trettio.

Om drygt en månad fyller jag 30. Ni vet ju att jag haft lite trettioårskris ett tag, även om jag tror att den har gått över. Och den har ju inte handlat om den egentliga åldern. Den tycker jag nog faktiskt om. Har alltid varit yngst i de flesta sammanhang i hela mitt liv, vilket liksom har gjort att jag aldrig tyckt att jag haft tillräckligt med erfarenhet. Men nu! Trettio år. Det är ganska bra det. Fyra års utbildning och sex års arbetslivserfarenhet av det jag faktiskt vill jobba med. Jag kanske kan ett och annat trots allt.

och jag hatar att det är ett problem eftersom jag älskar, älskar att vara i det här läget.

"Du verkar inte ha den minsta ansats att gå hem?" sa kollega som just skulle lämna kontoret. Klockan var fem, jag skulle bli sist kvar och hade precis ställt mig och ritat upp en kommunikationsstruktur på vår white board. "Jag skulle gå hem nu, men jag måste lösa det här först" svarade jag och vi sa hejdå. Och så löser jag tankevurpan jag gjort, blir lite lycklig och mailar min tillfälliga kollega och berättar om depression som just vändes till lycka. Han ringer omedelbart upp och meddelar att 1. Jag har ingen anledning att vara deprimerad eftersom vi kommit så sjukt jävla långt och 2. Jag borde åka hem och öppna en flaska vin. Sa ja och ja och satt kvar för att dokumentera ner det jag precis hade kommit på. Och nu är jag på väg hem. Men egentligen hade jag velat sitta hela kvällen och bara ösa, bara göra klart, bara fortsätta. För det är så jävla roligt det här, trots att jag tappar modet var femte minut.

Det här är det farliga. Det här är det som gör en stressad, utarbetad i slutändan. Att man blir så uppe i varv, bara vill fortsätta i all evighet för att det är så roligt, nyttigt, lärorikt. Och jag hatar verkligen att det är så. Att det ska slå tillbaka, för det gör det alltid. Varför är det roliga farligt? Jag hatar det.

saker jag gjorde idag på lunchen.

Fick massage! Ryggen skrek av glädje. Hoppas den förbannade nacken bättrar på sig nu, men det hoppas vi. Alternativt att jag blir sjuk. Oh well.

saker jag inte gjort sen nyårsafton.

Rakat benen. Det är så JÄVLA tråkigt.

det tar ju lite tid, minsann.

Inte direkt hunnit redigera speciellt många bilder från San Francisco och resan, men har åtminstone börjat. Fast det lär ta en liten stund. Men sen lär jag trycka ut bilder i den här bloggen utav bara helvete. Hehe.

älsk och skit på samma gång.

Den här veckan är ju lite konstig. Å ena sidan är jag trött, trött och har så ont i muskler och nerver vid nacken att jag stora delar av dagarna är yr och illamående. Å andra sidan översköljs jag av lycka över hur jävla fina människor jag omger mig med. Hur mina vänner verkligen är bäst. Plus att jag just nu får göra typ mitt drömprojekt på ett jobb. Jag basar över det, har förtroende från chefen (ska bara leverera också...) och fått ta in hjälp för att ro det hela i hamn. Och hjälpen ringer på sin lediga dag bara för att "Jo, jag tänkte på en grej..." eftersom han tycker det hela är lika jävla roligt som jag.

Jag är glad. Men yr.

fyi.

Tröttheten. Fattar inte! Kan väl inte vara sommartid? För en vecka sen vände jag på 7h jetlag utan större problem, och nu är jag helt utslagen av en timme. Känns typ som att jag är sjuk.

blö.

Är väldigt trött på Internet just nu. Har blivit det oftare och oftare på senaste, vet inte varför. Fast idag tror jag det har att göra med den förbannade jävla besvikelsen över att jag tyckte jag var skitdålig igår, plus att det kanske inte var huuuur smart som helst att komma hem från tre veckor i USA och kastas in i en karusell av jobb och evenemang direkt. Plus att jag fortfarande lider av sviterna efter torsdagens chock. Och nä, han var ju inte med på Skavlan igår. Ryktet, aka internet, säger att det är nästa vecka. Det återstår att se.

lördagsångest.

Gah. Igår höll jag en presentation för typ 100 pers, eller kanske 200. Eller 300. Jag vet inte så noga. Rätt mycket folk oavsett. Och det gick så jävla dåligt. Inte som i att jag gjorde bort mig, utan mer att jag plötsligt var helt obekväm med alltihopa och insåg att det jag gjorde inte alls var bra. Inte direkt den känslan man vill ha när man kliver upp på en scen. Idag tröstar jag mig med choklad. Plus att jag ska börja redigera 800 bilder från USA.

helt hypotetiskt.

