blir trött och fryser bara jag ser dem.

I fredags blev jag en snögubbe bara genom att gå från tunnelbanan hem. Tyckte lite synd om mig själv tills jag upptäckte att det var fotbollsturnering i snöyran utanför. Fotade stackarna. I lördags låg snön kvar, men yrde inte längre. Fotbollsturneringen var igång hela dagen. I söndags hade det börjat smälta bort, och fotbollsturneringen körde hela dagen även denna dag. Igår var all snö borta och till och med en skvätt vår i luften anades. Fotbollsturneringen pågick när jag kom hem från jobbet, fortfarande. Idag var det än mer vår, men även regn. Fotbollsturnering fortfarande, inklusive paraplyföräldrar. Jävligt mycket skönare att ej ha barn i en varm lägenhet än att uppleva ett halvår i väderväg på några få dagar ståendes på en fotbollsplan. Men jag undrar hur länge de tänker spela. Tills sommaren kommer? Typ i juli?

apropå Kenny Starfighter.

Jag blir väldigt inspirerad av Johan Rehborgs vardagsfotograferande. Kolla här, här, här, här och här. Måste börja ta med mig kameran oftare. För övrigt är hela hans blogg en enda stor inspirationskälla, trots att det är smått omöjligt att sätta fingret på vad det är som genererar känslan. Men jag tänker t ex fortfarande på hans Barcelona-film med jämna mellanrum trots att det är ett halvår sen han postade den.

helgen.

- Börjar verkligen bli beroende av lördags-yogan. Nu gjorde vi dessutom för första gången en ställning som uttalat var lättast för de med Långa ben och kort överkropp. Jag tyckte den var sketalätt. Synd att det inte var mer avancerat än "kaninen".

- Såg fyra avsnitt av Lyxfällan. Kände mig oerhört ekonomisk.

- Såg filmen Trainspotting, kanske som sista person i hela världen. Fick mig att jag längta till London. Jättemycket. Jättemycket. Jättemycket. Jättemycket.

- Vårstädade. Alltid lika spännande att upptäcka precis hur mycket damm som kan fastna på dörren till frysen.

- Avslutade helgen med Kenny Begins på bio. Den är nog skittråkig om man inte sett eller gillar serien, annars precis lagom mycket Kenny Starfighter för att det ska vara finfint för själen.

heja SL!

I natt runt tvårycket vaknade jag av att telefonen ringde. Det var K. Han var instängd på vår tunnelbanestation. När jag ringde honom efter en halvtimme var han fortfarande instängd. Efter en timme också. Då ringde även jag SL och frågade vafan som pågick. Efter en och en halv kom han hem, lagom nerkyld och förbannad. Man kan ju ana att kommunikationen fungerar sådär på det företaget eftersom de två gånger ropade ut i högtalarna att personen på den låsta stationen faktiskt var tvungen att avlägsna sig från perrongen nu eftersom stationen var stängd. Det menar du inte?

fråga.

Vad är grejen med Håkan Hellström? Jag fattar inte.

dagens ranson.

Eftersom jag faktiskt inte åt något godis igår så fick jag idag unna mig en liten ranson. Fyra salta döskallar och fyra salta k-märken. Det höll dessutom på att bli ett litet draaaaaama i kassan. En tjurig tant trängde sig helt enkelt före mig i kön, vilket jag ignorerade. Men så gjorde jag misstaget att lägga ner min påse på bandet så den åkte fram mot kassören. VE OCH FASA! Hon skulle ju inte köpa något, så först försökte hon stoppa godispåsen från att komma ända fram till kassören, varav jag vänligt påpekade att Den stannar automatiskt där framme. Det skulle jag inte gjort. Jag fick tillbaka onda ögat och ett väsande Kan du hålla din påse! Jag ignorerade, igen. Hon höll krampaktigt i min godispåse på det rullande bandet och förklarade högt och tydligt för kassören att hon ville framföra klagomål på en dålig vara. En ost. Man förstår ju varför konsumbloggen är så populär. Skulle själv kunna skriva om några spännande historier när jag satt i kassan för sju år sedan, men det får bli en annan dag. Nu ska här jobbas och ätas saltlakrits.

saltlakrits! choklad! åhhhh!

