låt oss prata om trosor.

Är ständigt på jakt efter den perfekta trosan. Ibland hittar jag den och köper så galet många att jag halvt ruinerar mig själv. Sen slits de ut och jag ska köpa nya och huxflux har just den trosan slutat säljas. Så, den här gången tänkte jag be er om hjälp. Jag vill ha trosor med ben som är längre än boxertrosan, så här långa, samtidigt som de INTE är höga i midjan som de i första länken, utan snarare som "vanliga" boxertrosor, typ såhär. Finns det? Jag önskar dessutom inte så mycket resårkanter utan snarare spets eller mjuk resår eftersom det skär in i min hud annars. Mission impossible?

föräldrar och internet, del 10235356

Mamma vägrar att själv vara med på Facebook och andra sociala kanaler. Det är ett aktivt val hon gjort och hon har sina argument som jag kan förstå. Men det blir ändå så fint då jag får ett mail av henne som säger att hon ser "på Instagram" att vi har en väldigt bra semester. Hon motbevisar mig ständigt med att veta så jävla mkt mer om internet och sociala fenomen än vad jag tror.

Min mamma borde för övrigt blogga, hon skulle vara skitrolig.

ni kanske undrar om jag överlevde efter förra inlägget?

Jag överlevde och har sen dess haft den här utsikten samt diverse loppisar. Dålig loppislycka dock. Men klagar icke, rent generellt alltså. Hehe. Semester, ganska fint ändå.

sånt som tär på psyket.

När klockan är 07.20 och du är på en Gotlandsbåt med en triljon skrikande barnfamiljer. Du har varit vaken sen klockan 03.45 och är hungrig som ett as trots medhavd frukost. Som vanligt finns endast detta att äta för mig ombord: godis och ägg. Ägget ingick endast i frukostbricka. Så ett ägg för 75:- anyone? Tur att man reser med en hungrig kille.

Det är ju semester och försöker visualisera att jag om några timmar befinner mig på en tyst strand - men ändå: ge mig styrka. Detta är 100ggr värre än charter.

ska bara fixa en trädgård först.

Sen en tid tillbaka kan jag inte sluta önska att jag befann mig i en hammock eller i en hängmatta. Inte för att jag är utmattad eller trött utan bara för att det är en så jävla härlig känsla som inte går att återupprepa på något annat sätt. Och just nu vill jag ha den känslan. Gärna så att jag slumrar lite till fågelkvitter. Förra veckan såg jag en som hade spänt upp en hängmatta på hens balkong. Blev mycket avis och har funderat sen dess på om jag ska göra samma sak. Men nej, det ska vara gräsmatta under.

Till nästa sommar önskar jag mig en hammock, minsann.

ett helt annat liv.

Häromdagen befann jag mig på pizzerian som ligger tvärs över gatan från mitt första hem i Stockholm. Min brorsa pekade på fasaden och berättade för största brorsbarnet att där, där har faster bott. På våning tre, utan hiss.

Jag bodde där i sex år, och det är så jäkla konstigt att besöka de kvarteren nu. Det är så hemtamt och samtidigt känns det som en film eller ett fylleminne. Att jag har bott där. Alla gånger jag gått in och ut ur porten. Med och utan sällskap. 19 år och lycklig och 25 med panik över att bo så centralt.

Allt har sin tid sägs det. Efter lika många år, sex stycken, ute i förorten med skogen bokstavligt talat utanför fönstret är det dags att bege sig tillbaka en stund igen. Närmare stan, fast inte mitt i smeten. Jag är livrädd för hur jag ska reagera, rädd för att jag ska få den där berömda instängdshetskänslan jag får när jag inte trivs. Eller så trivs vi som fisken i vattnet. Vi får se. Oavsett så är jag mycket mer redo nu än bara för några månader sen. Innan jul har vi flyttat. Och jag längtar faktiskt.

en dålig dag blir jag vansinnigt irriterad.

Har ju tjatat om detta förut, men jag har väldigt bra minne. På senare år har det försämrats i takt med att jag hanterat min stress och kontrollbehov mycket bättre. Så ja, det hör säkert ihop. Men när jag kommer ihåg något så har jag nästan alltid rätt. Det gör mig till en jävla besserwisser emellanåt, men jag vet inte hur många diskussioner jag haft med människor där jag kunnat upprepa rätt svar på vad som nu diskuterats och ändå tror ingen på mig förrän det dubbelkollats. Det stör mig ibland. Fast jag vet ju att det inte är något att störa sig på.

