Anledningen till att jag inte bloggat nu är inte för att det är semester utan för att jag jobbar. Det är ju huvudanledningen till att jag åkte hit, och ja, eh, jag har fullt upp. Jobbar i stort sett all vaken tid, inklusive sju-åtta timmar per dag stående på ett mässgolv. Ikväll avslutade jag en tolv timmars arbetsdag med en jobbmiddag. Ett glas vin och jag höll på att trilla av stolen av trötthet. Men det är kul. Har bara lite ont om tid. Hehe.
Vanligtvis när vi flänger iväg någonstans har jag superdupermegabautalust att blogga de första dagarna, och sen bara dör det. Antagligen för att semesterkänslan på riktigt sätter in och internet blir totalt oviktigt. Men eftersom vi inte varit borta så länge ännu vill jag blogga. Även om hjärnan är mos. Vi vaknade 05.45 imorse och kunde inte somna om. Önskar att jag kunde vara så varje dag, för när vi väl åt frukost vid halv tio hade jag redan suttit två timmar på Starbucks och jobbat. Sen gav vi oss iväg på en liten promenad. Promenaden blev skitlång, men vad gör väl det. Det är vår här! Jag har till och med fått röda kinder idag, ansiktet blev väl helt chockad av sol efter ett halvår i mörker.
06.59. Lördag morgon. Starbucks i San Francisco. Gigantisk sojalatte som smakar choklad. Jobbar. Jetlag deluxe.
Han hade även lämnat ett meddelande på skype. Men nu har vi ätit lunch. Slutet gott, allting gott.
Min bror ringer två gånger, lämnar meddelande på telefonsvararen, pingar mig på twitter och skickar ett meddelande på Facebook. Allt inom loppet av tre minuter. Vad han ville? Äta lunch med mig.
Plötsligt verkar det som att jag ska stanna i USA ännu längre. Att packa för tre veckor istället för två känns extremt svårt i jämförelse. Hrmpf.
Varje gång jag pratar om att jag tränar Yoga känner jag ett behov av att påpeka att det inte är flummigt, utan att det är träning. Styrka. Träningsvärk. Smidighet. Uthållighet. Alltid lika roligt att se nya människor på passen också, de flesta utmärker sig genom att vilja göra alla rörelser såfortsommöjligt. Yoga är tvärtemot bråttom, men inte lätt för det. Älskar det. Min kropp älskar det! Kolla den här videon t ex. Själv kan jag ju inte ens utföra hälften av vad hon pysslar med, men ändå. Och tack för tipset Limpy!
Snodde precis ihop en Spotify-lista med musik att sova till på ett flygplan. Det råkade bli en 23 timmar lång spellista. Bör väl räcka va?
"Det är lite mycket nu"
Men ja, man ska ju inte klaga. Men idag slocknade jag två timmar mitt på dagen. Sov som en stock. Hatar att sova på dagarna, för jag mår alltid hundra gånger värre när jag väl vaknar än innan. Idag kände jag mig sjuk i två timmar efter. Det gjorde jag inte innan. Men nu är jag pigg! Jättesmart vid midnatt.
Något jag inte hunnit blogga om är sista avsnitten av Homeland. JÖSSES. Tydligen ska de börja spela in säsong två i vår. Längtar. Jättemycket.
Och om en vecka är vi i San Francisco.
Inte klaga, som sagt.
Limpy skriver om rosorna man kunde skicka i skolan på alla hjärtans dag. Jag skickade några minns jag, men alltid anonyma. Var liksom alltid anonymt kär i killarna, vågade aldrig göra något. Var osynlig. Eller åtminstone en sån där person som ingen någonsin räknade med skulle bli ihop med någon. I alla fall inte i högstadiet. Fick aldrig någon ros heller. Det var jag visserligen aldrig förvånad över, även om jag väl aldrig slutade hoppas.
Så händer det. I nian hade vi ett matteprov den fjortonde februari. Jag var sjukt bra på matte så det rörde mig inte i ryggen. Jag satt vid en vägg i salen. Ganska långt bak. Störde mig på alla som fuskade. Hatade fusk, gör det fortfarande. Någon knackade på dörren och in kom en helt okänd tjej i min ålder. Sa att hon var från en högstadieskola i staden bredvid, alltså SKITCOOL människa eftersom allt i staden bredvid var coolt i jämförelse med vår lilla håla till ort. Hon fortsatte att berätta att hon hade en ros att lämna över. Till mig. Till mig!!!!!!!!
