men varför bytte han gitarr hela tiden?

Ian Brown stegade karaktäristiskt runt på scen, sjöng, tog min hand tre gånger, kallade kaxig bajennisse i publiken för idiot och kvällen var magi. Då hette stället Mondo och drinkarna kostade 94 spänn. I förrgår var det två och ett halvt år plus tjugo kronor senare och ett nytt band. Editors. Vi såg ingenting av de två förbanden men fick istället två öl, en latte, en cola och trevligt sällskap i ett par timmar. Sen small det. Rösten färdades längst ner från magen via en spikrak autobahn klart och kraftfullt rakt ut i den fullsmockade lokalen. Herrejävlar. Jag hann knappt andas mellan låtarna. Fort och klart och så bra att det nästan snuddade vid gränsen för det-var-riktigt-jävla-bra-men-det-lät-som-på-skivan-spelning. En sån som glöms bort. Så kom det nuförtiden obligatoriska extranumret. Sångaren slutade krama sig själv och luften och kramade istället scenen och allt som fanns där och framför. Överallt och ingenstans i tre fantastiskt låtar blev till en ny sorts magi. Om det funnits en gnutta mer av det under hela spelningen, och om det funnits tre personer i garderoben istället för två, då skulle hela kvällen kunnat bli minne för livet i sann mr Stone Roses-anda. Men det går att leva bra länge på en timmes magi också.

Foto: Rockfoto

beslutsångest är som starkast vid i-landsproblem.

Jag ska få en summa pengar. Ingen jättesumma som gör mig rik, inte ens tillfälligt, men ändå en summa så pass stor att jag kan använda den åtminstone som delbetalning till något vettigt. Problemet är att jag får välja mellan två alternativ hur jag vill ha dessa pengar.

1. Utbetalat i rena pengar.
Fördel: Jag kan använda pengarna till vad jag vill, när jag vill. Behöver lite pengar för framtida investeringar och betalningar som ska göras.
Nackdel: Skatt på pengarna. De ”försvinner” bland andra slantar och om ett halvår vet jag inte vad pengarna tog vägen.

2. Utbetalat i ett resepresentkort.
Fördel: Resa! Utan att betala för det!
Nackdel: Paris om en dryg vecka, Italien i maj. Till ingen av resorna kommer jag att kunna använda presentkortet. Då återstår att spara presentkortet till nästa höst då vi planerar att dra till NYC, eller att dra iväg på någon lyxweekend i vår, trots att vi inte kommer ha råd att göra av med en krona på plats.

Svårt det här. Skitsvårt faktiskt.

laxen var inte butiksgjord.

Nog blev det champagne allt. Vi trillade in i zoobutiken sådär lagom klockan fint-folk-kommer-sent att den vanliga hederliga svenssonchampagnen hade tagit slut. Istället korkades det upp champagne från -88. Jag upprepar: champagne från 1988. Champagne och jag går egentligen inte ihop. Har jag trott. Tills jag drack det här. Jösses. Det smälte i munnen, och inte fick jag minnesluckor heller. Det fanns ett akvarie fullt med champage. Ett annat fullt med Corona. I övriga akvarier fanns konstiga fiskar, möss och andra grejer. Jag spanade in tandborstar för marsvin som hade förklaringstexten ”passar din hund” och andra skojiga tillbehör. Klappade en kamelont. Hejade på en ökenråtta som febrilt försökte gräva sig ut ur sitt akvarie. Det var skittrevligt. Och konstigt. Men roligt. När vi skulle bege oss därifrån, sist av alla och efter en lång diskussion som gått från vinylskivor till hur man gjorde sig av med hemmabiosladdar för 50’ i sjön, fick vi med oss fem sexpack Corona hem. När vi satte oss i taxin blev chauffören glad och upprepade Ni får dricka, inga problem fem gånger, fast vi envist hävdade att vi inte ville dricka. Till slut drack vi och han blev glad. Och gav honom ett sexpack. Han blev gladare. Det som inte lämnades kvar i taxin blev perfekt bränsle till spelkvällen igår, tillsammans med lite julmust eftersom L har en vit månad. Jag tycker om mina grannar, helger, spelkvällar, zoobutiker, öl och champagne från -88.
Men inte att varje helg tar slut så fort.

ett måste för män'skor med bra filmsmak.

Idag är det premiär för filmen Förvisningen som måste ses. Regissörens debutfilm Återkomsten är en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Bonus är att det dessutom går att se den helt utan ljud eftersom den är så fantastiskt vackert filmad. Tydligen ska Förvisningen ha liknande bildspråk. Fantastiskt. Måste se den! Nu. Synd att jag ska gå på invigning av en zoobutik ikväll och vara företagarfru och sippa på ett glas champagne. Fast det blir nog trevligt det med.

imorgon är det redan torsdag.

