Är trött. Saknar min kille som bara jobbar (men är asduktig). Hyperventilerade lite idag pga ilska över tekniska prylar. Då fattar man att man är en skvätt uppe i varv. Drömde även att K köpte en dammig, inrökt lägenhet i det värsta området i Tullinge för två komma fem mille till oss. Fönstren var skitsmå och det kostade fem kronor att komma in i tvättstugan. Plus att en person hade kört ihjäl sig precis utanför fönstret. Jag blev så ledsen.
Försöker samla ork till att redigera mina foton från sista dagen i New York. Går sisådär. Men efter att ha skrivit ett litet tipsmail till Jenny inför hennes bröllopresa och kollat in klippet nedanför är jag sugen. Nu ska jag bara orka. Och under tiden kan ni kolla klippet, även om ni inte är speciellt modeintresserade är det ett av de bästa reportagen om shopping i New York jag sett. Där man faktiskt fattar var man ska gå om man vill shoppa något speciellt. Så lookilooki nu.
Jo, jag har ju fått ett nytt jobb. Eller inte nyttnytt jobb, men ny tjänst på min nuvarande arbetsplats. När jag började här, en vecka innan (!) jag tog min examen för drygt tre år sedan, var det drömjobbet att jobba som webbredaktör på ett roligt företag och det var ett sånt jobb jag fick. Men nu är drömjobbet något annat, och jag är faktiskt oerhört tacksam och glad att jag får chansen att ha mitt nya drömjobb på samma arbetsplats. Nya drömjobbet har en konstig titel, men enkelt förklarat är jag nu manager för sociala medier, pr och epostmarknadsföring i sex länder i norra Europa. Prestationsångesten har redan satt in, stressen är på topp eftersom jag just nu sköter mitt gamla jobb och påbörjat det nya samtidigt och folk är sjuka eller på semester eller bara förvirrade och hej och hå. Samtidigt är det skitroligt. Det är det här jag vill göra, jag gick från att ha varit ganska avtrubbad jobbmässigt till att bli sprudlande glad över en natt. Det känns fint. Det är fint! Och samtidigt: stressen. Producerar som en liten gnu, tänker inte på annat än jobb och har knappt ro att sätta mig ner och läsa en bok. Men det här blir bra. Jag tror det blir skitbra. (pepparpeppar)
Såg en halvtimme av det här Kungarna av Tylösand igår. Vad är poängen med det programmet? På riktigt. Ingen utslagning, inga prispengar? Fattar inte.
Ni kommer inte kunna gå imorgon flinade yogainstruktören igår. Och hon hade väl typ rätt. Mina lår! Plus att det var en rolig kväll igår hos Jenny, alla är så himla fina. Ger visserligen den obligatoriska ångesten över hur tråkig jag är i jämförelse med alla andra coola fina, men samtidigt är ju jag jag. Nu åker vi, jag och K, och checkar in på hotell och bakismyser och firar fem år tillsammans. Fem år! Fatta att jag var tjugotre när vi blev ihop. Tjugotvå när vi träffades. Och då kändes det som att jag hade hunnit med rätt mycket i livet. Tjugotvå. Hahaha!
Ni är ju läskigt överrens om att skorna är Bä, men det gör ju bara att jag tror att alla ni som inte gillar dem inte vågar säga det. Nåja, jag ger det några dagar till och provar till alla möjliga kläder innan jag bestämmer mig till hundra. Men tack alla som kommenterar! Makes me happy, mhm aha mhm.
Gå förbi ett skyltfönster, se klänning som ser ut exakt som den jag letat efter, priset är okej. Komma ihåg komma ihåg komma ihåg och besöka butiken på lunchen dagen efter. Prova. Sitta perfekt. Köpa. Klart!
Bild från Lindex Shop Online
Så drack jag två glas vin och blev typ full. Men vad gör det, det är torsdag och det finns massor att fira. Men mer om det en annan gång, nu måste jag sova.
Både jag och K jobbar sicko mycket just nu. Betyder bland annat att hemmet ser ut som kaos och det har jag vanligtvis jävligt svårt för, men faktiskt inte just nu. Antagligen för att jag helt enkelt inte hinner bry mig. Just nu ser köket t ex ut som ovanför. Ingen fara egentligen, men det är tråkigt med alla enformiga perfekta hemma-hos-bilder som visas upp och så behöver jag tränas i att visa upp ett skitigt hem.
