höjdrädd på marken.

Okej, har alltid sagt att jag är höjdrädd men tänkt samtidigt att SÅ farligt är det inte. Kanske för att jag har en person i min närhet som verkligen är höjdrädd, hen vågar ofta inte ens vara på våran balkong ens (fjärde våningen). Som exempel. I alla fall, häromdagen klättrade F upp i kojan på bilden. Han ville såklart att jag skulle upp också eftersom "pappa brukar klättra upp". Jag sa nej, att jag tyckte höjder var läskiga och gärna stannade på marken. Men barnet var kvar där uppe länge, så pass att jag blev höjdrädd på marken. Det svindlade i magen, jag ville bara att han skulle komma ner och jag vankade av och an nedanför eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Det var något nytt. Kände mig verkligen stark och modig. (nej).