låt oss prata om trosor.

Är ständigt på jakt efter den perfekta trosan. Ibland hittar jag den och köper så galet många att jag halvt ruinerar mig själv. Sen slits de ut och jag ska köpa nya och huxflux har just den trosan slutat säljas. Så, den här gången tänkte jag be er om hjälp. Jag vill ha trosor med ben som är längre än boxertrosan, så här långa, samtidigt som de INTE är höga i midjan som de i första länken, utan snarare som "vanliga" boxertrosor, typ såhär. Finns det? Jag önskar dessutom inte så mycket resårkanter utan snarare spets eller mjuk resår eftersom det skär in i min hud annars. Mission impossible?

föräldrar och internet, del 10235356

Mamma vägrar att själv vara med på Facebook och andra sociala kanaler. Det är ett aktivt val hon gjort och hon har sina argument som jag kan förstå. Men det blir ändå så fint då jag får ett mail av henne som säger att hon ser "på Instagram" att vi har en väldigt bra semester. Hon motbevisar mig ständigt med att veta så jävla mkt mer om internet och sociala fenomen än vad jag tror.

Min mamma borde för övrigt blogga, hon skulle vara skitrolig.

ni kanske undrar om jag överlevde efter förra inlägget?

Jag överlevde och har sen dess haft den här utsikten samt diverse loppisar. Dålig loppislycka dock. Men klagar icke, rent generellt alltså. Hehe. Semester, ganska fint ändå.

sånt som tär på psyket.

När klockan är 07.20 och du är på en Gotlandsbåt med en triljon skrikande barnfamiljer. Du har varit vaken sen klockan 03.45 och är hungrig som ett as trots medhavd frukost. Som vanligt finns endast detta att äta för mig ombord: godis och ägg. Ägget ingick endast i frukostbricka. Så ett ägg för 75:- anyone? Tur att man reser med en hungrig kille.

Det är ju semester och försöker visualisera att jag om några timmar befinner mig på en tyst strand - men ändå: ge mig styrka. Detta är 100ggr värre än charter.

ska bara fixa en trädgård först.

Sen en tid tillbaka kan jag inte sluta önska att jag befann mig i en hammock eller i en hängmatta. Inte för att jag är utmattad eller trött utan bara för att det är en så jävla härlig känsla som inte går att återupprepa på något annat sätt. Och just nu vill jag ha den känslan. Gärna så att jag slumrar lite till fågelkvitter. Förra veckan såg jag en som hade spänt upp en hängmatta på hens balkong. Blev mycket avis och har funderat sen dess på om jag ska göra samma sak. Men nej, det ska vara gräsmatta under.

Till nästa sommar önskar jag mig en hammock, minsann.

ett helt annat liv.

Häromdagen befann jag mig på pizzerian som ligger tvärs över gatan från mitt första hem i Stockholm. Min brorsa pekade på fasaden och berättade för största brorsbarnet att där, där har faster bott. På våning tre, utan hiss.

Jag bodde där i sex år, och det är så jäkla konstigt att besöka de kvarteren nu. Det är så hemtamt och samtidigt känns det som en film eller ett fylleminne. Att jag har bott där. Alla gånger jag gått in och ut ur porten. Med och utan sällskap. 19 år och lycklig och 25 med panik över att bo så centralt.

Allt har sin tid sägs det. Efter lika många år, sex stycken, ute i förorten med skogen bokstavligt talat utanför fönstret är det dags att bege sig tillbaka en stund igen. Närmare stan, fast inte mitt i smeten. Jag är livrädd för hur jag ska reagera, rädd för att jag ska få den där berömda instängdshetskänslan jag får när jag inte trivs. Eller så trivs vi som fisken i vattnet. Vi får se. Oavsett så är jag mycket mer redo nu än bara för några månader sen. Innan jul har vi flyttat. Och jag längtar faktiskt.