Jag är en periodare gällande det mesta. Av eller på. Allt eller inget. Glad eller ledsen. Pigg eller trött. Hungrig eller mätt. Sällan ett mellanting. Oftast är det kul, men ibland är det jobbigt. Just nu är det jobbigt. Sedan cirka en vecka tillbaka vill jag äta godis hela tiden. Hela tiden. Saltlakrits, mest saltlakrits. Men även choklad, typ kinderäggschoklad och polly. Spelar ingen roll hur mycket frukt, nötter eller till och med kakor jag äter, suget efter saltlakrits och choklad verkar aldrig sina. Men nä, jag är inte gravid. Det här händer emellanåt. I perioder, framförallt när jag bodde själv, har jag köpt stora påsar smågodis varenda dag. Ibland två gånger om dagen. Så illa ska det inte bli den här gången, men det är så trist att tvinga sig själv att bli avvänjd av godis. Skittrist.

fin lördagskväll.

Franz Ferdinand @ Cirkus. FOTO: Olle Kirchmeier/ROCKFOTO

Sittplatser, ovanligt bra förband med ett namn som sätter sig i hjärnan, fin spelning av FF med sinnesjukt bra extranummer, mycket god öl efteråt och så två påsar m&m's som färdkost på vägen hem.

dagens bästa artikel.

Den här krönikan i dagens DN är nog bland det mest vettiga jag läst hittills i hela Fritzl-historien. Jag vet inte hur många gånger jag hört (och läst) kommentarer som Men frun måste ha vetat! Ibland har jag försökt kommentera att det nog snarare är smått omöjligt att kunna föreställa sig det här scenariot, men folk har tittat på mig som om jag vore knäpp alternativt återupprepat sin åsikt om att Hon måste ha förstått. Det verkar finnas ett likhetstecken mellan att ana att något är galet eller en känsla av att något är fel till att förstå vidden av alltihopa. Innan det här uppdagades, hade någon överhuvudtaget konkret tänkt tanken att det skulle kunna gå att göra något så vidrigt som han gjort under så lång tid? Och som någon österrikisk expertperson sa i en intervju, polisen har ju med allra största sannolikhet utrett hennes och andras eventuella medverkan. Hade de hittat något som tyder på det hade ju inte Fritzl stått som ensam gärningsman i rättegången.

För övrigt är det nästan ironiskt att tänka sig att karln nu själv kommer vara inspärrad resten av sitt liv.

nuförtiden heter det bibliotekskort.

Idag har jag skaffat mig ett lånekort på biblioteket. Alldeles gratis är det. Visserligen kostar det tio kronor att reservera en bok om den inte finns tillgänglig för lån, men tio kronor för att läsa en helt ny bok istället för att köpa för dyra pengar eller vänta ett år tills de kommer på pocket känns inte som någon summa att ens reflektera över. Jag satte upp tre böcker på reservationslistan direkt:

Karlstad Zoologiska - Hanna Hellquist
Oscar Waos korta förunderliga liv - Junot Diaz
Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón (Samma författare som Vindens skugga)

multitasking.

Detta möttes jag av igår när jag kom hem. Min fina kille verkar kunna laga mat och jobba samtidigt. Förbannat gott blev det också. Idag möttes jag av två nybakta kaksorter när jag klev innanför dörren. Vet inte riktigt vad som har hänt med honom, men jag gillar det. Jag kommer dock att bli väldigt tjock inom en snar framtid. Men det känns ändå lite mysigt på något vis.


Han har köpt en kakreceptsbok också. Som han läser innan han somnar.

heja new mexico!

Igår avskaffade New Mexico dödsstraffet. Guvenören kommenterar det hela med "Om delstaten ska ta på sig det enorma ansvaret att råda över liv och död, måste systemet för att utdöma detta slutgiltiga straff vara perfekt och aldrig gå fel. Men i verkligheten är systemet inte perfekt — långt därifrån. Oskyldiga människor har satts i dödsceller över hela landet." Undrar om han även kan få de andra trettiofem (?) delstaterna samt Obama att förstå det.

det ständiga dilemmat.

Trettio centimeter snö på en skvätt hygge är ungefär som uppvärmningen på ett träningspass, fast med sol och kvittrande fåglar. Vi hörde tranor och såg färska spår efter två älgar, ett lodjur, en räv, en mårdhund och så ett nygnaget rådjursben. Pappa visade vad som hänt sen förra skogspromenaden, vilka träd som tagits ner, vilka tre ekar han sparat, vilka granar han var med och planterade för femtio år sedan och så vidare ungefär som alltid. Så stannar han och säger Där ska ni fota i sommar, du och K och pekar bortåt. Jag vet svarar jag, för jag vet ju att det är det vackraste stället i hela skogen. Även fast så mycket ändrats sen jag byggde min koja och lekte Ronja Rövardotter i samma skog så finns sagoskogen kvar på sina ställen. Att bo på landet är bra fint, fortsätter han. Det är bra fint att bo på landet. Synd bara att landet alltid är så långt från stan.

