zzzzzzzz.

Enligt den här artikeln kan det vara pinsamt att snarka i en relation. I alla fall i början. Jasså? Jag snarkar, pratar i sömnen, viftar med armarna och tuggar tuggummi (utan tuggummi) nattetid. Minst ett par av dessa saker sker varje natt. Aldrig tyckt att det varit pinsamt, oavsett vem som sovit i samma rum som mig. Om jag stör får personen som blir störd väcka mig. Själv tvekar jag inte en sekund med att putta på K när han snarkar emellanåt och räknar med att han gör samma sak. Annars får han så att säga skylla sig själv. Om det blir riktigt illa räknar jag med att han säger det också, så jag kan få hjälp. Men där är vi icke ännu. Hoppas jag. Han brukar mest bli lite rädd när jag viftar med armbågarna väldigt nära hans ansikte.

släktdrag.

Sen jag bokade resan har mamma mailat två gånger och undrat 1. varför det står att vi ska betala per værelse och inte per rum som jag sagt och 2. var tågbiljetterna är och hur vi får dem. Pappa har skickat sms med uppmaning om att vi Måste skaffa en karta över Köpenhamn med omnejd och sevärdheter mm.
Det här kontrollbehovet ligger så att säga i släkten.

snart är det väl jul igen.

Fattar inte hur åtta timmars arbetsdag kan gå så fort varje dag fem dagar i veckan varje vecka varje månad. Idag har dessutom dagen blivit upphackad av möten och mitt livs första besök hos en kinesiolog (oerhört spännande) samt diskvecka (opraktiskt då det tydligen är en dag då alla käkar bulle med grädde). Hade tänkt gå hem i tid eftersom jag ligger väldigt mycket på plus, men sitter likförbannat här och klockan börjar räkna plusåttatimmar. Igen. Näst innerst inne vill jag stanna här några timmar till och riva av ett par till punkter på to-do-listan, men allra innerst inne säger tröttheten åt mig att åka hem. Jag åker hem. Hej.

tjenare den lille havfrue!

Hur fint och bra snacket om att leva i nuet och njuta av vardagen jadajada än är så finns det få saker som går upp mot att ha något konkret att se fram emot. Som en resa. Idag bokade jag en resa. Om ungefär tre månader tänker vi nämligen sitta och dricka lite öl i Köpenhamn och njuta av vardagslivet i vårt grannland. Förhoppningsvis skiner solen också. Det kommer att bli trevligt. Förbannat trevligt. Dessutom så åker vi tåg dit och hem billigtbilligt (okej, vi hade värdebevis på grund av att SJ klantande sig förut och vi fick alltihopa gratis, men förstaklass från cph till sto för tvåhundra är faktiskt snorbilligt även om vi hade fått betala) och bor billigt på ett skitfint hotell där man betalar miljötillägg. Detta betyder att vår resa kan ses som okej både för miljön och den ekonomiska krisen i plånboken. Så det så.



Ps. I höst skulle jag vilja åka till NYC. Då faller allt. Ur alla perspektiv. Fan.

ännu ett ämne perfekt för en vetenskaplig studie.

Läser kontaktannonserna emellanåt. Mycket roligt och spännande tidsfördriv. Min favorit all time high är personen som efterlyste tjejen han hade ögonkontakt med när de möttes på t-centralen i rusningstrafiken. Hon hade tydligen på sig jeans och en jacka och hade mycket bråttom. Undrar fortfarande om han fick något svar. I vilket fall tycker jag mycket om att lusläsa och fundera över formuleringarna i dessa annonser. Något som verkar vara ganska vanligt är att söka en man/kvinna för "diskreta träffar". Vad är en diskret träff? Otrohet? Enbart sex utan känslor? Det är liksom lättare att tolka annonser i stil med "Välutrustad kille söker välutrustad kille". Dessutom bör ju chansen att träffa någon öka ju mindre chansen för feltolkning är. Eller? Idag hittade jag även en annons där en kvinna beskrev sig själv i en mening och sen "Har en 19årig flicka med mvg i alla ämnen." Då blev jag faktiskt lite rädd. Fast hon menar säkert bara väl. Oavsett formulering önskar jag dem ändå alltid lycka till.

husmorsan snackar.

Precis som snittblommor är receptet på att ha det tjusigt hemma jämt är färska kryddor lösningen på att vilja laga ordentlig mat. Färsk basilika och färsk timjan är bra i nästan varenda maträtt. Skitgott.

inget nytt under solen, men ändå intressant.

