anteckningar.

Tjugoåttonde augusti
Vita katthår på tröjan. Hur många? Vet ej. Jag överlever. Vitt syns mot svart. Tänk om någon är hyperallergisk och dör för att jag har vita katthår på tröjan. Borde inte såna människor ha varningsskylt på ryggen? Eller magen? I pannan. Min bror var en sån förut. Han hade ingen varningsskylt, fast han överlevde ändå. Det är så grönt hemma. Grönt är mjukt och det blåa passar så bra in. Passar jag in här? Passar vi in? Det visar sig. Släpp ner axlarna och tänk inte så mycket. Jag tänker för mycket. I förväg, i efterhand och precis samtidigt. Stoppknapp behövs. Jag behöver en stoppknapp och de allergiska behöver en varningsskylt. Jag kanske hamnar i fängelse om någon dör. Fast det tror jag inte. Men hjärnan tänker för mycket.

Fjärde september
Jag blir rädd när jag ser barnen, BARNEN, på Lidingöbussen som är sminkade och vill visa upp sig. Trots att de inte har några bröst. Hur ska mina barn bli? Var ska vi bo? Lidingö är fint, men jag blir rädd för barnen. Iiiiii. Tänk om våra ungar kommer prata så fast de har dialektföräldrar?

Elfte september
Helt sinnessjukt skönt att vakna och känna att jag mår bättre. Bättre! Det har jag nog inte känt på jag vet inte när. Den här Sofia, vem är hon, vad gör hon, existerar hon? Vi har fortfarande aldrig sett henne. Det är kanske något lurendrejeri bakom. Var är hon?

Artonde september
Jag är snygg idag. Ja, det är jag fan. Tröjan sticks lite, men knappt märkbart ändå. Tack korta ärmar. Undrar om de andra ser att jag är snygg idag? Det måste de göra. Jag borde maila PBM och tacka för all hjälp. Och tacka K. Gud vad jag borde tacka honom. Jag älskar honom och vi ska till Budapest! Det är skönt att vi är så lika. Vi är som små lergubbar som bara flyter ihop och mår så bra och är så fina tillsammans. Jag älskar honom. Jag gillar måndagar! Jag gillar skolan. Jag får skrivkramp i armen. Allt löser sig till det bästa. Jag är inte så dum jag inte.

Tjugoandra september
Hösten har inte kommit än, sa de på tv imorse. Fast där den har kommit är det redan vinter. Varje gång jag ser meteorologen, som jag inte kan stava till, så tänker jag på hennes första dag. Då jobbade jag heltid och då var det vinter. Höst. Det är så vackra färger! Rött. Som min tröja. Rostrött. Gult. Sen blir det brunt och slaskigt, men det borde inte kallas höst. Det borde kallas för-vinter. Eller skit-årstid. Varför behövs november? September oktober december borde vara så jävla mycket bättre. Varmt vackert vackert kallare vackrare snö jultomte. Vi åker till Budapest i höst. Det ska bli så fantastiskt. Kommer det vara vinter där? Höst? Sommar? Tidig höst förhoppningsvis. Undrar om löven är gula där också. Röda? Orangea? Gula?

Andra oktober
Det är skönt att skriva slarvigt, att inte ha tryck på pennan. Undrar om jag kan se vad det står. Nyfiken i en strut vill väldigt gärna läsa vad de andra skriver. Vad tänker dom? Hur tänker dom? Jag orkar liksom inte skriva mer. Stackars arm. Stackars stackars arm.