både bra och dåligt.

Att jag inte kan ta emot en komplimang eller beröm utan att tänka "nu måste jag göra det ÄNNU bättre".

måndag.

Ni vet när man slänger på sig kläder på morgonen utan att riktigt titta sig i spegeln? Och sen kommer till jobbet och inser att inget av det man har på sig egentligen passar ihop? En sån dag har jag idag. Det är tre olika varianter av rött, orangea naglar, ljusbruna stövlar som inte passar till klänningen, en kofta som inte heller passar till klänningen och så en jacka på det som verkligen inte passar till klänningen. När en journalist nyss ringde och frågade om jag var på kontoret höll jag på att dö av skräck eftersom min första tanke var att han skulle skicka en fotograf hit. Men jag slapp. I morgon tänker jag kolla i spegeln innan jag går hemifrån.

vad jag tycker är tråkigt.

Att många tjejer som klär ut sig till Halloween och maskerader alltid ska sikta på att vara klassiskt kvinnligt snygga i sin outfit eller väljer tema utifrån det. Typ det här. Hon är ju svinsnygg och alla får göra vad de vill bla bla bla, men jag tycker iaf det är mycket roligare att bara klä ut sig utan att lägga halva krutet på att vara så snygg som möjligt. Som ni vet vid det här laget är det till exempel inte min prio.

vad jag inte förstår.

Jag älskar självscanning i matbutiker. Gör livet nästan lika smidigt som att få mat hemkörd. Men så finns det vissa butiker som inte har självscanning i den märkelsen att du inte scannar under tiden du knallar omkring i butiken, utan fixar hela baletten vid kassorna. Hur fan tänkte de då?

1. Det tar längre tid.

2. Den klagar alltid ALLTID alltid på "det finns en oförutsedd vara" trots att jag inte har någon jävla oförutsedd vara, kanske bara en vante som ramlat ner eller att jag flyttat en vara från ena påsen till den andra.

3. Det kräver alltid att någon i personalen kommer och fipplar med maskinen.

4. Det finns väldigt lite personal kring de där maskinerna, eller åtminstone inte tillräckligt för att täcka sex maskiner som samtidigt vrålar "Det finns en oförutsedd vara!". 

Ser framför mig hur den stackars personalen bränner bilder på de där maskinerna. Själv vill jag sparkas när den stressar med att utbrista "Ta din varor!" när jag bara försöker få på mig vantarna innan jag släpar iväg på tunga kassar. 

det går utför.

Okej, nu parallellkollar jag på The Hills och The City. Gud, jag behöver fler timmar på dygnet.

från mig till er - HAPPY HALLOWEEEEEEN!

Tycka vad man vill om spektaklet, men det är ju trots allt Halloween. Jag ska inte göra ett dugg som har med det hela att göra i år men tänkte bjuda på tidigare utstyrslar (fast inte bara från Halloween) samt en liten favorit i repris längst ner eftersom så många tyckte den var obehaglig när jag la upp den första gången. Hehehehe.

god morgon förorten!

Veckan som gått har jag tagit ett foto med Instagram varje morgon när jag promenerat till till tunnelbanan:

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag

dagens utbrott.

Med risk för att låta jävligt besserwissrig - när människor gör idiotiska saker i naturen vill jag lämna tätbefolkat område. Idiotiska saker som i det som är självklart för alla som tillbringat mer än ett par semesterveckor i sommarstugan. Typ:
1. Undvik älgar. De är inte snälla. Älgar är farliga.
2. Undvik speciellt älgkor med kalvar. De är livsfarliga. På riktigt.

Idioter.

om några dagar är det november.

Fick just en väldigt stor längtan efter att äta frukost utomhus. Känns ju jättekul att det lär dröja sju åtta månader innan vi gör det igen. 

vi har bott ihop i mer än fyra år nu.

Onsdag morgon, K står vid espressomaskinen och gör en latte som jag ska få. Mensvärk from hell. Och så inser jag:
1. Jag har en kille!
2. Som gör en latte till mig för att han vet att jag älskar det.
3. I vårt kök. Vårt gemensamma kök.