Dagens mest läsvärda artikel är söndagsreportaget i Svd om den fd fångvaktaren på Guantànamo som reser runt tillsammans med två fd fångar för att berätta om "two sides - one story". Har därefter surfat runt lite, eftersom Internet är en sån fantastisk plats när man hittar något intressant, och läst mer om både fångvaktarens upplevelser och Sean Bakers (som även nämns i artikeln) och frisläppta fångar som sedan skrivit bok om sina upplevelser.

själv byter jag om hemma eller i ett omklädningsrum.

På grund av magsmärtor, förkylningen from hell och barnvaktande är det en halv evighet sen jag kunde gå på lördagsyogan. Men idag pallrade jag mig dit. Det blev intressant. En dam placerade sig mitt framför instruktören. Inget konstigt med det, utöver att jag själv alltid är den som står längst bak. Men hon utförde uppskattningsvis 10% av alla rörelser under det 75 minuter långa passet. Resten av tiden stod hon bara där och tittade på instruktören. Till saken hör att hon var ganska bred i sitt omfång så att säga, så pass att den lilla instruktören blev skymd bakom henne. Jävligt opraktiskt för min egen del, utöver det underliga i att gå på ett pass utan att ens vilja medverka. När passet var över var det en annan dam som tyckte det var helt naturligt att byta om i salen, vilket innebar att alla medverkande nu vet att hon tränar i vit bh och vita stringtrosor. Träningslokalers förmåga att frambringa beteenden som är främmande för en själv verkar aldrig sina. Undrar vad som händer nästa vecka.

en hand i himlen.

2008 var ett rätt trist musikår. I alla fall sista halvåret. I alla fall för mig och min ipod som ibland har perioder då vi inte riktigt hänger med i skivsläpp och så vidare. Men nu verkar det ha vänt. Fever Ray, Mando Diao, Morrisey, A Camp, Lily Allen, Fleet Foxes, Franz Ferdinand och Titiyo gottar nämligen in sig i min favoritpryl från och med nu. För att inte tala om Jonathan Johansson. Jag gillar vanligtvis inte när det sjungs på svenska. Tänk Håkan Hellström och Bob Hund*. Fifan. Men det här min vänner, det är fina grejer.


* Familjen räknas inte som svenska, för det tog veckor innan jag ens fattade att de sjöng på svenska. Det lät som ett hittepåspråk, och det lät fint.

den ska vara snygg och kunna ringa, smsa, ta foton och blogga.

Ekonomikrisen har en opraktiskt bieffekt just nu: Jag är så jävla sugen på att köpa grejer. Massor med grejer. Allt från resor till ögonskugga. Får hålla mig i skinnet och undvika affärer så mycket det bara går. Men det finns ju alltid kryphål. Till exempel så kan jag genom att byta mobilabonnemang få ner månadskostnaden något. Bra i ekonomiska kristider. Ska jag byta abonnemang så är det lika bra att fixa ny mobil, framförallt eftersom den jag har snart fyller tre år. Fungerar gör den ju, men ja. Ni fattar. Kryphål. Nu återstår ju bara problemet att välja mobil. Jag kan omöjligt köpa något jag inte gillar, och det var nog tre år sedan jag såg en mobil jag gillade senast. Då köpte jag den. I need mobiltips alltså. Släng in anti-mobiltips också, sånt är ju faktiskt bra att veta så jag undviker felköp. Det är ju ändå kristider.

varför mitt jobb är bra även en måndag.

Vid microvågsugnarna, lunchtid.

Kollega: Hej!
egon: Hejhej!
Kollega: Är du lite låg idag?
egon: Mnja, vad menar du?
Kollega: Det känns så, som att du drar dig undan idag.
egon: Jo, jag har ingen lust att prata. Vill mest bara hålla käft och jobba.
Kollega: Fattar precis.

Och så var det inte mer med det.

vi åkte pulka också.

Alla hjärtans dag firade vi totalt okommersiellt i gnällbältet med strålande solsken, tre decimeter snö och världens finaste unge. Han är drygt ett år nu, och skitkul. Han har nästan lärt sig att gå bara sen jag såg honom sist, och säger Mama Papa Nä Bäbä. Att passa honom gick alldeles fantastiskt utmärkt och mitt faster-hjärta smälte ju som smör när han alldeles nyvaken satt i mitt knä och gosade in sig i min tröja. Och så vidare i all evighet. Att ha syskonbarn är klart underskattat.

måndag.

