fredag, oktober 12, 2012

mitt liv.

Om det var någon som såg en person hysteriskt gråta på Fridhemsplans tunnelbanestation vid lunchtid häromdagen så var det mig ni såg. Och om någon såg en person lyckligt utbrista It sounds like a great challange! och jämfotaskutta lite av lycka utanför en matbutik i en av Stockholms förorter tidigare idag så var det mig ni såg där också. Upp och ner. Hela tiden. Hoppas att jag landar snart.

1 kommentar:

Johanna sa...

Ja precis sådär är det ju. Men kanske är det lite bra också? Vore ju hemskt om det inte fanns några variationer liksom. Men att hitta den lagoma balasen - fanimej omöjligt.