankar innan de försvann. Om jag skulle lära mig det skulle jag kunna skriva sjukt mycket bra saker.
Tror jag.
På aftonbladet.se kan man (iaf just nu, nyhetssidor brukar ju uppdateras med jämna mellanrum) läsa att “VM-HJÄLTARNA HAR LANDAT”. Hockey tänkte jag först, innan jag läste ordet Tyskland strax under. Kan rubriksättaren på Aftonbladet se in i framtiden? VM-finalen är först den 9 juli, vad jag vet. Jag blir så trött på den extrema jippostämningen som framkallats. Har ett fotbolls-VM någonsin varit så stort, redan innan det börjat? Om VM-hjältarna skulle drabbas av en kollektiv sjukdom och vara tvungna att åka hem från Tyskland redan innan VM startat, eller efter en match eller två, skulle det likförbannat samlas tusentals människor på Sergels Torg, Medis, i Rålis eller Kungsträdgården för att hylla "hjältarna". Carola skulle nog sjunga en trudelutt också.