SOLEN SKINER!

Jag ville bara säga det.

kerstin hjärta ingmar likamed sant.

För första gången tog jag ett quiz på facebook, Vilken svensk är du? Jag blev Kerstin Ekman, Den kloka och tuffa typen som vågar gå ur Svenska Akademien när det behövs. K blev Ingmar Bergman, Det är svårt att vara människa men du är det med kreativ intelligens. Vi är verkligen ett fint par.

synd att hon icke vann.

Caroline af Ugglas klänning är ju så snygg att jag skulle kunna gifta mig i den. Dessutom är det ju praktiskt att veta att den funkar fint ihop med gummistövlar om det skulle regna. Efter lite snabbgooglande så är det tydligen en klänning från French connection. 130 Pund. Fin i alla färgerna. Om den nu inte vore så jävla kort hade jag nog önskat mig den i födelsedagspresent. Kanske jag gör i alla fall. Det är ju tydligen sommar snart.

stockholm kan inte det här med kebabsås.

Något som Stockholm inte förstår är kebabsås. Riktig kebabsås. Därför äter jag inte heller kebab här. På landet däremot, där äts det kebab så det står ut genom öronen. Jävlar vad gott det är med riktig kebabsås! Och då är jag ju dessutom ingen sås-människa. Pizza gillar jag inte heller speciellt mycket, men på landet är pizza med kebab och kebabsås himmelriket. Himmelriket! Åt i fredags. Njuter fortfarande. Åh! Kebabsås.

jag gillar att betala tv-licens.

Klockan 22.30 visas den smått fantastiska ryska filmen Återkomsten på svt2. Den bör ses, om inte annat för att bara förstå hur snygg en film faktiskt kan vara. Före dess är det Aktuellt med fördjupning som är så mycket mer intressant än alla annan snabbrabbling av nyheter. Nyss var det Hype, igår var det Babel och dagen före det säsongspremiären av Kobra. Så fort de säger Hejdå, vi ses om en vecka! längtar man till nästan program. Visserligen missade vi Kobra eftersom vi var på bio (såg The Wrestler, helt okej) men det går ju alltid att se i efterhand på nätet. Såklart. Public Service är så fint! Jag tycker ju så himla mycket om radion också. Men det får bli i ett annat inlägg.

igår hade bloggen namnsdag.

Hipp hipp hurra! och så vidare. Jag firade namnsdagen med att dricka en öl på jobbets aw. Den slog ut mig totalt, så efter två glas läsk åkte jag hem. Väl hemma blev jag först svimfärdig så jag fick parkera mig själv på golvet en sväng medans kallsvetten försvann, därefter placerade jag mig själv i soffan tills jag orkade börja prata igen. Min kropp är som ett jävla lotteri emellanåt. Man vet aldrig vad som händer.

mamma lär sig skicka sms.

Mamma ligger på sjukhus och lär sig skicka sms. Ganska smart utnyttjad tid tycker jag. Inga böcker, inga besök, bara en ny mobil och en instruktionsbok. För att hjälpa henne på traven har jag skickat ett par tre sms det senaste dygnen för att få henne att vilja svara. Så igår fick jag det allra första sms-svaret och idag dök det andra upp.

sms ett: Tack
sms två: Hej nuska vi se hur jag klarar det har puss fran mamma som mar ganska bra


Jag tycker hon har gjort väldigt stora framsteg på kort tid. Det enda som återstår är egentligen skiljetecken och åäö. Inte dåligt av en nyopererad mamma. Pappa kan ju sedan tidigare skicka sms, så nu är så att säga hela familjen sms-funktionsduglig.

fredag klockan arton tjugofem.