Låt oss säga att du har en idol. En enda. Och det är en amerikansk författare. Låt oss säga att du leker fjorton år och lägger till den där författaren som vän på facebook. För skojs skull. Och att författaren tackar ja och ni är vänner. Låt oss säga att det går ett år eller så. Låt oss säga att du sitter med facebook öppet i en paus på en konferens och plötsligt ser ett chatfönster öppna sig och att det är den där författaren som skriver. Till dig. Bara till dig. Och han säger att han är i Stockholm idag för att medverka i ett tv-program som heter Skavlan men att han inte känner ngn i Sthlm och gärna tar sällskap för en drink sen. Låt oss säga att du dör av chock men självklart svarar att du gärna ses. Låt oss säga att han tycker du kan ta med dig ett par vänner och ni bestämmer att ni ska ses efter inspelningen vid hans hotell. Ni bestämmer tid och du informerar dina bokklubbsvänner som ska följa med och som är lika chockade och glada och allt är helt galet. Låt oss säga att du sen får ett nytt meddelande att han inte kan pga middag med alla som medverkar i Skavlan men att han ber så mkt om ursäkt och att han gärna ses när han kommer tillbaka om ett par månader.

Mvh
Fjorton år och fortfarande i chock, men som kommer kolla Skavlan imorgon. Och som fortfarande ler bara av tanken på att ha konverserat med sin idol.

just nu i vår familj.

Jag filar på en presentation samtidigt som K svär över att jag gav honom Den värsta klänningen! att stryka. När jag är klar med presentationen ska jag skicka den till K så han kan göra den fin i kanten. Ni vet, fixa de där sista grejerna som gör att det ser lite proffsigt ut.

Ibland älskar jag hur vi kompletterar varandra liiiite mer än annars.

god morgon.

Trodde jag hade sluppit undan effekterna av tidsskillnaden nu när jag kom hem, men jag hade fel. Det tog drygt tre timmar att somna inatt, och sen sov jag fyra timmar. Då drömde jag mardrömmar och gjorde allt för att vakna. Nu är jag liiiite mosig i hjärnan.

utseende.

Två saker som är väldigt ytliga:

1. Jag har gått ner i vikt efter tre veckor i USA. Alltså. Va? Är det ens möjligt?
2. Ibland var det skitkallt. Då fick jag slänga på mig allt varmt jag hade i väskan och fullkomligt skita i hur det såg ut. En sån dag hade jag en blommig klänning, randig stickad tröja och en ullscarf i ett rutigt mönster. K tog kort på mig när jag tog kort på honom och han fick oväntat många kommentarer om hur snygga kläder jag hade. Kanske ska sluta tänka på hur jag klär mig lite oftare.

det klassiska ni vet.

Ja ni vet, när man kommer hem och plötsligt ramlar det liksom över en hur fantastiskt man haft det på resan. Hur dagar som inte var så bra var som bortblåsta från minnet (vilket också är varför jag vill skriva om det, för det där minns man aldrig sen). När jag pratade med pappa i telefon idag sa jag att jag var så glad att jag vågade hyra bil, vågade köra och bara vågade vågade vågade eftersom jag vägrar vara en person som begränsar sig själv när det handlar om något man innerst inne vill. Men jag var väldigt nervös innan sa jag. Det var jag med skrockade pappa, Men så tänkte jag att E, hon är tuff hon. Fina pappa. Och fina JAG - jag vågade!

vi får se om jag någonsin kommer ifatt.

Har läst bloggar sporadiskt under resan. Typ en gång. Och ngn blogg då och då när jag ramlat in på den. Har inte ens svarat på kommentarer på den här bloggen (skäms!). Och nu har jag över 1000 blogginlägg i RSS-läsaren. Närmare bestämt 1146 stycken.

honey, i'm home!

Jag är hemma! Hurra! Nog för att det var fantastiska tre veckor, men herrejösses vad skönt att äta hemlagad mat och sova i sin egen säng. När jag la huvudet på kudden igår vid 21 hade jag mer eller mindre varit vaken sen 06 torsdag morgon i Kalifornien. Alltså drygt 30 timmar. Kan inte sova sittandes! Det innebar även att jag var så jävla trött vid mellanlandingen i Paris att jag gick omkring och kände mig full. Kom på mig själv med att prata högt med mig själv när jag åt på en restaurang på Charles de Gaulle. Men nu är jag hemma, har packat upp resväskan och laddat in alla bilderna från min kamera. Återstår bara att tvätta allt och redigera bilderna. Och återgå till ett normalt liv igen.

30 grader i februari.