Lyckan! Tänk vad lätt det är att glömma bort såna enkla saker.

förtydligande.

Nej, den här bloggen kommer inte försvinna. Jag har i alla fall inga planer på det.

PREMIÄR!

Om vi skulle prata om något roligt istället för cancer, nästan-sjukdomar, näsblod och allmän hösttrötthet? Okej! Ni som vet vad jag heter på riktigt kan surfa iväg till en adress som heter förnamnefternamn.se* och lägga till den i RSS-läsaren. Äntligen, äntligen, äntligen har jag ett hörn av internet där jag kan skriva under mitt riktiga namn. Vet inte varför det tagit så lång tid, men nu har jag äntligen fått tummen ur. Det är långt ifrån klart, men jag har redan börjat skriva. Så surfa dit nu. Nu!


* Ni skriver alltså in mittförnamnmittefternamn.se som i vad jag heter. 

plus att jag har väldigt svårt att göra mig av med kläder, trots att jag inte använder dem längre.

Och så städar jag garderoben och inser att jag har så mycket kläder att det knappt får plats. Den där känslan av att aldrig ha tillräckligt med kläder, eller rätt kläder, tar tydligen aldrig slut. Så nu får det vara stopp ett tag, förutom det nödvändigaste. Det blir äckligt.

cancer, I hate you.

Har känt mig sjuk hela helgen. Eller så som man gör när det ungefär är tre sekunder kvar tills att årets jätteförkylning bryter ut. Men det bryter inte ut. K påstod att jag tillbringade en hel arbetsdag i sängen igår, med femton avsnitt av The Hills och en chokladkaka. Chokladkakan räckte ungefär ett halvt avsnitt, sen mådde jag illa. Det var tänkt att vi skulle ha middagssällskap på kvällen, men det ställdes in. Och tur var väl det. Tjugo minuter över nio på kvällen får vi ett telefonsamtal om att världen nu är en person fattigare. Plötsligt blev allt annorlunda.

alla dessa beslut.

Ibland får jag ryck och kollar radhus på Hemnet. Hittade ett jättefint för 2,4 miljoner. Men tanke på priset på en lägenhet i Stockholm kändes det ju okej, tills jag rattade in på lånekalkylen och fick upp att vi i så fall behöver betala ungefär 360 000:- i kontantinsats. En kontantinsats som banken vill veta om man får från "eget sparande" eller "försäljning av annan bostad". Ja, trehundrasextio tusen har ju varenda kotte på banken, eller hur? Jag har ju skrivit om det förr, men det kan verkligen göra mig väldigt, väldigt ledsen. Hela situationen.

vad jag har lärt mig ikväll.

1. De som begår självmord i Singapore begravs med handklovar eftersom det är olagligt att begå självmord. Sen googlade vi och insåg att det var en myt.
2. Prata inte i telefon samtidigt som du försöker hitta ut från ett villaområde i Täby. Gick fel, missade bussen med 30 sekunder och nästa gick först 30 minuter senare.
3. Total tid dörr till dörr Täby-förorten (min) om man åker nattetid och missar bussen är drygt två timmar. Tror jag. Är ju trots allt inte hemma än.

plus och minus.

Fördelen att jobba 99% mot USA: LUGNA dagar!
Nackdelen med att jobba 99% mot USA: GALNA kvällar!

Fast galna kvällar är rätt sköj också. Framförallt eftersom jag alltid är mest produktiv mellan 16-19. Fattar inte varför.

ska vi prata lite mer näsblod?

Tredje kvällen i rad. Den här gången slutar det inte. Är inne på timme två nu. Tvättar samtidigt, ganska intressant kombination.

Update: Nu börjar jag bli yr. Tror jag ska vila lite.
Update 2: Det har slutat! Tog bara två timmar.

Och ja, jag vet att det går att bränna blodådrorna, men jag blöder näsblod i perioder och perioden går alltid över innan jag hinner ta mig för att kontakta läkaren. Plus att det där brännandet inte håller speciellt länge. 

oh well.

