lördag, februari 12, 2011

än så länge tror folk att jag har slingat håret ljust.

Hade en fin tanke att jag skulle färga håret, men det kommer jag icke att hinna. Kombinationen av att ha råttfärgat hår, lite färg kvar i topparna och mängder med gråa hår är inte riktigt snyggt. Jag fick mina första gråa hår när jag var tjugo, men först nu börjar det bli riktigt synligt. Min mamma var 100% gråhårig innan hon var 40, så jag vet ju vad jag har att vänta. Men det här mellanläget innan det blir helt grått - not so fun. Nu är min mamma helt vit i skallen, precis som min mormor var (som hade korpsvart hår från början) och det är skitsnyggt. Längtar lite till det faktiskt. Framförallt eftersom jag har pappas kvalisort på håret och jag kan göra vad fan som helst med det - det växer så det knakar och behåller fin kvalitet ändå. Nu ska jag sluta blogga och börja göra mig snygg på övriga delar av kroppen än just i håret.

3 kommentarer:

Towe sa...

ja men jag med! råttfärgat, nån rödblond toning, lite grått och gamla blonda slingor liksom.. behöver en frisör närmare än Sala..

nostalgifabriken sa...

jag fick mina första gråa hår när jag var 24. det var tomas som upptäckte dem och han retade mig i ca två minuter tills att jag hittade gråa hårstrån i hans kalufs också. då lade han sig på sängen och stirrade in i väggen i en halvtimme. han har fortfarande lite svårt att prata om det här hehe.

Matilda sa...

Jag har också gråa hårstrån. När jag snaggade ena sidan syns det. Särskilt eftersom det är min naturliga hårfärg där.
Men det syns inte så himla väl faktiskt, utan folk tror som för dig – att jag färgat håret.