Ser ni 30 grader i februari? Alltså - ÄLSKART.

fördomarna som uppfylls.

I helgen träffade vi två väldigt trevliga medelålders par som vi hängde lite med. Amerikanska. De hade väldigt många frågor om Sverige, men jag fick till exempel veta att i den senaste säsongen av Bacherlor så åker de till Sverige och de oh:ade och ah:ade och "it's such a beautiful country!". Och så tipsade de mig om att kolla på finalen som skulle vara måndag kväll. Alltså just nu. Kollat litegrann. Om de faktiskt var i Schweiz eller Sverige? Gissa.

vi körde förbi Steve Jobs favoritparkeringsplats idag.

Ja, jag är kvar här borta på andra sidan Atlanten. Igår vinkade jag av min fina kille på flygplatsen, grät en skvätt för att jag kommer sakna honom, gick en trappa ner till ankomsthallen och mötte kollega som precis landat, hämtade ut ny hyrbil och körde till nytt hotell. Nu är jag i krokarna av Silicon Valley och jobbar. Idag hade jag t ex ett möte i en trädgård i solen i Palo Alto. Jo, jag har haft det värre så att säga. Men åh vad jag börjar sakna min säng, vår lägenhet, knäckebröd och saltlakrits. Samt att slippa leva i en resväska.

om ni nu inte skulle tro mig.

Det här är vårt rum. Bakom träden är havet och det hörs. Carmel har varken adresser på husen (!) eller gatlyktor. Sistnämnda pga att man ska se stjärnorna bättre. K är lyckligare än mig, om möjligt.

åh!

Tills igår var Alcatraz hittills bäst på resan. Det var en så jävla underbar dag. Men den här dagen alltså. Jag störde mig inte ens på att jag körde bil nästan konstant från 10.30-17. Highway 1 alltså. Älskart! Och inte nog med det, när vi efter många om och men hittade fram till vårt lilla B&B i Carmel-by-the-sea blev vi helt kära. Vi välkomnades av ägaren med varsitt glas vin, rummet är underbart och nu sitter vi i ett vardagsrum med öppen spis och njuter av vinglas nummer två. Precis avslutat en timmes samtal med två par från närheten som är här över helgen. Det är bara vi sex här. Lyckan just nu = maximal.

"sväng höger" gastar gps:en, "jag ska!" gastar jag tillbaka.

Sov som en stock inatt. Det var lite oväntat eftersom vi skulle hämta ut hyrbilen imorse. Vi fick en ful hyrbil. Den ser ut som en hund och jag ogillar modellen. Men vad gör väl det, det är en hyrbil och den fungerar finfint.

Vi blev kompisar med GPS:en och rattade iväg. Alltså: JAG KÖRDE BIL I SAN FRANCISCO. Har aldrig ens kört bil i Stockholms innerstad förut. Och det gick bra! Jag fnissade när vi körde över Golden Gate. Sen kollade vi utsikt och besökte Muir Woods som gav flashbacks till det naturreservat jag själv vuxit upp vid. Aldrig sett det som vackert eftersom jag bokstavligt talat bott ett stenkast ifrån. Nu tycker jag det är vansinnigt vackert och det var även Muir Woods. Och ja, träden är en skvätt större här än hemma.

Vi rattade vidare till Yountville och åt svindyr, men god, lunch. Efterrättskaffe på en bänk i strålande solsken tills vi smälte bort. Skröt lite om hur bra bilkörningen gått, hur smiiidigt allt fungerade. Det skulle jag icke gjort. Sen blev det lite kalabalik när vi försökte hitta en specifik vingård och det var helt omöjligt. Ville slänga GPS:en i vindrutan. Vi vände totalt fyra eller fem gånger på en sjukt trafikerad väg. Aldrig varit med om mer trafik. Men vi kom fram till vingården och K fick dricka vin. Kul för honom! Men ja, jag visste ju vad jag gett mig in på. Nu är vi på hotellet i Sonoma och ska strax kila iväg och äta på en restaurang jag bokat. Tydligen ska den vara jähähättebra. Vi får la se. Är mest intresserad av att dricka vin och lugna nerverna en skvätt.

Och om ni undrar varför jag ser så påpälsad ut är det för att min rygg fortfarande är kocko och jag behöver vara varm.

vad som inte skrivs på facebook eller återspeglas i bilder.

