saker jag saknar.
Nu skrev jag ju precis att jag inte skulle gnälla, men vi gör ett undantag: jag saknar mina tuttar. Mina gamla alltså. Under den här graviditeten samt föräldraskapet hittills har jag fått pröva hur det är att ha en D/E-kupa samt tunga taxöron. Det tog mig två månader av taxöron innan jag fick in rutinen att torka mig under tuttarna efter att jag duschat. Det har liksom aldrig behövts förut. Nu skulle jag gärna vilja återgå till mina gamla bröst. De små som satt cirka 1 dm högre upp på min kropp. Tack på förhand.
6 kommentarer:
Hehe, ja det går ju att fixa, kostar väl en 35-40 000 cirka.
Usch ja, det känns lite tamt att man bryr sig så mycket, men det gör jag också. Fått sån pyspunka på boobsen alltså.
Det jag kan rekommendera sedan är att investera i ett par schyssta push-up-BH:ar (stavning, eh?). Äntligen har jag iaf nåt att lyfta! Det hade jag inte innan :-)
Kan verkligen förstå känslan! Min (gissningsvis falska) förhoppning är att mina boobs är tillräckligt små för att inte kunna hänga. Vi får väl se om den hypotesen håller den dag jag fått barn och ammat :) Eh. Hehe. En kan ju alltid hoppas.
Ida: Kommer nog aldrig känna att det är värt de pengarna, hade inte ens i åtanke att det ens GÅR att åtgärda på operationsbordet. Hehe. Tack för tips iaf, ska inföskaffa när jag slutat amma.
Johanna: Jag hade hoppats att mina icke skulle hänga då de inte heller var stora från början. Hade väldigt mycket fel.
Ja alltså detta ska ju blivit väldigt spännande när jag nu snart gör det här för andra gången. Jag ammade inte förra gången och ska inte göra det nu heller men det spelade ingen roll sist. Räknar med att kunna knyta fast tuttarna på baksidan av ryggen i oktober.
Åh, du får hålla oss tutt-uppdaterade (om du vill). så spännande med effekten efter omgång två så att säga.
Jag som alltid varit pannkaka blev helt förskräckt av de amningstuttar som dök upp med första. Hatade dem, kände mig vulgär (i typ b-kupa, hehe). Nu när jag slutat amma nr 2 saknar jag dem! För första gången i livet VILL jag ha tuttarna men de är ju så klart mindre än någonsin nu.
Har dock försonats med tanken på att jag skulle vilja ha dem. Har släppt den där principiella stoltheten i att klara sig utan som jag höll så jäkla hårt på förr. Gillade tuttarna ju, bra så.
Skicka en kommentar