tredje frågan.
Varför har du valt att vara relativt anonym här på Egoistiska egon?
Sjukt bra fråga. Jag har alltid sett mitt dagboks/bloggskrivande online (gjort sen 98-99 ngn gång) och mitt "vanliga" liv som två väldigt separerade delar. Att vara anonym har upprätthållit detta genom alla år. Samtidigt har mitt skrivande ändrats mycket och nu är jag väldigt noga med att enbart blogga om mig själv alternativt de som jag vet tycker det är ok att jag bloggar om dem (t ex K) plus att jag ska kunna stå för allt jag skriver inför alla. Utöver detta så läser nästan alla mina nära vänner bloggen, bloggar själva eller vet om att bloggen existerar, så de där två separerade delarna är inte heller så separerade längre. Plus att jag träffat massa vänner via bloggen! Anledningarna till att fortsätta blogga anonymt är alltså väldigt få. Kvar finns egentligen bara en anledning: Jag är den enda som heter det jag heter i Sverige (världen?) vilket innebär att om jag blir offentlig så hittar alla som googlar mitt namn bloggen. Kan vara väldigt bra eftersom jag faktiskt jobbar med sociala medier, samtidigt vet t ex inte min familj om att jag bloggar (tror jag?) och jag är inte helt redo att ta det där steget ännu. Men det kryper faktiskt närmare och närmare. Och just ja, en stor fet anledning är också att jag alltid varit livrädd för att de som känner mig irl ska tycka att jag är dum i huvudet om de läser vad jag skriver. Nu har jag börjat fatta att det är typ tvärtom, folk verkar gilla mig och förstå mig mer om de läser min blogg. Men som sagt, det där steget är rätt läskigt...
2 kommentarer:
Precis samma anledningar har hållit tillbaka mig. Ja, förutom att jag har ett väldigt vanligt namn då.
Men nu läser båda mina systrar, några av mina kusiner och min ena moster min blogg. Så jag kände att det liksom inte fanns något som hindrade längre.
Och jag säger samma som du, att folk som inte känner mig så jättebra har fått en bättre uppfattning om vem jag är tack vare bloggen.
Och dessutom tycker jag att jag kan stå för det jag skriver för alla också. Även det som är skrivet i affekt.
Så jag säger bara: Go for it! Det är inte så läskigt när man väl klivit över gränsen. Även om jag gjorde det lite pö om pö. :)
Ja. Det jag också tänker på är att har jag en gång klivit över gränsen att bli helt offentlig så går det inte att backa. Allt kommer finnas där om man googlar mitt namn. Och det är lite freaky.
Skicka en kommentar