SOLEN SKINER!

Jag ville bara säga det.

kerstin hjärta ingmar likamed sant.

För första gången tog jag ett quiz på facebook, Vilken svensk är du? Jag blev Kerstin Ekman, Den kloka och tuffa typen som vågar gå ur Svenska Akademien när det behövs. K blev Ingmar Bergman, Det är svårt att vara människa men du är det med kreativ intelligens. Vi är verkligen ett fint par.

synd att hon icke vann.

Caroline af Ugglas klänning är ju så snygg att jag skulle kunna gifta mig i den. Dessutom är det ju praktiskt att veta att den funkar fint ihop med gummistövlar om det skulle regna. Efter lite snabbgooglande så är det tydligen en klänning från French connection. 130 Pund. Fin i alla färgerna. Om den nu inte vore så jävla kort hade jag nog önskat mig den i födelsedagspresent. Kanske jag gör i alla fall. Det är ju tydligen sommar snart.

stockholm kan inte det här med kebabsås.

Något som Stockholm inte förstår är kebabsås. Riktig kebabsås. Därför äter jag inte heller kebab här. På landet däremot, där äts det kebab så det står ut genom öronen. Jävlar vad gott det är med riktig kebabsås! Och då är jag ju dessutom ingen sås-människa. Pizza gillar jag inte heller speciellt mycket, men på landet är pizza med kebab och kebabsås himmelriket. Himmelriket! Åt i fredags. Njuter fortfarande. Åh! Kebabsås.

jag gillar att betala tv-licens.

Klockan 22.30 visas den smått fantastiska ryska filmen Återkomsten på svt2. Den bör ses, om inte annat för att bara förstå hur snygg en film faktiskt kan vara. Före dess är det Aktuellt med fördjupning som är så mycket mer intressant än alla annan snabbrabbling av nyheter. Nyss var det Hype, igår var det Babel och dagen före det säsongspremiären av Kobra. Så fort de säger Hejdå, vi ses om en vecka! längtar man till nästan program. Visserligen missade vi Kobra eftersom vi var på bio (såg The Wrestler, helt okej) men det går ju alltid att se i efterhand på nätet. Såklart. Public Service är så fint! Jag tycker ju så himla mycket om radion också. Men det får bli i ett annat inlägg.

igår hade bloggen namnsdag.

Hipp hipp hurra! och så vidare. Jag firade namnsdagen med att dricka en öl på jobbets aw. Den slog ut mig totalt, så efter två glas läsk åkte jag hem. Väl hemma blev jag först svimfärdig så jag fick parkera mig själv på golvet en sväng medans kallsvetten försvann, därefter placerade jag mig själv i soffan tills jag orkade börja prata igen. Min kropp är som ett jävla lotteri emellanåt. Man vet aldrig vad som händer.

mamma lär sig skicka sms.

Mamma ligger på sjukhus och lär sig skicka sms. Ganska smart utnyttjad tid tycker jag. Inga böcker, inga besök, bara en ny mobil och en instruktionsbok. För att hjälpa henne på traven har jag skickat ett par tre sms det senaste dygnen för att få henne att vilja svara. Så igår fick jag det allra första sms-svaret och idag dök det andra upp.

sms ett: Tack
sms två: Hej nuska vi se hur jag klarar det har puss fran mamma som mar ganska bra


Jag tycker hon har gjort väldigt stora framsteg på kort tid. Det enda som återstår är egentligen skiljetecken och åäö. Inte dåligt av en nyopererad mamma. Pappa kan ju sedan tidigare skicka sms, så nu är så att säga hela familjen sms-funktionsduglig.

fredag klockan arton tjugofem.