Vi köpte med oss mat från Whole Foods och åt frukost i Central Park nästan varje dag. Och inte så lite frukost heller, min standardfrukost var ett (eller två) ägg, kycklingsallad, två yoghurts, en banan och så melon. Rullade därefter ut ur Central Park. I alla fall, det var verkligen smällhett dag fem. Närapå olidligt och vi överlevde knappt drygt 30 grader.
Vi gick The Highline väldigt väldigt väldigt sakta och andades in alla vindpustar som kom.
Sen gick vi till Magnolia Bakery där de knappast hade vete- och mjölkfria cupcakes, så Linda fick käka själv. Behöver jag ens påpeka hur mycket folk som hängde i krokarna med Sex and the City-tishor? Vi pausade några kvarter senare och skulle bara beställa in varsin läskande smoothie. Fick in literstora flaskor med galet goda smoothies och vips så hade vi druckit lunch.
Promenerade Bleecker Street ner till Soho i jakt på skor men skoköpet uteblev (hur kan ett par skor vara i skinn i en butik och i mocka i den andra?). Sen gick vi ännu mer och ännu mer och gick till East Village och åkte sen hem och vilade på hotellet. Försökte fixa bord på Standard Grill men det var lönlöst. Vi chansade att Hangawi hade renoverat klart, och se det hade de! Riktigt god veggomat där med, även om den där sushin dag tre inte gick att slå. Åkte tillbaka tvärs över Manhattan och till the Other room. En liten och helt otroligt trevlig bar som vi blev tipsade om av lokalbor förra året. Liten, mysig, inklämd på en gata som verkligen inte ser ut att kunna hysa en bar och inte en turist så långt ögat kunde nå. Förutom vi då. Vi orkade dricka öl ända till klockan 01 och det var rekord.
Har slagit upp den där muskelinflammationen i mitt knä som jag knatade omkring med i två månader tidigare i år. Man skulle ju kunna tro att inflammationen kom tillbaka efter allt promenerande i New York, men nej. Det kom nu, en och en halv vecka efter. Och för att sätta lite grädde på moset ska jag knalla omkring i klackar en hel dag imorgon.
Jag tror alltid att världens finaste unge glömmer bort mig mellan varje gång vi ses. Det har han aldrig gjort, men lite blyg brukar han vara i början när vi ses och det är inget konstigt alls. Men igår fick jag ett lyckligt fnitter, en kram och en blöt puss när han såg att jag stod i hallen. Sen skulle vi "busa!" två sekunder senare. Nyss kom han och sa godnatt med "Puss näsa, puss mun å kjam". Vill äta upp ungen.
Måste rösta idag. Kombinationen av att jag inte riktigt bestämt mig till 100 ännu samt mitt generella tillstånd just nu gör det hela mycket spännande.
Sicken vecka. I måndags var jag fortfarande på New York-tid vilket är sex timmar bakåt. Igår åkte jag till Helsingfors vilket är en timme framåt. För att spä på den här dygnsförvirringen gick jag upp 04.30 igår. Idag skulle vi få lite sovmorgon (läs: 06) men eftersom flighten blev inställd och vi var tvugna att ta första morgonflyget gick jag upp 04.45 finsk tid. Det betyder 03.45 svensk tid. Just nu känner jag mig lite småfull. Tra-la-la-la. Nu ska jag jobba. Wish me luck liksom.
Det blir antagligen (men man vet aldrig!) i New York-bloggandet eftersom jag måste fortsätta mitt flängande över världen. Men ni får se det som en cliffhanger. Vad hände egentligen dag fem och sex?
Fjärde dagen var det galet varmt. Det var varmt alla dagar, men nu snackar vi trettio grader. I en storstad. Men det stoppade ju inte oss! Vi drog till Williamsburg, Bedford Avenue, som är mitt absoluta favoritområde i New York, och började med second hand shopping.
Fast jag shoppade inget (just då) utan fotade istället. Till exempel skor med Manhattan i bakgrunden. Älskar de här kvarteren.
