branden.

Sms:ar mamma och frågar om de känner röklukten, för nu vill de att alla som gör det ska stänga in sig inomhus. Hon tar tio minuter på sig att svara och under den tiden hinner jag se framför mig hur de ligger avsvimmade i huset på grund av rök eller att de springer som yra höns för att försöka stoppa branden. Hon svarar och säger att de inte känner eller ser någon rök. Jag vet att branden är lite för långt bort för att de ska bli påverkade. Att vår skog inte kommer att råka stryka med. Är oerhört tacksam för detta, samtidigt som jag inte kan släppa tänk om-tanken. Hela mitt facebookflöde handlar om branden. Alla gamla vänner som rapporterar om evakuerade, om hur de ser och känner lukten av röken, hur de räknar storlek på hästhagar och antal boxar som finns för evakuerade djur, hur man tömmer stugor och gårdar på det allra viktigaste. Alla önskar regn. Regn. Det har inte regnat där på över en månad och redan nu beräknas det ta månader att släcka branden. Och då är den ännu inte ens under kontroll. Jag tror att min farbror är evakuerad nu. Jag hoppas inte branden och vinden vänder, för då, tänk om, då kanske mina föräldrars gård blir berörd.