Så står jag där för andra kvällen i rad, böjd över handfatet med ett hav av näsblod. Och så känns det som att jag inte kan någonting. Att jag när som helst blir påkommen som en bluff. Jag kan ju knappt stoppa mitt eget näsblod.

finns det fler därinne?

Det var premiär för skypesamtal med mig och världens finaste unge idag. Videosamtal alltså. Jag blev runtburen i deras gigantiska hus tills vi hamnade i lekhörnan. Känslan av att just sitta i en låda och bli omkringbaxad på var mycket stor. Emellanåt trillade jag omkull och fick stirra på taket en sväng. När han hade upprepat "finns det fler där inne?" tio gånger ropade jag till mig två kollegor. Minen på världens finaste unge då. Helt stum. Munnen vidöppen. Sen frågade brorsan om vi skulle säga hejdå, världens finaste unge gastade "NEJ!" och stängde av samtalet. Vi har lite att jobba på där.

apropå syslöjd.

Har jag berättat att jag råkade sticka en 1,5 meter (en och en halv meter) lång krokodil på högstadiet? Ja, råkade. Jag var tvungen att sticka något, man skulle ju göra lite ditten och datten. Så jag hittade något mönster på en krokodil och läste "20 centimeter" och satte igång. När jag stickat ett par veckor och insett att något var galet upptäckte jag att det var provstickningen, det där man gör för att kolla om garnet är rätt (eller vad det nu var) som skulle vara 20 centimeter. Inte krokodilen. Jag stickade som en galning den där krokodilen, det tog ett år innan den var klar. För övrigt enda anledningen att jag fick VG, eller kanske MVG, i syslöjd. Var så förbannat trött på krokodiljäveln när jag var klar att jag gav bort den till min brorsa. Femton år senare bor den fortfarande hemma hos honom och mina brorsbarn älskar den. Själv har aldrig stickat igen.

Hela den här historien är också ett tecken på min envishet. Har jag väl påbörjat något ska det avslutas. Oavsett. 

broderi.

Min kille berättade att han har bokat in en grej på fredag eftersom jag ändå ska på middag då. Han och en annan ska brodera. Och nu fick jag precis en pixel-bild han gjort på sig själv inför broderikvällen. Ett broderimönster alltså. Det är till och med så att jag blir sugen på att brodera. Var rätt duktig på korsstygn på syslöjden om jag inte minns fel.

bieffekter.

Hörrni, det är höst nu. Idag har jag köpt nya vinterskor, använt mössa för första gången den här vintersäsongen samt börjat kaskadblöda näsblod i duschen. Det ser ut som att vi mördat någon i badrummet. Mmmm, hösten!

musik!

Jag är nu ansvarig för musiken på kontoret. Eller ja, jag blev det för ungefär fem minuter sen. Första låten rullar och än så länge har en person inte ens reagerat samtidigt som den andra sittdansar för fullt med armarna i vädret. Vågar påstå att det är ett gott betyg.

har jag berättat att jag blivit besatt av The Hills?

Kollat ungefär tio avsnitt idag. Beräknar att hinna se ett par till innan dagen är slut.

jag är inte så jävla dum jag inte.

När jag handlade frukost igår slängde jag ner en flaska cola och en chokladkaka. SÅ JÄVLA SMART GJORT! På riktigt. Det var det enda som fick mig att rulla ur sängen idag - tanken på chokladkakan. Nu är den uppäten.

helt normal konversation mellan taxichaufför och inte skyldig:

- Har ni haft tjejmiddag?
- Vi har haft gala.
- Galamiddag?
- Mest gala.

om jag klarade det på 30 min?

Hahahahahaha. Nej.

tjockhårig.

Har klippt mig idag. Evigheter sen sist, och med tanke på att mitt hår inte bara växer som ogräs men är tjockt som fan var det mer än välbehövligt. "Jag är tjockhårig!" sa jag till min frisör. "Det var verkligen rätt ord, nu tar vi bort hälften" svarade hon och skar bort hälften. Jag känner en fysisk lättnad på huvudet, så mycket försvann. Underbart! Har för övrigt gått hos samma frisör i sexton år ungefär.

jag vet inte riktigt hur jag tänkte.