På grund av brand i ena förortens systembolag var det rusning till andra förortens bolag. Där gick det inte heller att betala med kort. En vakt i dörren fick slussa in folk i lagom mängd i förhållande till köerna där inne. Själv fick jag vänta en kvart på att komma in och en halvtimme på att komma ut. Under tiden fick jag höra om en resa till Florida över jul och nyår (tydligen är det lättare att köra bil i USA än i Stockholm, Miami Beach är en skitig turistfälla och Everglades är överskattat) samt lära mig några nya ilskna fraser på finska av de lokala alkoholisterna. Kändes som fyrtiofem minuters allmänbildning.

mina föräldrar är inte alls beroende av varandra.

egon: Hallå?
pappa: Hallå!
egon: Hej.
pappa: Hej det är pappa.
egon: Hej pappa.
pappa: Ringer jag och stör kanske?
egon: Nja, vi äter mat faktiskt. Kan jag ringa om fem minuter?
pappa: Eh ma, eh mam, eh vänta!

pappa till mamma i bakgrunden: Kan egon ringa upp om fem minuter?
mamma till pappa: Jadå.

pappa: Det går bra, du kan ringa om fem minuter.
egon: Okej, hejdå.
pappa: Hej, hej.

typ bokrea.

I jakt på en lampa klev vi för första gången in i second hand-butiken här ute i förorten. Liknande ställen i stan gör mig bara stressad. Mängder med folk, allt huller om buller och självklart är allt fint redan köpt av någon annan. Men här ute kändes det som att det kunde finnas en och annan godbit. Men icke bland lamporna. Däremot fanns ett smått imponerande utbud av bra böcker. Tio minuter senare och femtiofem kronor fattigare fick vi med oss följande:

Rätta virket - Tom Wolfe
Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Anna Gavalda
Fjärilen i glaskupan - Jean-Dominique Bauby
Flugornas herre - William Golding
En ovanligt torr sommar - Peter Robinson
2010 - Arthur C Clarke


Såhär i efterhand märks ju film-temat ganska tydligt. Fem av sju böcker.

duktig flicka sätter ner foten.

Idag var det dags. Kanske för första gången i mitt liv. Jag frågade chefen Har du fem minuter? och han såg rädd ut och jag såg säkert lika rädd ut, fast jag hade övertaget eftersom jag visste vad som komma skulle. Så kräktes jag ur mig allt på tio minuter eller kanske tjugo. I efterhand minns jag såklart knappt vad jag sa. Men det spelar ingen roll, för jag vet att han förstod vad jag menade. Jag har en bra chef. Fina kollegor. Men, när man är Duktig! och Den som har koll är det ytterst lätt att försätta sig i situationer som nog inte är nyttiga för någon.

jag är en vinnare!

Häromdagen vann jag i mördande konkurrens en tävling hos Linda. Idag hämtades priset ut i form av en förhandstitt på Slumdog Millionaire. Filmen med 8 oscars och 8.6 i betyg på imdb. Kändes inte riktigt som den filmen jag såg. Men visst, det var en fin och sevärd film. Punkt.

tre timmar.

Så mycket sov jag inatt. Ungefär.
Jag är därför inte så pigg just nu. Hjärnan works in mysterious ways och så vidare. Men det kan säkert vara spännande en måndag.

på blocket är de skitdyra.

I onsdags blinkade min påminnelse om Köp Glasvegasbiljetter!!!!! på jobbdatorn prick 08.50. Precis som jag sagt åt den att göra. När jag såg påminnelsen 55 minuter senare, eftersom jag först då kom till jobbet, var biljetterna redan slut. I fredags satt jag med en öl i handen på Södra Teatern när Fever Ray-skivans omslagsbild fladdrade förbi på en skärm som gjorde reklam för kommande spelningar. En i sällskapet surfade direkt in på nätet för att kolla biljetterna. Slutsålt. Har det ens stått någonstans att hon ska spela? Jag känner mig lite småsur.

hellre två string på väggen än i en baken.

Kväll gör det omöjligt att ta bra foton inomhus utan strålkastare, men eftersom jag ser hemmet i dagsljus först på lördag igen får det se ut såhär gulgrynsuddigt. Ni ser nog ändå hur urtjusigt det blev med de nya stringhyllorna. Jag köpte dem i fredags på lunchen. Tröttnade på vår velighet och gick och hämtade ett par stycken helt enkelt. Tänkte däremot icke på att vi skulle öla på kvällen, men det gick bra ändå. Hyllorna låg där så snälla och fina under en stol i sju timmar på Södra Bar (Stockholms mest underskattade bar?). Vi kom till och med ihåg att ta med oss dem hem. Och sex borrhål och en skvätt nervositet senare så sitter de där.
Så jävla snygga.