Det händer rätt mycket spännande saker idag, rent allmänt sådär. Dels så kommer domen i Arboga-målet. Dels så startar rättegången mot Pirate Bay-nissarna. Dels så börjar svts nya dramaserie 183 dagar som ju tydligen ska vara riktigt bra. Dels så är det Advokaterna, som kan vara bland det bästa tv4 åstakommit på mycket mycket länge.

onödigt vetande om egon, del 9.

Om jag ska kunna sova måste jag befinna mig i liggande position, så bekvämt som möjligt samt med något täck-liknande över kroppen. Det gör att långa transporter, typ bil-buss-tåg, mest blir väldigt jobbigt. Jag blir ju lika trött som alla andra, men kan bara inte somna in. Sitter där och gäspar och är för trött för att läsa/skriva, men för obekväm för att kunna sova. Men så hände något. Idag sov jag mig igenom en tre timmar lång bussresa med bara ett fåtal uppvakningstillfällen. Jag kände mig pigg och fräsch när resan var över, vilket aldrig någonsin hänt förut. Skulle dock gissa att det var en engångsföreteelse, men det var ju kul att testa liksom.

frasse på cirkus.

Biljetter är bokade till Franz Ferdinand på Cirkus. Kommer bli så trevligt! Sittplats dessutom, för det är bara plågeri och jobbigt att stå svimfärdig i flera timmar och försöka njuta av musiken. Jag är för gammal för sånt. Nya skivan verkar i alla fall än så länge bättre än den förra, snarare i klass med den första. Än så länge är favoriten No You Girls, som börjar lovande, övergår till att verka lite småseg för att sen bara bli fantastisk. Det svänger liksom.

vi firar fredag med en lista.

Vad heter du: egon.
Var bor du: I en fin lägenhet.
Trivs du där: Ja!
Brukar du läsa horoskop: Sällan.
Har du körkort: Ja.
Favoritdjur: Katter, hundar, hästar.
Festar du mycket: I perioder.
Sprit, cider, vin eller öl: Öl och vin och ibland en skvätt sprit.
Brukar du bli för full: Inte längre.
Antal kuddar i sängen: En.
Äger du ett busskort: Sl-kort.
Vad åt du till frukost: Havregrynsgröt med linfrö, solrosfrö, äppelmos och te.
Har du haft sex idag: Nej.
Nästa mål i ditt liv: Att lära mig hantera den nya jobbsituationen med mer ansvar på bästa sätt.
Hur svarar du i mobilen: Mitt namn.
Antal timmar sömn inatt: Sex och en halv timme.
Sov du ensam: Nej.
Din hobby: Fota, läsa, tänka (mycket underskattat).
Vad är det för veckodag?: Fredag!
Vad åt du senast: Saltlakrits. Just nu faktiskt.
Vem fick du sms av senast: K.
Vem ringde dig senast: UNICEF.
Godaste ölen du druckit: Skulle gissa på en hel del aw-öl sommarkvällarna på uteserveringar.
Vilka hårfärger har du haft: Råttfärgat (original), en hel jävla massa slingor, nu brunröd.
Vad såg du senast på TV: Lyxfällan på nätet (har inte kanalen)
Vad läser du för bok just nu: The Lollipop Shoes
Skostorlek: 39 på bredden, 41 på längden. Mycket opraktiskt.
Hårfärg: Råttfärgad på riktigt, men färgat brunröd som sagt.
Är du kär i någon: Ja.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Ibland så drömmer man ju.
Dricker du: Ja.
Vilken parfym använder du: ôui från Lancôme och ngn annan som jag inte minns namnet på.
Vilka skor använder du: Vinterskorna, svarta stövlar, loafers inne på jobbet. Längtar tills jag kan börja använda sneakers och vårskorna...
Dagens klädsel: Svarta jeans, grå tisha med tryck och svart hood från Jenny Hellström.
Spike eller Angel: Va?

svårstavat namn har hon iaf.

Titiyos nya skiva är fin. Den växer för varje genomlyssning och jag blev inte helt förvånad över att Kleerup ligger bakom ett och annat. För vad man än tycker om karln så gör han fin musik. Som första spåret på skivan, Awakening. Undrar om inte Titiyo är lite underskattad också. Eller så har åtminstone jag underskattat henne.

bara trettionio år kvar nu.

Idag fick jag mitt orangea kuvert. Hittills har jag aldrig fått se någon uppskattad siffra på hur mycket jag kommer få i pension, men hade stort hopp om att i år skulle vara året då jag för första gången kunde få en glimt in i framtiden. Men icke. "En prognos på hur mycket du kommer att få som pensionär får du tidigast det år du fyller 28 år". Däremot kan jag se att min premiepension minsann gått sex tusen papp back det här året. Känns ju bra och positivt inför framtiden. Dock har jag gått 77 kronor plus på "Arvsvinst från avlidnas pensionskontot". Undrar bara vem fan som dött?

stallet bakom skogen.