Tröttheten. Hur den liksom bara slog mig mitt i pannan tillsammans med en spann tomhet inombords. Jag grät i sängen och K höll om mig och sa inget, för han fattade. Som alltid. Jag grät och var så trött, så matt. Men vi skulle gå ut och äta, för det tyckte jag att jag behövde. Men när jag försökte gå på toaletten men inte kom fram till dörren innan jag höll på att svimma och var tvungen att kura ihop som en boll på golvet sa K bara Jag hämtar mat. Och så hämtade han mat. Ganska äcklig sushi, men det var mat. Jag hade halsbränna, ont i magen, var trött och ledsen och illamående. Misären tre tusen i en hotellsäng i San Francisco. Vi lyssnade på P3 Dokumentär och somnade. Sov gott. Sov gott! Tog bussen till vårt favvo-frukostställe och väl där fick jag plötsligt lika ont i ryggen som jag fick för en vecka sen. Så ont att jag inte kunde andas utan att det skar i ryggen och när jag hostade blev det en kniv. Yrsel. Jag går på toa, men jag svimmar kanske när jag reser på mig sa jag till K och gick på toa. Utan att svimma. Toaletten var stor och jag gjorde så många stående stretch- och yogaövningar jag vågade under den tid jag trodde var ett normalt toalettbesök. Det blev lite bättre.

Det blev bättre. Men jag måste bryta ihop ibland. Frågade K varför bara jag var såhär, varför det känns så jävla otacksamt att vara på semester i San Francisco eller annat valfritt ställe och alltid bryta ihop, alltid bli förstörd både psykiskt och fysiskt ett tag, innan hjärnan funkar som den ska. Innan jag på riktigt kan känna att det är semester. Han sa att alla gör så, eller att det är vanligt. Jag vet inte om jag tror honom.

för övrigt.

Det var tydligen jordskalv här imorse. K fick veta det via twitter då vi vaknade eftersom någon pingat oss och undrade om vi levde. Jodå, vi sov. Som stockar. Kände ingenting!

idag var jag "tvungen" att köpa en tröja på grund av kallt ute.

En fin liten grej med att man reser ganska mycket är att man får dyra vanor på vissa saker. Typ smink, parfym, hudkrämer och så vidare. Inte för att det är flådigt utan för att det går att köpa så förbannat mycket billigare utomlands. Än så länge har jag köpt en hel del av mitt smink och nagellack, allt för ca 1/4 av vad det kostar i Sverige. Och ja, jag vet hur det låter.

I alla fall, jag har inte shoppat något på jävligt länge på grund av sparat pengar till resan. För att kunna shoppa. Än så länge har det gått bra.

- Fem böcker
- Smink + Nagellack
- Två kjolar
- Fem tröjor

Och då har vi ändå några dagar kvar av semestern, plus att jag kommer bo ungefär ett par meter från ett stort shoppingcenter sista veckan. Kollade nyss kontot, det fanns oväntat mycket pengar kvar. Det här kan sluta hur som helst!

lätt lyckorus.

Är verkligen inte speciellt mycket för de turistiga grejerna när man reser. De är självklart svåra att undvika och vissa är ju faktiskt värda att göra. Men den enda turistgrejen jag verkligen sett fram emot var Alcatraz. Eftersom jag älskar allt som har med brott och straff att göra är liksom en fängelseö på något sätt det ultimata. Så vi åkte dit idag, samma dag som San Francisco prickar in väderrekord med cirka 25 grader varmt. Milt uttryckt: HELT JÄVLA UNDERBART. Visste att ön skulle vara vacker, men inte så vacker som den var. Älskade varje minut.

Vi tog båten dit.

Tio minuter tog det ungefär. Sen var vi framme! Så jävla coolt.

Och så himla, himla vackert där.

Vi tog den guidade turen där man fick hörlurar, älskart! Och sen hade vi tur att en ex-fånge var där och snackade lite om hans tid på Alcatraz.

Sen tog vi ytterligare en tur på ön. Sa jag vackert? 

kallade hotellet för "hemma" idag.

Nu är det bara en mässdag kvar, och en jobbdag kvar efter det. Sen: SEMESTER. Jag är så jävla värd det kan jag säga. Samtidigt älskar jag att jobba (vilket kan vara ett problem), framförallt nu när man liksom kommit in i hela mässgrejen och tycker allt är skitroligt. Har dessutom träffat alla kollegor jag inte träffat innan = bäst. Igår åkte vi sju personer i en liten pickup truck genom centrala San Francisco och de som bor i SF ägnade hela bilresan åt att peka ut vad vi skulle besöka och vad vi inte skulle bry oss om alls under semestern. Sen var det middag och vår PR-byrå ägnade all tid åt att berätta allt vi skulle göra och besöka. Att vi redan hade hunnit pricka in City Lights Bookstore kunde de inte smälta. I'm so impressed that you've already done that. Impressed. Och sen kläckte jag min kärlek till Star Wars, och det var tydligen också väldigt impressive. Antagligen för att jag är tjej. Men den diskussionen orkade jag inte ta eftersom jag höll på att somna.