har uppenbarligen ej bearbetat detta.

En annan sak jag gjort de senaste dagarna är att gå igenom allt som finns sparat av mina saker från min barndom. När det kom till saker var det enkelt och kul att rensa. När det kom till allt som var skrivet: fy. Jag hade sett fram emot att grotta ner mig ganska mycket, men pallade bara en halvtimme eller så. Det var inte ledsamt eller jobbigt men mer konstigt, ångestfyllt och märkligt. Och självklart som en liten flashback till hur jag mådde i stort sett hela min uppväxt: som att jag inte passade in, alltid önskade något bättre, aldrig var den som fick uppleva det fina som andra fick. Sån fånig men tydlig grej: att jag har ett helt album med sparade tidningsurklipp på mina vänners ryttarframgångar, men såklart inga av mina eftersom det aldrig fanns några då jag var den enda (!) bland mina vänner som ej hade råd med häst och att tävla. Jag var i stallet, red hästarna som ej var tävlingshästar, var skötare när de andra tävlade och sparade alla urklipp om dem. Så hemskt och fint på samma gång och exakt den känslan jag har av hela min skolgång: jag var där, jag var med, men alltid lite på sidan om av alla upplevelser. Passade aldrig riktigt in.

Så jag slog ihop ganska många lådor och berättade för mamma att vissa saker får jag gå igenom någon annan gång. Om några år eller så. Kanske går bättre då.