bil, stuga, vatten, kaffe, vin, böcker och det bästa sällskapet.

Min helg. Så jävla bra!

enkelt knep.

Ett av de enklaste knepen för att göra en taskig bild (utfrätt, oskärpa etc) snygg är att göra den svartvit. Som den här. Eftersom jag tog snabbt i motljus är stora delar av bilden utfrätt (när delar av fotot är så överexponerat/ljust att det blir helt vitt och därför inte går att korrigera i efterhand i t ex photoshop) gjorde jag om den till svartvit. Och plötsligt har vi en liten artsy-fartsy bild över den enorma mängd människor som var på väg till och från Blå moskén i Istanbul.

om någon nu undrar.

Funderar ni på vad jag ska göra i helgen? Tänkte väl det. Jag ska göra det här.

dagens ämne.

Fick äran att berätta för min kollega att Steve Jobs är död. Are you joking? It's not a joke? Och sen tystnad.

tillägg.

Linn spinner vidare på ämnet jag skrev om här och skriver väldigt viktiga och bra saker. Jag tycker ni ska läsa det. Även kommentarerna. För hon har en väldigt viktig poäng, bland annat att mitt inlägg delvis kan spä på smalhetshetsen. Och jag vill bara säga att jag håller med henne, men tror det är svårt att skriva om det utan att tangera den gränsen. Eller, jag tycker i alla fall att det är svårt. Det här är heller inte tänkt som något försvarstal, tycker bara ni ska läsa Linn. Läs bara!

men jävlar vad jag köpte turkish delight på plats.

Ibland shoppar vi väldigt mycket när vi är utomlands. Det är kul. Ibland handlar vi ingenting. Två veckor i Thailand och vi hade inte med oss en enda ny pryl eller klädesplagg hem. Nästan samma med Istanbul. Jag köpte en tvål och K köpte turkiskt äppelte. Punkt.

Imorgon vet man aldrig, men nu är det fortfarande idag.

Ni vet när man jobbat en liten stund på ett nytt jobb, låt oss säga drygt en månad. Då har man gått igenom fasen "jag kommer göra underverk på det här företaget" till "vad i helvete gör jag, jag kan ju ingenting!" och börjar sakta närma sig fasen "det här går ju bra, jag fattar grejer och gör en jävla massa nytta". Ungefär där är det fint. Och där är jag nu. Eller iaf idag. Kan även ha att göra med att jag just summerade min första månad inför chefer och styrelse och märkte att jag ju gjort en hel del. På en ynka månad.

att vara smal och inte riktigt kunna prata om det.

Peppe skriver klokt om smalhet. Jag har tidigare skrivit en del om det från min synvinkel, t ex i det här inlägget, eftersom gamla komplex fortfarande gör att jag reagerar väldigt kraftigt på plumpa kommentarer om min längd eller vikt. Från mitt perspektiv kan jag tycka att mina tankar, känslor och åsikter om min vikt inte är riktigt okej. Inte nödvändigtvis att människor påpekar att de inte är okej, men hur normen säger att jag inte får tycka eller önska som jag gör. När jag föddes var jag tjock som en boll, vägde nästan fem kilo. Sen rasade det när jag lärde mig gå och sen dess har jag varit smal. I vissa perioder så smal att läkare och omgivningar trott att jag haft ätstörningar. Men jag vande mig ju vid hur jag såg ut, det blev min egen norm för mig själv och det enda jag visste. Minns fortfarande skräcken när jag fick mitt första (!) veck på magen när jag böjde mig framåt. Jag tror jag var sexton år och var övertygad om att jag inom kort skulle bli tjock. Mitt BMI är klart och tydligt underviktig, jag väger ungefär 57kg och är 183 cm lång. Det låter ju inte sunt någonstans, eller hur? Men det är jag. Min vikt har varit mer eller mindre konstant i tio år. Ibland går jag upp något kilo och det lägger sig direkt på magen och jag känner mig fet. Ibland går jag ner något kilo och det känns bra. Och det känns inte bra att det känns bra. Jag vill vara sund, inte smal. Ibland är jag extremt orolig för att det ska smälla till och jag plötsligt går upp tio kilo. Tror inte min kropp skulle hantera det så bra. I somras togs det foton på mig som jag i efterhand mådde illa av att se. Jag såg så smal ut och i kombinationen med längden såg det absurt ut. En period ville jag bara gömma kroppen för jag tyckte det såg så fel ut, så äckligt. Jag vill dölja knotor som sticker ut samtidigt som jag fasar inför den dag då vikten ökar samtidigt som jag fortfarande blir förbannad när nya bekantskaper oroligt påpekar Men du äter så lite! när jag vet att de bara tänker på hur mycket jag äter pga hur jag ser ut. Komplext. Emellanåt tar det upp mycket av min tankekraft, men jag känner att det är så jävla svårt att prata om det. För jag är smal, lång och kan bli modell!!!!!* och borde verkligen inte klaga när det finns så många som önskar att de var just smala och långa. 