!!!!!
Bara till mig. Hon hade åkt nästan två mil för att lämna en ros till mig. Det var från en kille på den den där coola skolan. Jag var aldrig intresserad av honom, varken innan, då eller efter. Men gud så den där rosen fick mig att plötsligt sluta vara osynlig. Hur plötsligt alla ville prata med mig om varför jag kunde få en ros från en kille från en annan skola. Att jag ens kände en person som inte gick på vår skola gjorde mig synlig.
Den där killen var för övrigt också den första som sa att han älskade mig. Det var några månader senare, sommarlov och vi promenerade på en väg ute på landet. Han visste att jag aldrig var kär i honom och att jag aldrig skulle bli. Men han ville bara säga det. Några månader senare började vi samma klass på gymnasiet och han var (och är säkert fortfarande) en väldigt, väldigt bra människa.
När jag gick hem från yogan igår fick jag något ett lyckorus när jag visualiserade mig och K i hyrbilen framsusandes längs vingårdarna i Napa Valley. K skulle filma mig när jag körde och jag skulle svära lite åt andra trafikanter och rapa, samtidigt som en sjukt bra låt spelades på radion. Det var en Peter, Bjorn & John-låt som satte fart på dagdrömmeriet. Och det var fint eftersom jag redan drabbats av resfeber och mest tycker att allt är jävligt jobbigt. Sen dog min Spotify, jag kom hem och blev så trött och yr efter träningen att jag trodde att jag var sjuk.
Jag och min kille ska jobba över ikväll. Ungefär så viktigt tycker vi att den här dagen är.
Mamma mailar informationen att det 1. är skottår i år och att det 2. då är fullt tillåtet enligt gamla seder att även kvinnor friar till sina män och 3. att det inte gör något om man inte kan fria till precis den 29 februari, någon dag hit eller dit är okej.
Undrar om hon syftar på någon speciell person.
Igår hävdade jag att jag aldrig får någon kraftig reaktion på massage längre. Haha! Yeah right. Ungefär en halvtimme efter att jag sa det låg jag i soffan med två filtar och en varm vetekudde och frös ändå. Frös och frös. I natt vaknade jag sjöblöt av svett. I morse vaknade jag med huvudvärk. Men man kan väl iaf säga att den där massagen igår var nödvändig.
På mitt skrivbord just nu:
Två olika bekräftelser på flygbiljetter, tre olika hotellbokningar, en hyrbilsbokning, två biljetter till olika konferenser och så en liten paketresa inklusive flyg + hotell.
Phu.
Linnéa frågade om jag inte kunde skriva var man hittar de billigast flygbiljetter också. Och ja, det kan jag. Även om det inte är ett enkelt svar. Egentligen gäller samma princip här - stirra dig inte blind på prislapp och datum! Återkommer med utförligare tips. Hehe.
Alexandra skrev tidigare om förvirringen mellan att vara laktosintolerant och mjölkallergiker. Jag kan bli galen ibland på människors oförmåga att ens förstå skillnaden, trots att man förklarar. Men, jag är trots allt vuxen och har det lättare än ett barn så jag ska inte klaga även om det irriterar mig. Upplever precis samma sak med gluten och vete. Hur många gånger jag än förklarar inträffar det här scenariot väldigt ofta: Någon försöker vara snäll och köpa saker jag kan äta och köper glutenfritt. Som innehåller vete. Vete och gluten är inte samma sak. De flesta glutenfria produkter som inte är naturligt glutenfria innehåller vetestärkelse. Alltså baserat på vete. Blev därför lite glad då jag fick tips om den här artikeln, "Veteallergi och glutenintolerans — Inte samma sak" som reder ut skillnaden. Och det blev några aha-upplevelser. T ex att vete kan ge nässelutslag, vilket inte glutenintolerans gör. Gissa vem som emellanåt haft nässelutslag under hela sitt liv som aldrig blivit förklarade?
Erika kommenterade att matlådor borde vara en självklarhet för alla som vill spara pengar. Och jag håller verkligen med, det är en så enkelt och effektiv grej som gör att man sparar mycket pengar. Plus att jag nästan alltid tycker matlådan är godare än att äta ute. I alla fall, på de arbetsplatser jag hittills jobbat på har det nästan alltid sett ut såhär*:
- Tjejerna har matlåda.
