något nytt under mina fötter.

Mitt allra första blogginlägg här handlade om min fina granne som kort och gott gick och dog. Jag vet fortfarande inte hur det hände, och vill nog faktiskt inte heller veta. Men hans lägenhet är sanerad, eftersom han rökt inne i lägenheten varje sekund sen han flyttade in i början av sjuttiotalet, och renoverad och såld nu. Idag sprang jag in i den nya ägaren i trappuppgången. Jag hörde på hans iiii:n varför han betalat nästan två miljoner för en etta. Men det känns konstigt. Ingen mer flamencomusik eller tysk tv långt in på nätterna. Inte för att det varit det på mer än ett halvår, men ska det vara ljud från lägenheten under ska det vara hans musik, eller tyska. Nu kanske hans fönster blir fyllda med blommor och gardiner och aldrig mer att det kommer lukta rök i trappuppgången. Undrar om jag någonsin vänjer mig. Det kanske är bra att jag flyttar om tre månader. Fast jag kommer säkert att sakna det när jag väl har flyttat, som vanligt. Min granne saknar jag fortfarande.