Sitter på tåget tillbaka till Sthlm. Nymålade naglar, det var liksom enda chansen att måla. Ignorerar att vagnen antagligen hatar mig. Eftersom jag måste handla på vägen hem beräknar jag att vara hemma 17.30. Behöver lämna lägenheten vid 18 igen för att komma till kvällens gala i den goda tid jag tänkt mig. Haha! En halvtimme att äta, duscha, fixa mig? Har aldrig hänt. Men jag ska göra mitt bästa.

helt okej kombination.

Hänger på landet hos mamma och pappa. Pappa snarkade nyss i sängen bredvid, jag pratade på Skype med min kollega i London. Mamma läser tidningen. Brasan sprakar Eftersom Lotta* alltid fryser så mycket. 


* Jag heter inte Lotta. Men alla dessa smeknamn som min familj har på mig! Lystrar bland annat till Lotta, Fia-Lotta och Busfrö. Kärt yngsta-barnet har många namn? 

blir ju lite kär i världen när en tunnelbanestation i förorten ser ut såhär.

nu hände något ännu mer spännande!

Sms från min kille:
Ring sen när du närmar dig så står maten på bordet när du kommer hem.


JIPPIE YAY!

det hittills mest spännande som hänt idag:

Jag fick visa leg på Systembolaget.

hur man vet att ännu en dag gått.

Sofi Fahrman postar "Gårdagens val" och jag slås alltid av tanken Men vafan, har det redan gått en dag sen sist? 

lösning på irritationen: titta på istanbul-bilder.

andra saker som irriterar mig.

1. Att vi bott i vår lägenhet i över fyra år och fortfarande inte fått upp speciellt mycket på väggarna. Det dräller av konst som inte är upphängd, det ligger snygga affischer som inte är inramade i hörnen av varje rum och vi har fina ramar som ska fyllas med våra egna bilder. Men inget händer.
2. Att vi måste köpa ny säng och jag får ångest bara av tanken.
3. Att jag har haft ont i nacken i tre veckor.
4. Att det är måndag i morgon. Hade varit mycket trevligare med söndag.

irritationen!

Få saker irriterar mig så mycket som när man fått höra Det är superenkelt! och det sen visar sig inte alls vara så jävla enkelt utan att veta en massa detaljer. Det kan uttrycka sig lite olika. Just nu håller jag på att bråka med domännamn, webbhotell och Den superenkla installationen av wordpress!!!! som gör mig snurrig. Och förbannad. Enkelt? Helvete heller.

bil, stuga, vatten, kaffe, vin, böcker och det bästa sällskapet.

Min helg. Så jävla bra!

enkelt knep.

Ett av de enklaste knepen för att göra en taskig bild (utfrätt, oskärpa etc) snygg är att göra den svartvit. Som den här. Eftersom jag tog snabbt i motljus är stora delar av bilden utfrätt (när delar av fotot är så överexponerat/ljust att det blir helt vitt och därför inte går att korrigera i efterhand i t ex photoshop) gjorde jag om den till svartvit. Och plötsligt har vi en liten artsy-fartsy bild över den enorma mängd människor som var på väg till och från Blå moskén i Istanbul.

om någon nu undrar.

Funderar ni på vad jag ska göra i helgen? Tänkte väl det. Jag ska göra det här.

dagens ämne.

Fick äran att berätta för min kollega att Steve Jobs är död. Are you joking? It's not a joke? Och sen tystnad.

tillägg.

Linn spinner vidare på ämnet jag skrev om här och skriver väldigt viktiga och bra saker. Jag tycker ni ska läsa det. Även kommentarerna. För hon har en väldigt viktig poäng, bland annat att mitt inlägg delvis kan spä på smalhetshetsen. Och jag vill bara säga att jag håller med henne, men tror det är svårt att skriva om det utan att tangera den gränsen. Eller, jag tycker i alla fall att det är svårt. Det här är heller inte tänkt som något försvarstal, tycker bara ni ska läsa Linn. Läs bara!

men jävlar vad jag köpte turkish delight på plats.

