jag har (haft) en vit månad.

Om några dagar är det en månad sen jag drack alkohol senast. Jag och K har länge pratat om att vi borde ha en vit månad. Inte för att vi dricker så jävla mycket alkohol utan för att 1. vi aldrig haft en vit månad 2. det vore häftigt att se vad som händer med kroppen 3. det vore häftigt att se vad som händer med ens förhållande till alkohol. Under den här månaden har jag knappt nämnt för någon att det varit alkoholförbud mer än i de sammanhang det varit uppenbart. Dels har det inte känts nödvändigt, men sen även för de förväntade reaktionerna. De få gånger jag berättat har jag, mycket väntat, fått frågor om jag varit gravid. Ponera att jag hade skrivit en statusuppdatering på Facebook om att jag har en vit månad, jag kan bara gissa hur många av mina 250+ vänner som åtminstone såg tanken Gravid? flyga förbi. Högst naturligt och samtidigt väldigt märkligt. Det säger så mycket om vårt förhållande till alkohol. I vilket fall som helst, jag har saknat rödvin mest. Ett glas rött till maten. Åh. Åh! Det har visat sig rätt uppenbart under den här månaden, att jag saknar ett eller två glas vin. Eller en eller två öl. Inte alkoholruset, känslan av onykter. På lördag ska jag dricka ett par glas rödvin. Och jag ser fram emot det.

hört på Zaras.

Kan en manager komma till damkassan?

smått obehagligt.

Jag vet med 100% säkerhet att jag i något sammanhang träffat Martin Schibbye, som är en av de två fängslade svenska journalisterna i Etiopien, regelbundet, men jag kan omöjligt lokalisera var och när. Skolan? Kåren? Något gammalt jobb? Hängde i ett gäng jag umgicks med förr? Jag vet inte. Har funderat på det här ända sen de greps och jag minns inte. Märkligt.

guldfiskminne.

Glömmer konstant bort att vi åker till Istanbul jättesnart, så varje gång jag kollar min iGoogle där jag har en nedräknare blir jag lycklig.
Nämen! Istanbul om 10 dagar och 20 timmar!
Nämen! Istanbul om 10 dagar och 17 timmar!
Nämen! Istanbul om 10 dagar och 13 timmar!
Nämen! Istanbul om 10 dagar och 9 timmar!

Och så vidare. Jättekul! Faktiskt! Guldfiskminne goes glädjespridare.

lista!

Det cirkulerar ju en drös med listor just nu, den här har jag snott från Peppe.


Vad är den äckligaste mat du vet?
Lever. Mycket svårt för smaken av lever.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1. Jag har fått alla mina jobb genom att jag aktivt själv sökt jobben (även om jag blev rekommenderad till mitt nuvarande jobb var det via ett annat jobb jag sökt).
2. Jag sa upp mig efter bara ett par veckor på McDonalds eftersom jag hatade att gå dit och grät varje dag.
3. Jag har alltid tackat ja till att delta/presentera projekt i ledningsgruppsmöten (även om jag inte suttit i ledningsgrupp) och liknande och vågat säga vad jag tycker och tror på, även om jag varit så nervös att jag velat kräkas innan. Har i slutändan alltid gett mig ett stort förtroende från chefer  och alla över mig i organisationen.
4. Jag tackade ja till att leda en viktig strategisk linje som påverkade en hel europeisk organisation, och jag vågade leda den på mitt sätt vilket ändrade synsättet internt rätt radikalt.
5. Jag har tackat nej till många jobberbjudanden som inte har känts rätt, inklusive ett som var så jävla maffigt att jag fortfarande inte kan förstå omfattningen av det. Men det hade inte blivit bra.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Att jag inte trott mer på mig själv. Att jag inte vågat teckna.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Mer klänningar än vanligt, samt det klassiska med jeans och sjukt snygg tröja till. Converse eller klackar på fötterna.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
En klänning jag haft på tre bröllop (!) och ett par Acne-jeans. Kostade 1400:- per plagg tror jag. Aldrig mer Acne-jeans, skitkvalitet. Men de är sjukt snygga omklippta till jeansshorts!

Har du någon oanad talang?
Var tvungen att fråga K, han svarar "du kan bete dig som en seriefigur och är bra på ljudeffekter". Joråsåatte...

Vad gjorde du i helgen?
I fredags såg vi film hemma, Saras nyckel (bra!). Lördag var det yoga, Barkarby Outlet, Ikea, storhandla på Coop, grilla och spela spel med finaste vännerna. Söndag fixade vi lite hemma, jag läste ut en bok och sålde prylar på Blocket och såg filmen Remember me.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Svårt att sätta i ordning, men det är typ: 1. Få färdigt marknadsplanen 2. Gå på bästa Ls födelsedagsfest på lördag 3. Yoga minst en gång till 4. Sova ordentligt 5. Se till att få inlogg till vissa system som jag fortfarande inte har.