- Killarna äter ute.
Har haft diskussionen många gånger. Försökt fråga varför de tycker det är motiverat att äta ute fem gånger per vecka och det enda argumentet jag egentligen fått är "Det är så skönt att komma ut från kontoret". Och det köper jag inte alls. Medhavd lunch betyder ju inte att man måste tillbringa hela lunchen på kontoret?
Hur ser det ut hos er? Har ni samma erfarenhet?
Själv försöker jag ha matlåda minst tre gånger i veckan. Emellanåt blir det noll gånger, ibland fem. Men oftast tre. Just nu kör vi lite extra noga med matlådor just pga resan, så det blir fyra dagar per vecka.
* Ja, jag generaliserar.
Då och då får jag frågan hur sjutton vi har råd att resa så mycket som vi ändå gjort. Jag brukar vara rätt öppen med vad våra resor faktiskt kostar för att man ska förstå att det i sammanhanget inte handlar om mycket pengar. När vi reste till Istanbul t ex hade jag fått (!) flygbiljetterna, så det enda vi betalade för var hotellet. Då kunde vi lyxa lite och ändå hamna på en långweekend, lördag - tisdag, för mindre än 4 000:- för två personer.
I alla fall, anledningen att vi kommer undan rätt billigt beror på flera faktorer:
1. Vi bokar ofta långt i förväg. Folks inbillning att om man bokar i sista minuten alltid är billigt är felaktig.
2. Vi är flexibla på resdatum. Jag söker som en galning på olika alternativ och tar det billigaste. Om vi vill resa sista helgen i maj men det är 50% billigare att åka i början av maj åker vi i början av maj.
3. Vi väljer ofta resmål efter prislappen.
4. Jag lägger sinnessjukt mycket tid på att leta bästa flygbiljetterna och bästa hotellen. T ex hitta flygbiljetter med bra flygtider och bra pris istället för att bara fokusera på pris. Boka bra och billiga hotell genom att inte stirra sig blind på prislappen utan faktiskt se vad som ingår och hur centralt det ligger etc. Det sparar man pengar på i slutändan.
5. Jag lägger ännu mer tid på att leta, leta, leta.
Men just det där med att leta kan även göra en galen. Vi hade satt ut en liten rutt för vår miniroadtrip (ja, vi har hyrt bil nu) utanför San Francisco och vi ville boka boendet. Självklart är det mer flexibelt när man kan åka och bara boka dagen före, men vi har liksom bara tre nätter på oss. Vill hellre ha det lite planerat än att freestyla. I alla fall, jag fick inte ihop det. Det vi ville blev väldigt dyrt. Så vi tänkte om och jag började leta hotell i en annan liten stad. Och så plötsligt - ett av ställets bästa hotell (enligt TripAdvisor) skitbilligt. Perfekt läge. Frukost ingår. Nästan bara positiva recensioner överallt. Klicketiklick och så var det bokat. För en tredjedel av det pris vi annars övervägde. Love it.
Tillägg: Självklart är även en viktig faktor att vi prioriterar att lägga pengar på resor. Mkt hellre en resa än en bra tv i dagsläget.
Det var en tuff dag igår. Ni vet när man är helt uppsnurrad och konstant lyckas hamna i jobbiga situationer, situationer som egentligen inte är jobbiga men stressen gör att allt bara blir fel. Det började redan på morgonen då jag vaknade med galet ont i magen och var skitsur. Men min kille känner ju mig vid det här laget, så han skickade ett meddelande om att han fixar bio och mat till kvällen. Så vid 19 kliver jag in på restaurang och sätter mig vid ett bord där min kille redan sitter, vi äter ribs och dricker öl, kilar och köper godis och kollar sen på bio. Matmässigt INTE bra för stackars magen, men bara lugnet som inföll gjorde att jag mådde bättre. Sov åtta timmar inatt och jobbat hemifrån idag för att få undan en hel del akutgrejer. Mkt skönt. Mkt fint. Mkt välbehövligt.
Om mindre än en månad är vi i San Francisco. Och det är så JÄVLA mycket att ordna innan dess. Jag fungerar som en lätt panikslagen maskin för tillfället. Men ja, det löser sig.