Ibland shoppar vi väldigt mycket när vi är utomlands. Det är kul. Ibland handlar vi ingenting. Två veckor i Thailand och vi hade inte med oss en enda ny pryl eller klädesplagg hem. Nästan samma med Istanbul. Jag köpte en tvål och K köpte turkiskt äppelte. Punkt.

Imorgon vet man aldrig, men nu är det fortfarande idag.

Ni vet när man jobbat en liten stund på ett nytt jobb, låt oss säga drygt en månad. Då har man gått igenom fasen "jag kommer göra underverk på det här företaget" till "vad i helvete gör jag, jag kan ju ingenting!" och börjar sakta närma sig fasen "det här går ju bra, jag fattar grejer och gör en jävla massa nytta". Ungefär där är det fint. Och där är jag nu. Eller iaf idag. Kan även ha att göra med att jag just summerade min första månad inför chefer och styrelse och märkte att jag ju gjort en hel del. På en ynka månad.

att vara smal och inte riktigt kunna prata om det.

Peppe skriver klokt om smalhet. Jag har tidigare skrivit en del om det från min synvinkel, t ex i det här inlägget, eftersom gamla komplex fortfarande gör att jag reagerar väldigt kraftigt på plumpa kommentarer om min längd eller vikt. Från mitt perspektiv kan jag tycka att mina tankar, känslor och åsikter om min vikt inte är riktigt okej. Inte nödvändigtvis att människor påpekar att de inte är okej, men hur normen säger att jag inte får tycka eller önska som jag gör. När jag föddes var jag tjock som en boll, vägde nästan fem kilo. Sen rasade det när jag lärde mig gå och sen dess har jag varit smal. I vissa perioder så smal att läkare och omgivningar trott att jag haft ätstörningar. Men jag vande mig ju vid hur jag såg ut, det blev min egen norm för mig själv och det enda jag visste. Minns fortfarande skräcken när jag fick mitt första (!) veck på magen när jag böjde mig framåt. Jag tror jag var sexton år och var övertygad om att jag inom kort skulle bli tjock. Mitt BMI är klart och tydligt underviktig, jag väger ungefär 57kg och är 183 cm lång. Det låter ju inte sunt någonstans, eller hur? Men det är jag. Min vikt har varit mer eller mindre konstant i tio år. Ibland går jag upp något kilo och det lägger sig direkt på magen och jag känner mig fet. Ibland går jag ner något kilo och det känns bra. Och det känns inte bra att det känns bra. Jag vill vara sund, inte smal. Ibland är jag extremt orolig för att det ska smälla till och jag plötsligt går upp tio kilo. Tror inte min kropp skulle hantera det så bra. I somras togs det foton på mig som jag i efterhand mådde illa av att se. Jag såg så smal ut och i kombinationen med längden såg det absurt ut. En period ville jag bara gömma kroppen för jag tyckte det såg så fel ut, så äckligt. Jag vill dölja knotor som sticker ut samtidigt som jag fasar inför den dag då vikten ökar samtidigt som jag fortfarande blir förbannad när nya bekantskaper oroligt påpekar Men du äter så lite! när jag vet att de bara tänker på hur mycket jag äter pga hur jag ser ut. Komplext. Emellanåt tar det upp mycket av min tankekraft, men jag känner att det är så jävla svårt att prata om det. För jag är smal, lång och kan bli modell!!!!!* och borde verkligen inte klaga när det finns så många som önskar att de var just smala och långa. 

* För övrigt jätteroligt att just den kommentaren gått från Du kan ju bli modell! till Du ser ju ut som en modell! när jag blivit äldre. 

pffft.

Ät ni era kanelbullar idag. Själv ska jag festa loss på en banan och lite nötter.
Mvh Tål-inte-vete-och-är-inte-alls-bitter.

det här är nog mitt favoritfoto från Istanbul just nu.

sömn, del hundratjugoåtta.

