föräldrafrågor.

Erika tyckte jag skulle svara på frågor. Okejrå!


Var det som du trodde att det skulle bli förälder?
Nej och nja. Det är helt omöjligt att föreställa sig, precis som det är helt omöjligt att beskriva hur en förlossning är då det inte finns något som ens är i närheten av känslan och upplevelsen. Det går att förstå teoretiskt att det kommer bli annorlunda, jobbigt, utmanande och helt jävla fantastiskt men det går inte att förstå på riktigt förrän man är där själv. Jag var till exempel helt införstådd med att jag skulle försvinna från vardagen och världen i säkert ett halvår efter att barnet föddes. Det jag inte hade förstått var att varje dag i början är som tre år, så det där första halvåret kändes som en evighets evighet. Just nu är det ganska mycket precis som jag trodde, nu när F är drygt ett år. Fast ännu bättre, för känslorna hade jag inte kunnat föreställa mig.

Var det något som hände eller som du kände som du inte hade räknat med?
Hade inte räknat med att min fysiska återhämtning skulle vara så jävla långsam, samt de skadorna jag fick. Det enda jag hade i mitt huvud var att inte spricka hela vägen, och när jag inte gjorde det så trodde jag att allt var lugnt. Jag var så svag den första månaden att jag ofta inte ens orkade lyfta mitt eget barn. Det är först i efterhand jag inser exakt hur jävla dåligt jag mådde rent fysiskt och sen även psykiskt. Detta måste jag älta ganska ofta, uppenbarligen.

Var det något som inte hände?
Barnet blev ett barn som gillar att sova, äta och är rätt nöjd och glad. Därmed inträffade aldrig vissa saker, så som väldigt dålig nattsömn, kolik, att barnet inte skulle vilja äta och så vidare. Vi får dock höra detta mycket ofta från vår omgivning, vi skulle bara veeeetaaaa hur lätt vi har det och så vidare. Vi vet att vi har det lätt. Vi är tacksamma för det. Vad ska vi mer göra? Jag är också väldigt o-orolig när det gäller F. Detta hade jag inte väntat mig, jag är så himla nojig för allt annat. Med F är jag ofta lugn. Men vi har å andra sidan inte varit med om tillfällen då vi borde ha varit oroliga heller direkt, så jag får kanske återkomma.

Bästa bebisprylen att ha hemma?
Babynestet var ovärderligt i början, likaså babygymet. Vi har haft ett barn som älskar vagnen, vilket gör att den har varit helt livsviktig - framförallt i kombination med en balkong där vagnen kan stå med barnet sovandes i… När barnet blev större så hade jag blivit tokig utan gåstolen.

Mest onödiga bebisprylen då?
Alla snuttefiltar. F har aldrig brytt sig, inte nu heller. Han tjongar omkring med dem ibland för skojs skull, men det funkar lika bra med ett örngott eller random strumpa som dräller på golvet.

Hade du bestämt dig för hur du skulle göra med en viss grej för att sen ändra dig när bebis kom?
Jag hade tankar om vissa saker, men såhär i efterhand så kan jag inte komma ihåg dem. Vet att jag varit emot samsovning innan men var ändå realistisk nog att inse att det skulle vara svårt att bestämma på förhand, så nu när jag tycker det är supermysigt så är det inte så dramatiskt.

Vad önskar du att någon hade berättat för dig innan?
Hade kanske önskat en bättre bild av vad förlossningsskador kan vara mer än "spricka hela vägen!!!!!!!". Att någon förklarat i klartext VARFÖR det är viktigt att göra knipövningar.

Vad stör dig mest hos andra föräldrar?
Att folk uttrycker sig som att deras upplevelser eller barn är exempel på hur det är för alla. Samt att så fort någon berättar om en upplevelse ska andra föräldrar berätta hur deras barn är i jämförelse, som ett "det kunde vara värre". Och japp, jag gör med 100% säkerhet detta själv också.

Vad tror du andra föräldrar stör sig mest på hos dig?
Jag tror det värsta är att vi har ett barn som sover och äter och allt det där, det sticker i ögonen.