På grund av brand i ena förortens systembolag var det rusning till andra förortens bolag. Där gick det inte heller att betala med kort. En vakt i dörren fick slussa in folk i lagom mängd i förhållande till köerna där inne. Själv fick jag vänta en kvart på att komma in och en halvtimme på att komma ut. Under tiden fick jag höra om en resa till Florida över jul och nyår (tydligen är det lättare att köra bil i USA än i Stockholm, Miami Beach är en skitig turistfälla och Everglades är överskattat) samt lära mig några nya ilskna fraser på finska av de lokala alkoholisterna. Kändes som fyrtiofem minuters allmänbildning.

mina föräldrar är inte alls beroende av varandra.

egon: Hallå?
pappa: Hallå!
egon: Hej.
pappa: Hej det är pappa.
egon: Hej pappa.
pappa: Ringer jag och stör kanske?
egon: Nja, vi äter mat faktiskt. Kan jag ringa om fem minuter?
pappa: Eh ma, eh mam, eh vänta!

pappa till mamma i bakgrunden: Kan egon ringa upp om fem minuter?
mamma till pappa: Jadå.

pappa: Det går bra, du kan ringa om fem minuter.
egon: Okej, hejdå.
pappa: Hej, hej.

typ bokrea.

I jakt på en lampa klev vi för första gången in i second hand-butiken här ute i förorten. Liknande ställen i stan gör mig bara stressad. Mängder med folk, allt huller om buller och självklart är allt fint redan köpt av någon annan. Men här ute kändes det som att det kunde finnas en och annan godbit. Men icke bland lamporna. Däremot fanns ett smått imponerande utbud av bra böcker. Tio minuter senare och femtiofem kronor fattigare fick vi med oss följande:

Rätta virket - Tom Wolfe
Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Anna Gavalda
Fjärilen i glaskupan - Jean-Dominique Bauby
Flugornas herre - William Golding
En ovanligt torr sommar - Peter Robinson
2010 - Arthur C Clarke


Såhär i efterhand märks ju film-temat ganska tydligt. Fem av sju böcker.

duktig flicka sätter ner foten.

Idag var det dags. Kanske för första gången i mitt liv. Jag frågade chefen Har du fem minuter? och han såg rädd ut och jag såg säkert lika rädd ut, fast jag hade övertaget eftersom jag visste vad som komma skulle. Så kräktes jag ur mig allt på tio minuter eller kanske tjugo. I efterhand minns jag såklart knappt vad jag sa. Men det spelar ingen roll, för jag vet att han förstod vad jag menade. Jag har en bra chef. Fina kollegor. Men, när man är Duktig! och Den som har koll är det ytterst lätt att försätta sig i situationer som nog inte är nyttiga för någon.

jag är en vinnare!

Häromdagen vann jag i mördande konkurrens en tävling hos Linda. Idag hämtades priset ut i form av en förhandstitt på Slumdog Millionaire. Filmen med 8 oscars och 8.6 i betyg på imdb. Kändes inte riktigt som den filmen jag såg. Men visst, det var en fin och sevärd film. Punkt.

tre timmar.

Så mycket sov jag inatt. Ungefär.
Jag är därför inte så pigg just nu. Hjärnan works in mysterious ways och så vidare. Men det kan säkert vara spännande en måndag.

på blocket är de skitdyra.

I onsdags blinkade min påminnelse om Köp Glasvegasbiljetter!!!!! på jobbdatorn prick 08.50. Precis som jag sagt åt den att göra. När jag såg påminnelsen 55 minuter senare, eftersom jag först då kom till jobbet, var biljetterna redan slut. I fredags satt jag med en öl i handen på Södra Teatern när Fever Ray-skivans omslagsbild fladdrade förbi på en skärm som gjorde reklam för kommande spelningar. En i sällskapet surfade direkt in på nätet för att kolla biljetterna. Slutsålt. Har det ens stått någonstans att hon ska spela? Jag känner mig lite småsur.

hellre två string på väggen än i en baken.

Kväll gör det omöjligt att ta bra foton inomhus utan strålkastare, men eftersom jag ser hemmet i dagsljus först på lördag igen får det se ut såhär gulgrynsuddigt. Ni ser nog ändå hur urtjusigt det blev med de nya stringhyllorna. Jag köpte dem i fredags på lunchen. Tröttnade på vår velighet och gick och hämtade ett par stycken helt enkelt. Tänkte däremot icke på att vi skulle öla på kvällen, men det gick bra ändå. Hyllorna låg där så snälla och fina under en stol i sju timmar på Södra Bar (Stockholms mest underskattade bar?). Vi kom till och med ihåg att ta med oss dem hem. Och sex borrhål och en skvätt nervositet senare så sitter de där.
Så jävla snygga.