Förresten har jag bokat in två saker den här veckan som börjar 08 i centrala Stockholm. Det känns bra, kommer på så sätt tvingas att ha en bra sov-vecka. 08 känns kanske inte så tidigt, men jag jobbar ofta ganska sent på kvällarna pga kollegor på andra sidan jorden och då börjar jag lite senare på dagarna. Vilket inte är helt bra för sömnen.

mer om sömn.

Bara för att jag gått upp mellan 08-09 i helgen, vilket med mina mått mätt är mycket tidigt, är jag piggare än vanligt den här måndagen. Antar att det beror på kombinationen av att att regelbunden sömn är bäst samt att jag var trött-trött igår och sov som en stock i natt. Praktiskt oavsett eftersom jag idag är stora produktionsdagen.

bo som en kung.

Trodde ni att ni skulle slippa alla fotoinlägg efter vår Istanbulresa? Icke! Jag har bara inte hunnit redigera förrän nu. Så håll i hatten närmsta veckan eller så. Vi börjar med hotellet. Hotellet! När vi fått vårt rum gick jag och K omkring och bara gapade och sa Herregud! ungefär tusen gånger. Vi visste att vi skulle bo på ett jävligt bra hotell och vi visste att vi skulle bo i hotellets näst största rum, men vi var ändå chockade. Rummet var ungefär lika stor som vår lägenhet i Stockholm (70 kvadrat). Bara badrummet var lika stort som ett hotellrum i New York. Hotellrummet hade en egen hall i storlek med ett normalt sovrum. Sovrummet i sig var ungefär som två normalstora rum, sängen var bredare än lång. Och så badrummet då, badrummet med två handfat, en jacuzzi och en dusch. Vi hade kunnat bo där hur länge som helst, och då har jag inte ens räknat med takterassen där vi åt frukost varje morgon med utsikt över Istanbul. Eller alla detaljer som att damtoaletterna utanför rummet hade små "sanity kit" som innehåll en binda, en tampong och ett trosskydd. När blir det standard på offentliga toaletter? Nu kör vi bildbonanza från hotellet.

husmor.

En av de sakerna som stressar mest i vardagslivet är matlådor. Kvällsmat är egentligen inte så viktigt just för ätandet, men däremot är matlådor viktigt. Äta lunch ute fem dagar i veckan är varken gott eller kul, plus att jag tycker det är rätt onödigt att spendera pengar på det. Har blivit som någon slags grundregel att ha matlådor tre dagar i veckan. Två dagar äta ute är lagom, fast ofta blir det tre pga lunchmöten och liknande. Oavsett så stressar de där matlådorna mig. Jag hatar att handla och laga mat på vardagskvällarna. Vi har försökt att få in rutinen med att storhandla, men det går inte riktigt. Istället har vi testat några helger att laga en extra maträtt för fyra personer på söndagarna. Det betyder två matlådor per skalle, plus att det ofta finns ngn mer matlåda av helgens övriga rester. Simsalabim är hela veckan fixad! Oerhört skönt. Nu gäller det bara att börja variera sig, hittills har det enbart blivit lasagne eller lax i ugn.

och nu är jag helt slut.

Vaknade av att Världens finaste unge väckte mig vid 09 med det sedvanliga "Ags å tiga upp nu aster!" samt en blöt puss. Hade lätt kunnat sova till lunch, men har man besök så har man. Log snällt mot K så jag skulle få en latte iaf.

Jag har säkert sagt det ungefär trehundra gånger, men LYCKAN över att ha ett naturreservat tvärs över gatan är fantastisk. Vi hängde i skogen, plockade blåbär och fikade. Och kollade på träden. 

Efter lunchpaus var det lekparken som gällde. Blir trött i efterhand på bara tanken. Men kul var det ju. Sen plockade vi mer blåbär. 

Nu sover han och vi ska spela spel. Men jag är så trött att kroppen snart går av.