Skön graffiti också. Jag upprepar igen, Williamsburg - Bedford Avenue med omnejd. Det är här man ska hänga för att få det bästa av New York. Roliga butiker, sköna fik, barer, små restauranger och kreativitet överallt. Och allt detta en enda tunnebanestation från Manhattan!
Vi sket ju i värmen men stannade för ölstopp ungefär varannan timme. Nödvändigt. Corona med citron satt fint. Sen knallade vi iväg till Chassidernas kvarter i slutet av Bedford Avenue och det var som att kliva rakt in i en film. Det var sabbat förra året och extremt lugnt och stillsamt - nu var det raka motsatsen. Men mycket mycket märkligt den här gången också. Vi fotade dock ingenting, av respekt. Det räckte med att känna sig jävligt opassande när två 180-tjejer knallade omkring i korta kjolar och somriga linnen. Min bh syntes till och med igenom.
Vi återhämtade oss från besöket och värmen med öl och sicko mycket mat (god!) på Radegast Hall & Biergarten innan vi åkte tillbaka till Manhattan. Båda helt utslagna. Somnade mycket tidigt och dagen efter vaknade jag förkyld.
Tredje dagen var ingen bra fotodag, men det är går mycket bra att ha en fin dag i New York ändå. Våra fötter var mer eller mindre döda efter maratonpromenerandet dagen före, så vi inledde med pedikyr och manikyr (för första gången för min del). Jag tror att tjejen som fixade mina naglar tyckte det var extra roligt eftersom de var i så dåligt skick. Typ som att det är roligare att dammsuga när det är grushögar på golvet. Sen åkte vi till Soho för shopping vilket inte var så smart eftersom det var Labour day och varenda jävel skulle shoppa.
Vi satte oss på café istället och pustade. Jag hade spanat in kändis på stället bredvid och skickat sms till Beatrix Vnunk och fått svaret Gabriel Byrne. Så tar jag en (1) bild när Linda var på toa. Rakt upp och ner rakt ut genom ingången. Då går karln förbi! Så Beatrix, denna bild är till dig.
Sen trängdes vi bland alla människor och shoppade lite ändå. Åkte tillbaka till Hangawi-restaurangen men ägaren påstår återigen Closed for renovation, come back tomorrow! och vi fnyser om att det sa han ju igår? Maybe tomorrow, maybe day after. Men det fanns tydligen en systerrestaurang några kvarter bredvid så vi gick dit. Åt sushi. Vegetariska rullar med avokado och sparris. Så. Jävla. Gott. Till det fick vi in bästa flaskan vitt vin och allt var så jävla gött att vi bara fnissade och kunde knappt äta. Drömmer fortfarande om den där sushin. Francia är stället. Sushi. Avokado och sparris. KOM IHÅG!
Tjugofem grader varmt och vi åkte till Brooklyn för att leta efter Brooklyn Flea som hade flyttat. Vi fick ta taxi från Dumbo till Atlantic Terminal, men jag hann som vanligt fota lite innan dess.
Brooklyn Flea var fantastiskt. Nytt, gammalt, fint, dyrt, billigt. Och det som var second hand var väl utvalt så man slapp rota, vilket jag hatar. Jag köpte två vintagefoton som jag ähähälskar och en söt topp.
Sen gick vi Atlantic Avenue ner och åt frukt och kollade in världens roligaste lilla butik med galna gamla möbler i. Tyvärr var det icke tillåtet att fota där inne.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till Brooklyn Bridge och knallade över till Manhattan, kollade in Ground Zero och Century 21 (värdelöst!) innan vi började leta restaurang. Hangawi var Closed for renovation, come back tomorrow så vi gick till Union Square och åt på en vietnamesisk restaurang som var skitbillig och skitgod. Allt var ren och skär lycka tills vi gav för lite dricks, fick tillbaka notan med orden Minimum tip in Manhattan is 15%. Pinsamt.
Vi svängde runt hörnet och drack oss runda under fötterna på några skitstarka drinkar och fick dessutom besök av brandmän. Hann med att fotografera en ipad i tunnelbanan på vägen hem också.
När vi landat, visat fingeravtrycken för immigrationskillarna, fnissat i en taxi och checkat in på hotellet åt vi frukt i Central Park och kisade mot solen och sa Fattar du att vi är här? till varandra.
