nära ögat.

Igår inträffade detta: jag var tvungen att snabbt välja mellan att köra över något som låg mitt på vägen eller krocka med långtradare/staket/bil. I 120km/h på motorvägen. Jag valde att köra över det jag i sista sekunden såg var en stor plastdunk. Den fastnade under bilen och jag kunde inte köra vidare. Fick ringa efter hjälp som kom och lyfte upp bilen och plockade bort dunken samt dubbelkollade att allt verkade ok med bilen ändå. Men det tog nästan en timme av väntan, i vägrenen på en motorväg där hastigheten var 120km/h. Jag grät och blödde stressnäsblod men fattade kanske inte exakt varför jag reagerade så starkt. Efteråt, när jag kört vidare och jag börjat reflektera blev allt så himla läskigt. Kunde inte sluta tänka på vad som hänt om mina instinkter valt annorlunda, eller om plastdunken varit av annat material och fått bilen att få sladd? Eller om någon kört in i oss när vi stod och väntade på hjälp? Innan vi kom fram till slutdestinationen hamnade vi dessutom som nummer tre efter en bilolycka med bil + lastbil. Det var till synes ingen personskador, tur nog, men fy fan vad jag är osugen på att köra mer bil nu. Och uppskattningsvis ska jag bara köra 100-140 mil till denna semester. Det blir nog bra. Men igår var det inte roligt, alls. Fyfan.