Jag gjorde ett försök att klona bort elstängslet, men gav upp.

repris, men fortfarande aktuell.

För drygt två år sedan skrev jag en essä om mitt skrivande som avslutningsarbete på kursen Kreativt skrivande. Det är antagligen det mest välskrivna jag någonsin producerat, även om jag idag självklart skulle ha valt att formulera mig annorlunda här och där. Men poängen är jag fortfarande överrens med. Själva essän publicerade jag på bloggen någon månad efter att den var skriven, och responsen jag fick från de som läste gör mig fortfarande varm i hjärtat. Lika glad blir jag att den fortfarande finns i minnet hos vissa. Till exempel lyfte Alexandra upp inlägget på sin blogg för några veckor sen. Efter det, dock utan samband med hennes inlägg, har det diskuterats varför och hur man bloggar lite här och där och överallt. Jag har försökt samla kraft att skriva något själv om det, men har varken haft tid, ork eller lust. Har fortfarande inte lust att lägga tid på ett långt inlägg, men känner att jag lika bra kan hänvisa till just det jag skrev för två år sedan eftersom det fortfarande känns aktuellt. Framförallt när jag idag hittar, via Elin, en text i DN om bloggande. Den är välskriven och så vidare, men som så ofta annars klassificeras dagboksbloggare som något som handlar om "...privata dagböcker utlagda på nätet...". Jag håller inte med. Varför kan ni läsa här. (Ja, det är snorlångt men tydligen ska det vara läsvärt).

onödigt vetande om egon, del 8.

Igår snusade jag i två minuter och tjugo sekunder. Det var tre år och en månad sen sist, om man bortser från kvällen innan min 25-årsdag då jag blev nersupen och dockade en snus mot tandköttet i tio sekunder eller så. I alla fall, de där två minuterna igår kändes som hemma. Jättemycket hemma. Jävligt farligt med andra ord.

onödigt vetande om egon, del 7.

Knarkararmen är nu återställd till ursprungsskicket. Det tog ju bara tre veckor. Känns bra att äntligen kunna ha ej-långärmat som alternativ till klädval igen.

joråsåatte.

Jaha. Jag är fortfarande förkyld och tror att yoga imorgon inte är en bra plan. Däremot tänkte jag dricka en skvätt alkohol på kvällen i en tjusig klänning. Det känns mer snällt mot kroppen, av någon anledning. Jobbat har jag gjort hela veckan. Som fan dessutom. Sovit dåligt också. Fredag känns fint.

modefotografi och annan fin kultur.

Igår inleddes en utställning om svenskt modefotografi på Nordiska Museet, och i dagens SvD finns en artikel om boken som utställningen verkar vara baserad på samt ett bildspel. Både tjusigt och intressant. Jag ska verkligen försöka ta mig dit, snart. Vi går ju ändå mot ljusare tider sägs det ju, och det innebär förhoppningsvis att det är lättare att få arslet ur. Vill även besöka en visning på Stockholms Auktionsverk och kolla in Medelhavsmuseet som jag faktiskt aldrig besökt. Sånt här gör en ju så kreativ att det bara rinner i hjärnan och blir varmt i hjärtat!

Foto lånat av Nordiska Museet.

värst med förkylning: att snyta sig bland folk. hata!

I torsdags kring lunch gav jag upp och åkte hem från jobbet med dundrande huvudvärk, ont i kännbara bihålor och tjocksnor i näsan och frys i hela kroppen. Övertygad om att jag hade feber. Det hade jag inte. Inte på fredagen heller. Men jag sov. Jävlar vad jag sov. Och kisade lite mot ljuset ibland, för det gjorde så ont i hjärnan att det måste ha varit något närbesläktat med migrän. Med hjälp av mammas bil åkte vi ändå till landet där jag på ett par dagar har frisknat till i alldeles lagom takt. Idag promenerade vi i skogen och det var vintervackert med femsex centimeter snö och nästan-skare på toppen. Låter som när man äter knäckebröd sa pappa innan han fortsatte att peka ut vilka träd som ska stå kvar och vilka som ska gallras bort och vi lufsade efteråt och aha mhm okej jaja-ade. Nu är vi tillbaka i stan igen och jag kan nästan andas genom näsan utan nässpray. Det är ett väldigt stort steg och betyder att jag kan jobba igen imorgon.