en dålig dag blir jag vansinnigt irriterad.

Har ju tjatat om detta förut, men jag har väldigt bra minne. På senare år har det försämrats i takt med att jag hanterat min stress och kontrollbehov mycket bättre. Så ja, det hör säkert ihop. Men när jag kommer ihåg något så har jag nästan alltid rätt. Det gör mig till en jävla besserwisser emellanåt, men jag vet inte hur många diskussioner jag haft med människor där jag kunnat upprepa rätt svar på vad som nu diskuterats och ändå tror ingen på mig förrän det dubbelkollats. Det stör mig ibland. Fast jag vet ju att det inte är något att störa sig på.

Samma sak tvärtom också. Kan ta ganska illa vid mig när en person frågar något jag VET att jag berättat svaret på minst två gånger förut. Jag tolkar det omedelbart som att de inte är intresserade nog av svaret och därför inte lyssnar på mig. Tar det som något oförskämt. Samtidigt har jag ju lärt mig att det inte är så folk menar, och jag blir inte förbannad längre. Men förut: oj. Jag kunde verkligen bli arg. Men det var också innan jag helt hajade att min hjärna ibland verkar ha lite mer fotografiskt minne än andra. Fast det gör fortfarande lite ont i hjärtat varje gång det händer. Som ett litet, litet blåmärke i känslan av att inte vara omtyckt eller intressant nog att komma ihåg eller lyssna på.

och nu ska vi prata lite populärkultur.

Har ni sett serien Krigets Unga Hjärtan? De tre delarna finns fortfarande på SVT Play ett par dagar. Perfekt sommarserie. Fast obs: man kan behöva terapi efter varje avsnitt.

man är väl materialist va.

Tänk att man kan bli så glad över lite böcker? Jag har varit så jävla dålig på att läsa "bra" böcker denna vår, så jag går nästan all in på deckare, thrillers och så lite gulle-gull i sommar. Varför plåga sig själv liksom?

nu börjar sommaren.

Trots förra inlägget så kan sommaren börja nu. Vi har varit en helg i stugan, och den första sommarhelgen är alltid så fin. I fredags var vi så trötta att vi inte märkte att vinylspelaren stod på 4 ggr hastigheten, utan tyckte mest de gamla jazzdängorna var extra svängiga. Sen hittade K en snigel vars hus blev döpt förra sommaren. Kan sniglar överleva en vinter? Eller är det bara husen som gör det? Och så var vi på kalas och jag åt så mycket mat att jag nästan spydde. Fick ungefär 30 myggbett också, och då överdriver jag inte. Vissa gör ont som blåmärken och är svällda. Mysigt. Idag dammade vi bort en vinters damm innan vi låste och åkte till stan igen.

vitsippshav är de bästa haven.

Tänker att jag sa blogga, och så går det en vecka utan att jag gjort det. Lite samma som med våren. Tänker att jag ska njuta av våren, och så går det en vecka och plötsligt är det sommar. Sommar? Det är ju fint och så, men jag vill ha mer vår. Faktiskt. Först. Sen sommar. 

jag säger som ungefär halva internet:

Senaste avsnittet av Game of Thrones???!!!???!!!???

Alltså.

hur en flådig jobbresa ser ut i verkligheten.

04.20: Dödar väckarklockan
06.30: Lyfter från Arlanda
09-ish: I varm taxi i rusningstrafik mot kontor
10-ish: Framme på kontor, bosätter sig i konferensrum.
17-ish: Kliver ut från konferensrummet och in i varm taxi, igen.
18.15: Hittar wifi på flygplats!
19-23: Landar på Arlanda, beroende på hur mycket tidsskillnad man upplevt under dagen.
Plus en timme: Hemma. Skitig, trött.

jag överlevde!

Någon sa förra veckan att det inte gick att ha strumpbyxor längre nu, för det skulle se konstigt ut. Jag blev lite storögd eftersom jag vill ha strumpbyxor i ylle året om. Typ. Men så slog värmen till igår och imorse var jag så jävla modig att jag gick i klänning UTAN strumpbyxor till jobbet. Barbent! För jag bryr mig tyvärr rätt mycket när någon eller några säger sånt där. Men nu känner jag mig modig, som sagt. En riktig tuffing.

Imorgon tar jag jeans igen.

tomt i blogghjärnan.

Det finns inte så mycket att skriva om nu. Jag gör ungefär detta: äter godis, jobbar, sover, äter, träffar vänner. Längtar efter sommaren också. Vi ska till Gotland en hel jävla vecka, och stugan ligger precis vid havet. Det känns så lyxigt och jag känner mig så stolt för att vi redan i april ba: nä, men styra upp semester kanske? Och så fixade vi det. Jag är inte bra på att spontana fyra veckors semester. En eller två måste vara lite uppstyrda.

tillfällen då jag också vill gifta mig omedelbums.

Vi var på bröllopsfest i helgen. Själva brudparet hade gift sig för ett bra tag sen, men själva kalaset var alltså först nu. Och helvete ett sånt kalas det var. Strålande väder och saker som: bergstoppar, joddling, rundpingis, solnedgångar to die for, en gammal ladugård som middagslokal (!) och en efterfest som innehöll stroboskopljus och rökmaskin. Ja, ni fattar. Svårslaget liksom. Man kanske ska gifta sig trots allt?

hurra!

Imorgon har jag varit snusfri i tre veckor. Tre! Det är nog bara en nikotinist som kan förstå hur bra jobbat detta är. Det värsta börjar släppa. Jag tänker inte på snus HELA tiden, t ex. Och det är ju bra. Jag tror jag ska köpa mig en ny, snygg väska från Sandqvist som tack till mig själv.

en kär gammal vän.

Som jag saknar snuset. Livet känns hela tiden lite mindre vardagslyxigt. Besvikelsen varje gång jag inser att nä, ingen snus efter frukost. Ingen efter lunch, ingen till kaffet. Ingen när jag måste koncentrera mig som fan för att kreera stordåd på jobbet.

Och det i sig är ju tecken nog på att sluta var en förbannat bra idé. Men det gör inte att det är mindre jobbigt.

detta inlägg har jag skrivit tusen gånger tidigare.

Så är man på landet och frågar sig återigen varför man inte kan kombinera detta med livet i storstan på ett smidigt sätt utan att behöva vara miljardär.

detta kan jag äta tills jag dör.

Cinderallys bönbiffar. Vi åt med klyftpotatis och guacamole till. Okej, jag kommer kanske tröttna om jag äter det varje dag, men det kommer definitivt bli återkommande hemma hos oss. K, som hatar både bönor och tomater utbrast Det här var ju skitgott! Bättre betyg än så är svårt att få.

Nu är jag proppmätt.

nä, men jag är inte beroende.

Igår bestämde jag mig för att sluta snusa. Rakt upp och ner. Så nu har jag inte snusat på cirka 20 timmar. De första 15 timmarna gick okej. Nu är det värre. Herregud så jag vill SLÅ någon eller något.

Jag har slutat förr, jag vet att det är ett helvete. Och ja, det är svårare att sluta snusa än att sluta röka eftersom nikotinberoendet är så mycket större hos en snusare. Alltså: det är synd om mig nu.

Jättesynd.
Arg är jag också. Sa jag det? Och känner mig typ lite full fast jag är spiknykter.