Vad har du på dig just nu?
Tofflor, strumpor, träningstights som funkar som hemmabyxor, trosor, Ks munktröja (som jag snodde för sex år sen och har fortfarande inte lämnat tillbaka), min älskade fleece-tröja. Och så en filt över benen. Har jag sagt att jag lätt fryser?

Senaste låt du lyssnade på?
Någon Peter, Bjorn and John-låt.

Bästa skönhetsknep?
Lycka.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Ett par snygga sneakers, schyssta jeans och en rutig skjorta. Mein gott vad snyggt det är. Och jadå, precis så klär sig K.

Vem saknar du?
Mina brorsbarn.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att jag och alla i min familj kan se tillbaka på livet när vi är åttio och tycka att livet faktiskt varit jäkligt bra.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Det varierar ju så klart. Men K inspirerar mig mycket. Pappa också. Och Tove. Och Linda. Och alla bloggar jag läser. Och random personer jag stöter på här och där.

Bästa boken nånsin?
Men jösses vad klurigt. Vi kan säga såhär, alla borde läsa något av James Frey.

Vilka tidningar läser du?
SvD varje morgon, och Elle regelbundet. Utöver det varierar det.

Vad önskar du att du var bättre på?
Att ta hand om mig själv och våga.

Är du religiös?
Skulle jag inte vilja påstå.

Vad är din största rädsla?
Att jag ska ångra mig.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Oj. När jag var åtta år och hade ritat en teckning i skolan frågade min fröken om "jag var ute och gick med håven" när jag sa att jag inte var nöjd med den. Jag visste inte vad "gå med håven" var, men då förklarade hon för mig att det var när jag sa att jag inte tyckte om det jag ritat fast alla visste att min pappa var konstnär och att jag bara ville höra att teckningen var bra. Jag var åtta år och sen var det inte lika roligt att teckna längre. Utöver det har jag fått höra att jag är äcklig x antal gånger för att mina revben syns. Det är inte så snällt.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Jag, K och min familj.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Aldrig förstått det där med att förbestämma namn på personer man aldrig träffat.

Om du fick köpa vilken bil som helst - vilken?
Jag kan ta nästan vilken bil som helst, bara den rullar och är snäll.

De tre finaste sms du fått i år?
Alla fina sms från K och "En lillebror!" från mamma när min bror fått sitt andra barn.

hello hjärnmos.

Nytt jobb är jätteroligt. Det är verkligen det. Men hjärnan alltså, det är inte många smarta saker som orkar valsa omkring därinne efter arbetsdagen. Emellanåt känns till och med wordfeud alldeles för komplicerat.

blocket love.

Har sålt grejer på blocket för första gången i mitt liv. Det var ju skitkul! Helskotta vad populär jag varit det senaste dygnet. Det slutade med att folk sms:ade Jag ger flera hundra extra bara den blir min! men eftersom jag är en god människa fick de som tingade först köpa. Lika värt att bara få bort möblerna som att tjäna en hundralapp extra. Nu går jag omkring och funderar på vad vi mer kan sälja, bara för att. Hetaste tipset är en åtta år gammal hörnbäddsoffa som är så sliten att det gått hål på tyget. Känns sådär, trots allt.

om en oöppnad förpackning tabletter.

Rensade just vår medicinlåda. Ni vet den där med nässpray, krämer mot onda leder och muskler, plåster, febertermometrar, sju askar ipren och ungefär en miljard tomma förpackningar efter medicin som konsumerats under de senaste tio åren. Innehållet i lådan halverades och plötsligt gick jag från att känna att vi, med tanke på mängden i lådan, rätt ofta är lite krassliga till att inse att vi inte alls har mycket läkemedel hemma. Vilket ju bör vara ett gott tecken. I vilket fall som helst så hittade jag en oöppnad förpackning längst in. En ask antidepressiva medel, utskrivna i mitt namn. Jag har sparat den där asken i sex år. Inte för att jag tror att jag skulle ha användning av den, verkligen inte. Utan som en påminnelse på dels hur illa jag mådde där ett tag, men främst som en ond påminnelse om hur lätt det går att inkassera tabletter. Blir fortfarande förbannad när jag tänker på den där dagen, då jag samlat mod till mig för att äntligen gå till läkaren och berätta att jag mådde fruktansvärt dåligt och inte klarade av att ta mig ur det själv. Hon var snäll. Pratade om mitt namn som var så-å-å-å fint i fem minuter och skrev sen remiss till KBT och ett recept på antidepressiva och ett recept på lugnande. Det tog väl två minuter. Om jag inte hade haft fina vänner som skrek STOPP OCH BELÄGG! när jag hämtat ut medicinen, som berättade att om jag började knapra det där så var det inte bara att sluta, som berättade skräckhistorier, som bad mig att åtminstone träffa terapeuten en gång innan jag öppnade förpackningen. Och jag sa Ja, okej. Min läkare ringde en vecka senare och frågade hur jag mådde. Självmordsrisken ni vet, den där som kan öka dramatiskt vid början av bruket av antidepressiva medel. Jag sa att jag inte börjat äta pillerna än, ville testa det andra först, den där hjälpen utan piller. Hon lät förnärmad och sen hörde jag aldrig ifrån henne mer. Förpackningen öppnade jag som sagt aldrig. Och nu har jag slängt den. Minnas kommer jag göra ändå.