Vi var på Kent i måndags. Att jag inte skrivit något om det hela kan ses som en recension det med. Kent var Kent. Bra, inte dåligt, inte outstanding. Jag fick gåshus två gånger. Räknar med fler gånger på tisdag då det blir the Editors för hela slanten. Annars har jobbet haft besök från det europeiska huvudkontoret i ett par dagar. Big boss etc. Min ansträngning har varit att städa skrivbordet samt säga Goodmooooorning med ett bländande leende. Min chef och de andra cheferna har haft det svettigare, och jag kan liksom inte låta bli att vara nervös och spänd för deras skull på något sätt. Imorgon är det redan tredje gången av fotokursen, och jag har en dag framför mig som innebär att jag är hemifrån mellan 07.30 och 23.30. Livet snurrar fort.

men Gulag gav jag honom i födelsedagspresent.

Det är så roligt att ni tycker om att läsa, ungdomar! säger pappa varje gång vi ses. Och så får jag en hög med böcker. Fotot är likamed de böcker som jag fått de senaste två gångerna vi har träffats. Pappa älskar att läsa. Han läser alltid trefyra böcker samtidigt. Han hittar hundra gånger bättre på biblioteket än i köket och köper böcker för en krona eller tio på auktioner, loppisar och andra typer av liknande tillställningar. Han köper så mycket böcker att de inte ens får plats i den gigantiska logen. Så nästa år, då ska han arrangera bokbord och jag och bror ska peka på vilka vi vill ha och sen ska resten göras av med på annat sätt. Men han lånar lite böcker av mig ibland. När jag säger att han ska låna av mig. I helgen fick han Vindens Skugga och Extremt högt och otroligt nära. Jag tror han kommer att tycka om dem.

en slagen hjälte.

Trots att julen inte kommer bli som någonsin förut, och att jag egentligen inte har någon större lust att ändra på tidigare julars vinnande koncept finns nu ändå ett ljus i tunneln. Vi har bestämt var vi kommer att fira och igår anlände en alldeles egen julgran att ha på balkongen, från skogen där alla julgranar i mitt liv kommer ifrån. Efter någon timme inträffade dock ett chocktillstånd och granen kollapsade av storstadsluften. Men efter en god natts sömn i horisontellt tillstånd samt lite snöre så står den nu stadigt. Den heter Granen Gurra.

och om en vecka är det lön.

I början av veckan fick jag veta att chefen och hans chef och de andra cheferna tycker att mitt jobb här det senaste halvåret har fungerat ”extremt bra”. Så inom kort är jag det som kallas för fast anställd men nuförtiden heter något annat. Det känns fint. Dessutom får jag fotokursen genom jobbet, de skickar mig på studieresa till Paris i mitten av december och så ska jag tydligen få mig en liten bonus också – fast jag egentligen inte finns med i bonussystemet ännu. Ibland saknar jag inte alls att vara student.

snart gyllenbrun och inoljad.

Nu har jag tränat så många gånger på gym att jag ökat på vikterna på alla maskiner jag vågar mig på (det vill säga de som instruktören visade mig). Alla utom den där jag med nöd och näppe klarar av den lägsta vikten, hela 2.5kg. Det är inte direkt så att jag är stark. Eller har mycket muskler. Fast igår när jag stretchade efteråt upptäckte jag att mina armmuskler faktiskt börjar synas. Sen upptäckte jag att mina biceps är hårda när jag spänner dem. Det har jag aldrig upplevt förut, någonsin, hur mkt jag än försökt. Otroligt fascinerande.

att vara sambo.

Fredag morgon. 08.00. Står i badrummet och väljer ögonskugga för dagen. Guld eller brun? K stormar ut ur sovrummet. JAG SKA INTE SOVA NU, DU SKA INTE VARA HÄR! Tydligen har jag skrämt livet ur K genom att ta sovmorgon. Han trodde jag var död i köket.

Fredagkväll. Sushi och stark indisk mat i förorten. Vi tar bordet som är i ena hörnet med en ganska fin lampa bredvid. Det känns nästan som att vi äter ute på restaurang när vi sitter här. Premiär för filmen Lejon och Lamm och vi är de enda i hela salongen som ser filmen. De enda. Vi får se trailern till en film om en guldkompass fem gånger på raken. Sen börjar filmen och jag viskar. K undrar varför jag viskar. Det fattas ett hundratal människor för att temperaturen ska vara normal. Jag fryser och har min vinterjacka på mig och Ks vinterjacka över mig. Vi går hem och tittar lite på Idol, fast vi inte tittar på Idol.

Lördag morgon. Jag somnar som ett kryss i sängen medan K gör frukost. När frukosten är färdig fotograferar han mig. K blir kallad för dum och elak och dum igen och går ut i köket och Nu hör jag inte riktigt vad du säger och jag hasar mig upp till färdig frukost framför tvn. Pussar på min fina sambo och säger att jag älskar honom, fast han tar foton på mig när jag vill sova. Precis som alla andra lördagar.

