hej hösten!

Så har K börjat jobba igen. Semestern är alltså slut*. Igår kändes det helt hemskt, vi har haft det så fint den här sommaren, vår lilla familj. Alla har ju sagt det förr men jag kunde aldrig föreställa mig känslan: att vara en familj, det är fanimej helt otroligt fint. Den där helt naturliga känslan av att bara trivas var man än i världen är, bara K och F finns i närheten? Underbar. Men nu jobbar ju K igen. Och jag börjar jobba igen om mindre än två månader. I maj gjorde jag en deal med mig själv: sluta gnälla på att det är tråkigt, jobbigt och frustrerande att vara hemma på heltid. För då var det bara sommaren kvar och sen september och sen jobb. Och nu närmar vi oss ju både september och jobb med stormsteg, så jag har börjat skriva en lista över vad jag vill hinna med att göra innan min heltidsföräldraledighet är slut**. Det känns bra, och jag ser redan fram emot om vi kan lyckas vara lediga tillsammans hela familjen i jul. 

* Vi har några dagar kvar vid havet att inkassera, det känns som en liten bonus. 

** Kommer ju att jobba 50% ett tag, men tänker att jag mest kommer vilja mysamysamysa med F de dagar jag är hemma då. Inte hitta på tre triljoner saker.