köpa en trisslott kanske?

Strax efter midnatt fick jag en snilleblixt och såg framför mig PRECIS hur vi ska möblera hemma för att det ska bli perfekt. K höll med. Det tråkiga är bara att vi för att det ska bli som jag tänkt mig behöver köpa den nya soffan, ny tv, nytt tv-bord (och det vi kollat in är svindyrt) samt några nya bokhyllor. Utöver det behöver vi alltså även en ny säng. Vi kommer bli ruinerade.

lördag.

Klockan ringde kvart i tio. Snoozade en gång innan jag skuffade på K. Hatar att ställa klockan på helgen, men om jag inte gör det missar jag yoga-passet. K gick upp och gjorde frukost till mig, precis som han gör varje helg. Åt frukost och gick till yogan. Jag hade så ont i ryggen att jag fick panik av uppvärmningen och flyttade runt kroppen trots att alla andra satt stilla. Det släppte, som alltid, efter passet. Åt en avocadomacka hemma, drack latte på balkongen, duschade. Gick till L och lånade bilen och körde till Barkarby. Det är lite lätt störigt att vi bor väldigt nära Barkarby men inte kan ta oss dit utan bil. Eller det går ju så klart, men då blir det buss-pendeltåg-buss enkel väg. Köpte jeans på Outleten. 400 spänn för ett par Whyred som var långa nog åt mina giraffben. Samlade mod inför Ikea. Överlevde! Hittade en soffa på kuppen som jag tror vi ska köpa. Den vi har nu är den jag köpte för snart tio år sen. Börjar bli lite sliten. Provlåg sängar men fattade ingenting av deras sängsystem. Köpa ny säng känns verkligen som en plåga. Men vi måste. Börjat inse att vår 140-säng gör att både jag och K sover jävligt illa. Eller snarare, sover en illa sover båda illa. Rattade bilen till Coop och storhandlade inför hösten. Toalettpapper, hushållspapper, tvättmedel, diskmedel, schampoo, tvål. Allt det där som är avskyvärt att släpa en kilometer i höstrusk. Lassade ur en fullproppad bil och parkerade. Insåg återigen att jag är helt värdelös på att fickparkera. Sist jag gjorde det försökte jag i tio minuter innan jag vrålandes bad K att lämna bilen för att låta mig försöka i fred. Den här gången försökte jag helt själv. Gick sådär, men funkade. L&E kom ungefär tre minuter efter att jag klev in genom dörren igen. Grillade på balkongen, spelade spel och åt mängder med vindruvor. Och så Wordfeud. Nu sova. I morgon ska jag inte göra någonting, vilket innebär att jag hoppas jag hinner plantera om blommor, läsa minst hundra sidor, laga matlådor och promenera. Vi får la se.

ett år senare.

Facebook påminner om att jag för ett år sen skrev en statusuppdatering, den om att jag bokat bord i New York. Betyder att det i helgen är ett år sen vi landade i New York. Och snart två år sen jag var där för första gången. Behöver jag ens nämna att jag inte skulle se det som några problem alls med en tredje gång?

atjooooo!

dagens nyhet.

P3 nyheter rapporterar att "telefonförsäljare tar svenska namn". När jag jobbade på ett telemarketingföretag i början av 2000-talet ringde en kollega alltid som Hans Fahlén. Verkar uppenbarligen inte ha blivit bättre.

rösta! kostar bara ett klick.

Två bloggar jag läser dagligen och som jag gillar som tusan är nominerade till Årets bloggmama 2011. Det är Alexandra och Lisa. Ni får ju rösta på vem ni vill, men rösta tycker jag ni kan göra.

nä, men om man skulle gråta en skvätt såhär före lunch?