Lördag lunch. Vi promenerar bort till den andra förorten i nysnö och fikar på fik. Latte och napoelonbakelse och en spökbakelse som är stenhård, men ganska god. Promenerar tillbaka och tittar in i vårt förråd. Jag vill städa ur och göra fint. K vill bara trycka ihop lite, vi kan städa sen. Jag vill trycka ihop lite, vi kan städa sen. K vill städa nu. Vi städar nu, i ett moln av damm och döda malar. Slänger och puttar och öppnar lådor. Känner oss skitduktiga och skitiga.

Lördag eftermiddag. Min hand blöder efter en krock med något trasigt i diskvattnet. Blöder jättemycket. K kommer rusande med papper och plåster och säger att det inte är farligt. Det är säkert inte farligt. Så baxar vi ner tre stora ikeakassar med tvätt till tvättstugan. Tillsammans.

men vad hände med mustascherna egentligen?

BEFORE:













AFTER:

det blev järn och vin.

Jag har letat efter Iron & Wines House by the Sea på youtube för att kunna lägga in videon här och visa er alla hur tonerna smälter in i öronen och rakt ner i hjärtat. Men det går inte att hitta något som går låten rättvis. Fan. Vi har iaf köpt biljetter till spelningen i januari, och jag är övertygad om att den kommer att bli lovely och mer balsam för själen än José som nu inte finns med i planeringen längre. Tack för att ni hjälpte mig med beslutet!

pizza ger glädje.

Orkar inte leta fram länkar just nu, men ni vet ju ändå att jag har skrivit om det här med hämtmat. Att det känns som en lyxig ångest på något sätt. Nu har vi fått in ännu fler aktörer i spelet och menyer från fyra olika pizzerior med hemkörning finns på kylskåpsdörren. Vi har dock fortfarande bara gjort smakprov från en. Däremot är ju dessa menyer en aldrig sinande källa till glädje. Utöver de vanliga särskrivningarna och stavfelen finns det vissa guldkorn, som ”Pasta + Lycklingsås” och ”Rulla meny” samt en kraftig felstavning av orten där pizzorna bakas. Det är ju synd att jag inte tycker så mkt om sån här mat, annars skulle jag nog börja nyttja hemkörningen varje dag.

åtminstone tillfälligt.

I början av veckan var det som att jag blev slagen i huvudet av den populära höstdepressionen. Allt blev likgiltigt. Om det har något att göra med att klockan blev vintertid eller att DIF spelade bort SM-guldet vet jag inte, och det spelar kanske ingen roll. Men jag blev rädd att känslan hade kommit för att stanna. I fredags när det var halvdag satt den fortfarande kvar, för jag kunde verkligen inte bli ledig. Apatisk och rastlösa ben, men ingen lust med något. Men så gav jag det hela en chans och åt indiskt på Indian Garden med fina vänner och pratade om livet och framtidsångest och framtidslugn. Det kändes bättre. Ännu bättre blev det igår då vi äntligen fick tid att städa hela lägenheten, jag fick massage (igen) och så lite middag med andra goda vänner och det roligaste sällskapsspelet och groggar ända tills natt nästan blev morgon. Idag är jag inte bakis och har hunnit göra saker jag tror att det går att leva på ända tills nästa helg. Fotograferat i höstkylan, skrivit klart berättelsen om min brors bröllop, sorterat papper som väntat på mig i månader, lyssnat på Iron & Wines nya skiva på repeat, läst färdigt Breakfast at Tiffany's, sett till att grillen får plats i det proppfulla förrådet och ställt en chokladkaka i ugnen. Nu ska bara min fina kille komma hem så vi kan se på film och äta chokladkaka. Jag hoppas att höstmörkret är bortmotat från hjärtat. Det känns så.

84 - 94 - 04.

tårtappa.

Just nu skulle jag ha varit på Nalen och svängt röven till Hard-Fi, men så blev det ju inte. Istället konstaterar jag att José González fortfarande, ungefär ett år senare, är bäst när han antingen gör covers eller samarbetar med andra. Men jag har ännu aldrig sett honom live, och kan inte bestämma mig om det finns pengar till att se honom på Cirkus innan jul. Efter lite googlande så insåg jag att det finns ju massor med andra konserter jag vill gå på snart snart. Jag menar, vem tackar nej till att se Magic Numbers eller Ed Harcourt igen, eller Iron and Wine plus Christian Kjellvander (även om han var bättre förr) för första gången? Nu fick jag beslutsångest, och det är ju inte direkt min starka sida. Men José kan han:

till er som undrade.

Förra veckan kom beställningen till Sverige. Det blev tydligen nästan 200:- i skatt, men då vi var många som beställde blev det ju knappast någon summa att snacka om i slutändan. Den här var mer som en tjejtop än en t-shirt, men det var ju snarare positivt än negativt. Den här däremot var som en t-shirt i tjejmodell, i märket American Apparel. Ni som har koll på mode, det är väl ett bra märke? En annan som beställde fick en kort modell av en annan t-shirt, så det verkar minst sagt vara individuella storlekar mellan varje tröja.