semester om förtiosju minuter?

JA!

pest eller kolera eller svininfluensan?

Nu är det ju en stund kvar tills vi åker till New York, men jag gillar att vara ute i god tid. Så jag ringde flygbolaget för att berätta att jag inte äter vissa saker längre, sånt som jag inte visste när biljetterna bokades. Mjölk och vete. Kan låta enkelt, men icke. Jag kan nämligen bara välja ett av följande alternativ:

1. Glutenfri mat
2. Laktosfri mat
3. Veganmat

Inget är sådär toppenbra direkt. Inget stämmer. Jag har några veckor på mig att försöka matematiskt räkna ut sannolikheten på vilken mat jag troligtvis kan äta mest av. För äta vill man ju ändå göra under en åtta timmar lång flight.

vi ska lägga kattmat på hennes grav, sa K.

Diva blev sexton år. Tror vi. Halva livet bodde hon hos mamma och pappa. Hon flyttade dit när jag flyttade hemifrån. Väldigt otajmat med tanke på att jag alltid velat ha katt. Vill fortfarande. Men Diva blev mamma och pappas bortskämda bäbis och det närmsta jag kommit en egen katt. Hon var vår och jag älskade att bara hänga med kattskrället när jag var hemma på landet. För med henne hängde man. Var man än var någonstans så var hon i krokarna. Under ens stol, några meter bort, följde med på skogspromenad eller som sist vi var hemma - bara satt på trappen och njöt-spann med halvstängda ögon samtidigt som vi åt frukost i solen. Vi delade på en skiva kalkon. Hon åt rätt illa eftersom halva kinden var uppsvullen. Inflammation i en tand, kanske. Det blev värre. Och värre. Pappa ringde idag. De hade varit hos veterinären nu. Det var ingen inflammation, det var en tumör. Som vandrade, sa pappa. Jag vet inte vad det betyder, för sen sa han att de tog bort henne. Där. Då. Med en spruta. Mamma höll henne hela tiden. Och de hade med sig henne hem i bilen nu och pappa ville bara veta var jag vill att vi ska begrava henne. Någonstans där hon var jättemycket sa jag.
Vid stugan?
Ja.
Då säger vi så.
Hejdå.
Och så grät jag i ett konferensrum och på toaletten och tänkte att skitsamma egentligen, jag har gråtit så jävla många gånger på jobbet att det gör inget. Egentligen. Men jag orkar inte förklara för folk hur jävla ledsen man kan bli över en katt som inte ens egentligen var min, men som kanske var det närmsta min jag någonsin kommer.

har precis ansökt om inresetillstånd till USA.

C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess alierade?

nu har det regnat sedan i lördags, på ett ungefär.

MJ på sergels torg och centralstationen.

Hade faktiskt en tanke på att svänga ner och kolla på det här igår, men glömde totalt bort. Tur att youtube finns. Blev riktigt jävla coolt.

jag vill skrika er i örat.

Solen skiner igen. Snart semester. Michael Jackson är död. Jordgubbarna är billiga. 10 kronor litern. Folk sorterar lådorna för att just de ska få finast möjliga lilla låda med jordgubbar. Plocka bort de som ser lite dåliga ut i kanten, plocka i några nya från andra lådor.
Giriga jävla idioter.

onödigt vetande om egon, del 14.

Hatar att komma hem när jag varit borta. Det börjar ofta redan innan hemresan påbörjat. Idag slog det till med all kraft på bussen på vägen hem. Det kröp i hela jävla kroppen och jag surade ihop eftersom alla är dumma i huvudet utom stackars mig som får lida för att alla är dumma i huvudet. Det har ännu inte släppt, fast vi nu är hemma. K har satt mig på balkongen med laptop och en påse popcorn. Han håller sig såklart på avstånd. Förstår honom. Men jag hatar verkligen att komma hem när jag varit borta. Det är som att någon häller ett lass skit i hjärnan på mig så fort jag bara börjar fatta att vardagen pockar runt hörnet. Fast jag älskar hemma. Och vardag.

jag har dödat pacman och hans familj.