torsdag, december 15, 2011

åh!

Jenny bloggar så fint. Vår storfamiljsmiddag var så jävla bra. Det är alltid bra när vi ses, men att liksom bunta ihop alla människor inklusive pojkvänner var ett kul experiment. Jag hade tillbringat två dygn utan att träffa människor, sen den där natten på akuten, och sket i att det gjorde ont i magen varje gång jag rörde på mig. Jag älskar hur man kan sätta åtta personer vid ett bord och att det sex timmar senare fortfarande känns som att vi inte pratat klart.

2 kommentarer:

Erika sa...

Det är en fantastisk känsla!

inte skyldig sa...

Så himla bra att jag nästan dör!