Samma sak tvärtom också. Kan ta ganska illa vid mig när en person frågar något jag VET att jag berättat svaret på minst två gånger förut. Jag tolkar det omedelbart som att de inte är intresserade nog av svaret och därför inte lyssnar på mig. Tar det som något oförskämt. Samtidigt har jag ju lärt mig att det inte är så folk menar, och jag blir inte förbannad längre. Men förut: oj. Jag kunde verkligen bli arg. Men det var också innan jag helt hajade att min hjärna ibland verkar ha lite mer fotografiskt minne än andra. Fast det gör fortfarande lite ont i hjärtat varje gång det händer. Som ett litet, litet blåmärke i känslan av att inte vara omtyckt eller intressant nog att komma ihåg eller lyssna på.

och nu ska vi prata lite populärkultur.

Har ni sett serien Krigets Unga Hjärtan? De tre delarna finns fortfarande på SVT Play ett par dagar. Perfekt sommarserie. Fast obs: man kan behöva terapi efter varje avsnitt.

man är väl materialist va.

Tänk att man kan bli så glad över lite böcker? Jag har varit så jävla dålig på att läsa "bra" böcker denna vår, så jag går nästan all in på deckare, thrillers och så lite gulle-gull i sommar. Varför plåga sig själv liksom?

nu börjar sommaren.

Trots förra inlägget så kan sommaren börja nu. Vi har varit en helg i stugan, och den första sommarhelgen är alltid så fin. I fredags var vi så trötta att vi inte märkte att vinylspelaren stod på 4 ggr hastigheten, utan tyckte mest de gamla jazzdängorna var extra svängiga. Sen hittade K en snigel vars hus blev döpt förra sommaren. Kan sniglar överleva en vinter? Eller är det bara husen som gör det? Och så var vi på kalas och jag åt så mycket mat att jag nästan spydde. Fick ungefär 30 myggbett också, och då överdriver jag inte. Vissa gör ont som blåmärken och är svällda. Mysigt. Idag dammade vi bort en vinters damm innan vi låste och åkte till stan igen.

vitsippshav är de bästa haven.

Tänker att jag sa blogga, och så går det en vecka utan att jag gjort det. Lite samma som med våren. Tänker att jag ska njuta av våren, och så går det en vecka och plötsligt är det sommar. Sommar? Det är ju fint och så, men jag vill ha mer vår. Faktiskt. Först. Sen sommar. 

jag säger som ungefär halva internet:

Senaste avsnittet av Game of Thrones???!!!???!!!???

Alltså.

hur en flådig jobbresa ser ut i verkligheten.

04.20: Dödar väckarklockan
06.30: Lyfter från Arlanda
09-ish: I varm taxi i rusningstrafik mot kontor
10-ish: Framme på kontor, bosätter sig i konferensrum.
17-ish: Kliver ut från konferensrummet och in i varm taxi, igen.
18.15: Hittar wifi på flygplats!
19-23: Landar på Arlanda, beroende på hur mycket tidsskillnad man upplevt under dagen.
Plus en timme: Hemma. Skitig, trött.

jag överlevde!

Någon sa förra veckan att det inte gick att ha strumpbyxor längre nu, för det skulle se konstigt ut. Jag blev lite storögd eftersom jag vill ha strumpbyxor i ylle året om. Typ. Men så slog värmen till igår och imorse var jag så jävla modig att jag gick i klänning UTAN strumpbyxor till jobbet. Barbent! För jag bryr mig tyvärr rätt mycket när någon eller några säger sånt där. Men nu känner jag mig modig, som sagt. En riktig tuffing.

Imorgon tar jag jeans igen.

tomt i blogghjärnan.

Det finns inte så mycket att skriva om nu. Jag gör ungefär detta: äter godis, jobbar, sover, äter, träffar vänner. Längtar efter sommaren också. Vi ska till Gotland en hel jävla vecka, och stugan ligger precis vid havet. Det känns så lyxigt och jag känner mig så stolt för att vi redan i april ba: nä, men styra upp semester kanske? Och så fixade vi det. Jag är inte bra på att spontana fyra veckors semester. En eller två måste vara lite uppstyrda.