* För övrigt jätteroligt att just den kommentaren gått från Du kan ju bli modell! till Du ser ju ut som en modell! när jag blivit äldre. 

pffft.

Ät ni era kanelbullar idag. Själv ska jag festa loss på en banan och lite nötter.
Mvh Tål-inte-vete-och-är-inte-alls-bitter.

det här är nog mitt favoritfoto från Istanbul just nu.

sömn, del hundratjugoåtta.

Förresten har jag bokat in två saker den här veckan som börjar 08 i centrala Stockholm. Det känns bra, kommer på så sätt tvingas att ha en bra sov-vecka. 08 känns kanske inte så tidigt, men jag jobbar ofta ganska sent på kvällarna pga kollegor på andra sidan jorden och då börjar jag lite senare på dagarna. Vilket inte är helt bra för sömnen.

mer om sömn.

Bara för att jag gått upp mellan 08-09 i helgen, vilket med mina mått mätt är mycket tidigt, är jag piggare än vanligt den här måndagen. Antar att det beror på kombinationen av att att regelbunden sömn är bäst samt att jag var trött-trött igår och sov som en stock i natt. Praktiskt oavsett eftersom jag idag är stora produktionsdagen.

bo som en kung.

Trodde ni att ni skulle slippa alla fotoinlägg efter vår Istanbulresa? Icke! Jag har bara inte hunnit redigera förrän nu. Så håll i hatten närmsta veckan eller så. Vi börjar med hotellet. Hotellet! När vi fått vårt rum gick jag och K omkring och bara gapade och sa Herregud! ungefär tusen gånger. Vi visste att vi skulle bo på ett jävligt bra hotell och vi visste att vi skulle bo i hotellets näst största rum, men vi var ändå chockade. Rummet var ungefär lika stor som vår lägenhet i Stockholm (70 kvadrat). Bara badrummet var lika stort som ett hotellrum i New York. Hotellrummet hade en egen hall i storlek med ett normalt sovrum. Sovrummet i sig var ungefär som två normalstora rum, sängen var bredare än lång. Och så badrummet då, badrummet med två handfat, en jacuzzi och en dusch. Vi hade kunnat bo där hur länge som helst, och då har jag inte ens räknat med takterassen där vi åt frukost varje morgon med utsikt över Istanbul. Eller alla detaljer som att damtoaletterna utanför rummet hade små "sanity kit" som innehåll en binda, en tampong och ett trosskydd. När blir det standard på offentliga toaletter? Nu kör vi bildbonanza från hotellet.

husmor.

En av de sakerna som stressar mest i vardagslivet är matlådor. Kvällsmat är egentligen inte så viktigt just för ätandet, men däremot är matlådor viktigt. Äta lunch ute fem dagar i veckan är varken gott eller kul, plus att jag tycker det är rätt onödigt att spendera pengar på det. Har blivit som någon slags grundregel att ha matlådor tre dagar i veckan. Två dagar äta ute är lagom, fast ofta blir det tre pga lunchmöten och liknande. Oavsett så stressar de där matlådorna mig. Jag hatar att handla och laga mat på vardagskvällarna. Vi har försökt att få in rutinen med att storhandla, men det går inte riktigt. Istället har vi testat några helger att laga en extra maträtt för fyra personer på söndagarna. Det betyder två matlådor per skalle, plus att det ofta finns ngn mer matlåda av helgens övriga rester. Simsalabim är hela veckan fixad! Oerhört skönt. Nu gäller det bara att börja variera sig, hittills har det enbart blivit lasagne eller lax i ugn.

och nu är jag helt slut.

Vaknade av att Världens finaste unge väckte mig vid 09 med det sedvanliga "Ags å tiga upp nu aster!" samt en blöt puss. Hade lätt kunnat sova till lunch, men har man besök så har man. Log snällt mot K så jag skulle få en latte iaf.

Jag har säkert sagt det ungefär trehundra gånger, men LYCKAN över att ha ett naturreservat tvärs över gatan är fantastisk. Vi hängde i skogen, plockade blåbär och fikade. Och kollade på träden. 

Efter lunchpaus var det lekparken som gällde. Blir trött i efterhand på bara tanken. Men kul var det ju. Sen plockade vi mer blåbär. 

Nu sover han och vi ska spela spel. Men jag är så trött att kroppen snart går av.