varför jag måste bo i hus.

Fick en kommentar från Kristine som frågade varför jag måste bo i hus.

Det enkla svaret är för att det alltid varit en självklarhet för mig och i stort sett det enda jag någonsin kunnat visualisera som en "dröm". Att jag bor i ett hus med min familj. Hus kan vara radhus, men det måste ha en gräsplätt. Jag vill kunna öppna dörren och gå rakt ut. Vill att mitt barn ska kunna göra samma sak. Är själv uppvuxen på landet, på en stor fd bondgård med egen åkermark och tillhörande skog. Att flytta till en lägenhet var ganska chockartat för mig och de första åren hade jag ofta klaustrofobi.

Vi pratar ofta om radhus vs sommarstuga till exempel, men i ärlighetens namn är det inte så stor prisskillnad om man tar in våra kriterier. K får till exempel klaustrofobi om det inte är inom rimligt avstånd från ett vattendrag som sitter ihop med havet (Mälaren är alltså ok). Plus att om vi köper sommarstuga och lånar pengar för det så hamnar vi på en hög månadskostnad totalt då vi har en hög hyra idag.

Och, jag lägger ganska stor skuld på mig själv för att vi inte köpte en lägenhet när vi flyttade ihop istället för att flytta till en hyresrätt. Men det har jag bloggat om förut. Inte så mycket att göra åt saken nu, men ibland svider det. Framförallt när jag ser andra i vår närhet göra bostadskarriär och inte har några problem att lägga 3-4-5 miljoner på ett radhus eller ett hus.