en kär gammal vän.

Som jag saknar snuset. Livet känns hela tiden lite mindre vardagslyxigt. Besvikelsen varje gång jag inser att nä, ingen snus efter frukost. Ingen efter lunch, ingen till kaffet. Ingen när jag måste koncentrera mig som fan för att kreera stordåd på jobbet.

Och det i sig är ju tecken nog på att sluta var en förbannat bra idé. Men det gör inte att det är mindre jobbigt.