veckan som gick.

Vad gjorde jag den här veckan då? Oerhört spännande info, håll i hatten:

Måndag.

Minns knappt måndagen? Lämnade förskola, jobbade och kom hem till familjen. Jobbade lite till när jag nattat F eftersom jag hade två presentationer som skulle vara klara på tisdag morgon och ingen av dem var klar. 

Tisdag. 

Hade ordnat en två-dagars workshop för fjorton pers och var lite nervös om det skulle funka. Människor från Polen och Norge flög in, plus mitt crew här i Stockholm då. Historien mellan dessa människor har inte varit spikrak direkt, men DET GICK SÅ JÄVLA BRA. Drog med alla ut och åt på kvällen, och jag tror alla var rätt nöjda med det också?

Onsdag. 

Vaknade 04.30 av att telefonen burrade och meddelade att Trump vunnit Florida och flera andra swing-states och att sannolikheten nu var stor att han var USAs nästa president. Kunde inte somna om. Och sen var det snökaos, fick rusa ner i förrådet och hämta bob till F som jag fick dra honom på till förskolan. Han tyckte det var fantastiskt kul och när jag försökte säga hejdå till honom så låg han i en snöhög och fnissade lyckligt. Dagen präglades av USA-prat, lösa problem med fjorton pers i ett rum och sen hade jag en presentation för min chefs chefs chef och folk på den nivån som jag förberett i tre veckor. Det gick strålande och min chef beordrade mig sen att åka hem och ta ett glas vin. Och det gjorde jag, efter att jag high-fivat min projektledare för väl utfört arbete med workshopen som ju även var en succé dag två. Så på kvällen nattade jag F, tog ett glas vin och säckade ihop totalt.

Torsdag. 

Hade noll problem med snön på onsdagen eftersom jag bor på en tunnelbanelinje som gick fint, men jag orkade helt enkelt inte gå till jobbet så jag jobbade hemifrån i soffan. Oerhört skönt. Hämtade F på förskolan, vi gick hem och var rätt griniga på varandra hela kvällen. Blev sams när vi nattade. K var på galej så jag började kolla på The Fall S03 och kunde inte sluta förrän jag sett tre avsnitt. 

Fredag. 

Ganska bra dag på jobbet. Hade ett snack med min chef om att jag är så himla slutkörd. Och hon förstod, tror jag. Hämtade F på förskolan och K hade kommit loss från jobbet samtidigt så F var helt lycklig över att båda föräldrarna hämtade samtidigt. Lugn kväll hemma, jag såg klart resten av säsong 3 av The Fall. Vill se om alla säsongerna igen.

Lördag. 

Fick sovmorgon, men det hjälpte föga då jag hade sovit kasst hela natten. F kom över till oss kl 02 på grund av olycka i hans säng, och han frös och låg klistrad kring mig hela natten. Han har helt sjuka krav på mig när vi sover, jag får inte vända mig om från honom för då "kan inte seeee diiiiig maaaaammaaaaaa" osv. Så jag sov skräp. Men ack så mysigt det ändå är. Nåväl. Sen hade jag dealat till mig egentid på stan. Åkte och shoppade! Tröjor, klänning, underkläder, strumpor, strumpbyxor, saker till F. Mycket nöjd. K åkte på fest och jag och F hade en mysig kväll. Sen såg jag Så Mycket Bättre och kände mig rätt nere. 

Söndag. 

Fick en massa praktiskt jox gjort på förmiddagen. Kände mig bättre. Åkte till Emma Esteban och fikade hos hennes fina familj. F var helt förvånad över att deras barn numer går och inte är en liten bebis längre. Sen åkte vi och käkade hamburgare på Svenska Hamburgerköket för att fira fars dag. Och nu ska jag jobba lite, ta ett bad, ringa min pappa och sen försöka sova i god tid. 

Det var den veckan det. 

fjutt.