Sen åt vi sallad och drack Leffe på svenskstället Pastis och tittade på folk.
Vi irrade vidare ut i natten och skulle leta efter en bar. Vi tyckte det var oväntat städat på stan tills vi insåg att klockan var tjugo över åtta på kvällen. Ett glas vin på en söt vinbar och så åkte vi hem.
Stupade i säng klockan tjugotre new york-tid eller fem på morgonen svensk tid. Men strax innan vi somnade kollade vi in baren på femtonde våningen med finfin utsikt. Och jag fotograferade.
För övrigt flyger jag till Helsingfors för att jobba lite på torsdag-fredag och sen tar jag mig på ett eller annat sätt till Örebro i helgen. Jag är en sån globetrotter! Och det går ju åt rätt håll också, New York - Helsinki - Örebro.
Kombinerade jetlag med årets fest i helgen. Det var ingen bra idé. Igår sov jag till kl 13, åt frukost, sov till 17, åt mackor, sov till 20, åt thaimat, sov till 22.30, borstade tänderna, sov till 06.30 imorse. Och jag är så jävla död fortfarande. Min kollega påstår att det ser ut som att någon ryckt mig ur sängen med våld för en minut sen och det är väl ungefär så det känns. Nu upprepar jag Härda ut! Härda ut! Härda ut! i min hjärna.
För nio år sedan jobbade jag min första dag på McDonalds och hatade det. Fick gå hem tidigt, vilket jag skulle fortsätta få göra det tre resterande veckorna jag jobbade där. För övrigt grät jag varje gång jag gick till jobbet också, det är fanimej det värsta jobbet någonsin. Men mer om det någon annan gång, poängen är att jag kom hem tidigt och kollade text-tv som sa att ett litet plan, oklart om det fanns fler passagerare än piloten, råkat köra in i ett av de där höga tornen i New York. Lät märkligt. Zappade bland alla kanalerna och hittade CNN som visade ett torn med rök och det framgick ganska snabbt att det inte var något litet plan som kraschat. Sen satt jag där på golvet framför tvn och såg det andra planet flyga in i tornen. Direktsänt. Sen såg jag tornen rasa, ett efter ett. Sen såg jag paniken bland folk som sprang och röken. Sen kom min dåvarande pojkvän hem och vi sa inte så mycket resten av den dagen.
För ett år sen spöregnade det i New York och vi låg på hotellrummet och kollade på minnescermonin från Ground Zero där folk stod och rabblade namn på alla som dött åtta år tidigare. Det var faktiskt jättetrist så vi knallade till MoMA och hade en av de bästa dagarna i New York.
Idag vaknade jag sjöblöt mitt i natten och torkade bort svetten i naveln med toapapper och K undrade om jag hade feber och jag sa bara Nej och vände på täcket och somnade om. Vaknade groggy till framdukad frukost. Sen har jag hostat och snörvlat och nyst hela dagen tills kroppen tyckte att Nu är det dags att vakna! framåt eftermiddagen eftersom kroppen går efter New York-tid. Nu är jag pigg och väntar på att nagellacket ska torka innan vi knallar iväg med systembolagetpåsarna till kvällens fest.
Har klappat på min shopping hela eftermiddagen. Jag är nöjd. Mycket nöjd! Inget gick över styr och allt var förbannat bra köp. Tre tröjor (den blommiga är second hand, den blåa har knapparna i ryggen (älska!) och den gråa kommer att bli Höstkoftan), bruna låga converse, Havaianas flipflops, en brandbil, smink (mineralfoundation, blush (inte till mig), pensel, läppglans och bästa ögonkrämen), fem böcker och kanske bäst av allt - två magiska vintage foton som jag hittade på Brooklyn Flea.
Ögonen går i kors. Men hur stora är oddsen att samma taxichaufför som körde oss till Arlanda för sex dagar sen även var den som stod närmast när vi skulle haffa taxi från Arlanda imorse? Stört.
Bokade precis bord på lördag.
I New York.
Stället har ej onlinebokning så jag ringer och smälter när jag hör killen vant rabbla We can do two people at saturday the fourth at six thirty? Jag säger Perfect! och bokstaverar mitt namn och nummer och lägger på luren och dansar glädjedans och skuttar på stället.
