mitt drömboende.

Några dagar innan vi åkte hit fick jag tips om en bar som också var något slags museum och vintagebutik. När jag såg foton därifrån ropade jag på K och vi beslöt omgående att det skulle bli det första vi besökte i Paris. Det blev åtminstone första dagen. Och jag skiter i hur hipster det ser ut i vissas ögon - jag vill bo där! På riktigt. Sen jag var liten har jag haft en dröm om att bo i en rucklig gammal lokal som nästan ser ut som ett växthus och har växter och gamla prylar överallt. I denna dröm är jag även ungefär lika liten som Tummelisa. Det är alltså stört omöjligt att genomföra i verkligheten, men när jag då klev in på ett ställe som ser ut så på riktigt (förutom att jag inte krympte till Tummelisa) fick jag hjärtsnörp. Jag vill också ha växter som är planterade i golvet. Snälla?

på rull.

Vi bokade en cykeltur runt Paris, med fokus på saker som inte är så turistiga. Nu såg vi ju typ alla turistprylar längs vägen, men gud så roligt det var. Vi cyklade i nästan fyra timmar. !!. Jag hade mössa och vantar och regnjacka. Ganska kallt här. Ändå så himla fint. Jag gillar inte turistgrejer och är generellt rätt nöjd med att cykla ett varv vid Louvrens park och se museet utifrån, Eifeltornet och annat smått och gott på håll. Det är nog. Jag behöver inte gå in, jag behöver inte åka upp i tornet. Lägger hellre tid och energi på att hitta smågator med mängder av små butiker eller restauranger som inte står i turistböckerna. Men hade vi stannat några dagar längre hade jag velat åka till Versailles.

bonjour Paris!

Eller ja, vi har varit här i 36h redan. Älskart. Lite mer än förra gången då det spöregnade och jag hade ingen aning om var jag var.

ett helt kilo per arm!

Var på väg att köpa ny yogamatta, nya träningskläder, nya skor men lät mig begränsas till ett par hantlar. Känner mig så jävla bra bara att ha köpt dem. Märkligt det där. Men min rygg och armar säger nog tack. Kan förfan inte ens göra en armhävning ordentligt.

just nu.

Jag sitter i solen på balkongen och väntar på att min kille ska vakna igen. Han gick upp och gjorde frukost åt mig imorse och somnade sen om. Jag har försökt tvätta våra balkongräcken, de är av glas. Och jätteskitiga. Igår åt jag middag med några av de finaste människorna i mitt liv. Jag har egentligen massa saker att oroa mig över, men av någon anledning gör jag inte det. Det är ovanligt. Oväntat. Samtidigt ungefär som att hitta hem. Är det såhär man ska må när man mår bra? Då vill jag fortsätta göra det. Tack.

paris!

Vi tänkte om efter Kims kommentarer här. Nu ska vi bo på något hotell i Bastille. Hotellet verkar helt galet. Men det spelar mindre roll. Vi ska till Paris! Min kille är oerhört pepp. Och vi åker redan om några veckor, vilket är galet kort tid mellan bokande av resan och avfärd. I alla fall med mina mått mätt. Tar fortfarande emot tips såklart, på saker vi ska göra, äta, se.

lördag, 21.00

Yogar. Måste få bort kliet i kroppen på något sätt. Vandrat runt sur halva dagen. Nu: helt slut och skakig i armarna efter hundraåttio solhälsningar.

kanske inte hjärnans bästa tid.

Kan erkänna att jag är lite negativt inställd till hela läkargrejen efter nu drygt trettio år med diverse åkommor de aldrig hittat felet på. Men jag kommer aldrig över hur stark man måste vara för att orka ta sig an hela läkarkarusellen. Det gäller att svara snabbt som fan på alla frågor, våga och komma ihåg att ställa tusen motfrågor och orka ringa, tjata och tjata lite mer. I helgen utspelade sig den här konversationen när de ville att jag skulle åka hem från akuten:

- Ja alltså, nu har vi ju uteslutit en av de två allvarliga sakerna det kan vara, så det är antagligen inget superakut.
- Men kan vi kanske utesluta den andra också?
- Visst kan vi det, följ med här.

Alltså. Alltså! Att jag var tvungen att be dem kolla? De menar ju inget illa, men jag tänker på alla som är sjuka på riktigt, på allvar, som inte orkar tänka och agera själva i det utsatta läget man ändå är när man besöker en läkare. På så sätt är iofs mitt klippkort hos läkarvården bra, jag börjar lära mig att ställa en miljard frågor.

detta är ett krav: lyssna!

Här vare låttips! Den första hörde jag för första gången i fredags och blev kär redan andra lyssningen. Det är en låt som man gråter till, skrattar till, ligger på golvet och stirrar i taket till och vill ha överallt i livet hela tiden. Om livet skulle vara reducerat till en musikvideo vill man att det här är låten till videon. När nissarna som bestämmer vilken musik vi får höra i P3 introducerade den benämnde de den som en låt som kan gå till historien som en av världens bästa låtar. Och de kan ha rätt. Lyssna!




Och så den andra då, den som gör en så orimligt glad. Jag vill spontant starta ett dansgolv så fort jag hör den, oavsett var jag befinner mig. Peppen!