Det känns som att jag har haft pyspunka en längre tid. Jag är väldigt medveten om varför, men det kämpigaste är hur det får mig att må kring små beståndsdelar här i livet. Stod tidigare idag i köket och hörde mig själv säga Äh, jag orkar inte bry mig till mig själv. Har redan glömt kontexten, men jag hatar att inte bry mig. Att jag inte orkar bry mig. Orkar engagera mig i hur det ser ut hemma. Var vi ska fira jul. Om kläderna är rena. När jag senast hörde av mig till mina vänner, när de senast hörde av sig. Jag vill ligga på soffan och kolla på tv eller resa till ett varmt land. Men jag orkar inte leta upp en resa. Det som smärtar mest är hur jag inte orkar vara en engagerad förälder heller. Mitt barn är just nu extremt pappig, och jag vet att det är för att jag är och har varit frånvarande en tid. Det är okej att vara det ibland, det vet jag. Men för första gången gör det ont att barnet väljer sin pappa 10 gånger av 10 framför mig. Inte för att jag är svartsjuk eller avundsjuk utan för att jag just vet vad det beror på: min ork och engagemang.

ett inlägg om träning.

Erika frågade om min träning. 
"Varför slutade du med Lofsan? Hade du tillräckligt med övningar för att köra själv? Eller var det inte bra längre? Eller är din bäckenbotten liksom game igen"

Jag slutade med min online PT för att jag kände att det var dags. Jag började känna mig ganska säker på min teknik, hur jag kunde steppa upp med mer vikter och mitt behov av henne blev mindre. Körde ändå över ett år, och det är ju verkligen inte gratis detta. För mig var det dock helt perfekt, men all good things comes to an end. Så jag har fortsatt min träning själv. Väldigt mycket baserat på alla övningar jag redan gjort med henne, men också att jag nu ibland vågar mig på lite andra övningar jag får inspiration från hos andra. Det är dock ganska sällan, men jag känner ändå att jag vågar det nu. 


Min bäckenbotten är som den är. Men nu har jag kontroll över den och har byggt upp muskler runtomkring (rumpa!) så att jag också känner ett "stöd" från kroppen istället för att knip ska sköta hela biffen. Men - min status varierar väldigt. Och är väldigt beroende av mitt beteende. Inte göra knipövningar på tre dagar? Då ramlar jag två steg bakåt direkt. 


Ändå är jag så himla glad över den lilla resan jag gjort, som för mig är enorm. Den har gått sakta och egentligen borde jag träna lite oftare (1-2 ggr per vecka nu), men mitt mantra är och har alltid varit att 1 gång per vecka är 100% bättre än ingen gång. 2 gånger är dubbelt så bra som 1 gång osv. Ja ni fattar, hitta ett upplägg som funkar i vardagen snarare än att pressa in x antal pass per vecka. Nåja, min resa ja. Jag kanske inte känner mig stark nu, men jag känner mig fan inte svag. Märker det i vardagen, märker det när jag tränar. Bara en sån sak att jag inte kunde göra knäböj med ens 8kg kettlebell för ett tag sen, och nu gör jag med 16kg utan problem? 


I början efter förlossningen när jag mådde som sämst psykiskt plöjde jag allt som gick att läsa kring de med liknande problem som mig. Hittade en träningsblogg som beskrev hennes resa i detalj. Hon slutade skriva typ när hon var i läget att "det kommer aldrig bli helt bra, men nu kan jag kontrollera det och jag kan träna tung styrketräning". Tänkte då att jag aldrig kommer vara där. Men nu är jag på väg dit emellanåt och det är så fint att jag inte riktigt kan beskriva det. 


Tror också det var Erika som frågade hur jag tränar nu, vilka övningar. Jag gör väldigt mycket övningar med kettlebells då mina program grundar sig i att jag ska kunna träna hemma = kettlebell är fanimej fantastiskt. Såhär ser mina två senaste pass ut. Tar cirka en halvtimme och jag har rejält med träningsvärk i baksida lår efteråt.


Pass 1: 
Cykling 5 min
8 svingar (18 kg)
8 drag till hakan (12 kg)
8 raka marklyft (16kg)
8 knäböj (16kg)
8 höftlyft (16 kg)
8 per ben utfall bakåt (12kg)
8 good morning m KB (16kg)
8 per arm enarmsrodd (12kg)
* 3 


Pass 2 där jag ökade vikterna på vissa: 
Cykling 5 min 
3 * 15 rodd i trx
3 * 10 svingar (18 kg)
3 * 20 höftlyft (10kg vikt)
3 * 10 knäböj (16kg)
3 * 10 raka marklyft med KB (18 kg)
3 * sidofällningarna med KB (16kg)