vi måste prata mer om skiten.

Jag gillar att vi faktiskt börjar diskutera lite cystor här. Heja!

kalla mig google.

Visst har jag berättat om den här förmågan jag har att alltid få mina kollegor att tro att jag kan och vet _allt_? Typ öppettider på Ica, hur man rengör en kopiator, när solen går ner och så vidare. Nyss fick jag den här:
- E, du som ofta kan det mesta, vet du hur jag kan koppla ihop den här listan av nummer på simkort vi har till vår lista med faktiska telefonnummer?

Nej? Men det hade säkert varit en ball grej att kunna.

att bo i lägenhet, klockan 21.50

En granne borrar.
En granne skriker sig hes på grund av lite irriterad på någon annan i samma lägenhet.
En granne dunkar i väggen för att få tyst på ovanstående granne.

Och då bor vi alltså i ett hus som är *sjukt* ljudisolerat i jämförelse med andra lägenheter.

Nä, men jag sätter väl på lite musik då.

gissa vem som har ont.

Har förstått att det här med att ha cystor, ofarliga sådana, på äggstockarna lite då och då är väldigt vanligt. Det gör ont som fan. Varför pratar vi inte mer om det? Är det bara för att de sitter på äggstockarna?

kanske vore det till och med bättre om jag slutade försöka.

Mamma skickar ett mail och frågar om jag lever. Kanske inte ordagrant så, men hon är orolig för min hälsa. Jag svarar att jag gör mitt bästa för att ta hand om mig, och att det ibland går bra och ibland mindre bra. Häromdagen inkasserade vi som hade trettioårsfesten tillsammans en av våra gemensamma presenter: champagne på baren med Stockholms bästa utsikt.

Det är snart september och vi hade vår fest i april. Jag fyllde trettio i maj. Det var då den där trettioårskrisen slog till med full kraft, den som jag trodde var över. Ångesten över att behöva bestämma över mitt liv fick ett hjärngrepp och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Plötsligt blev det sommar och jag lyckades ha en fantastisk semester. Plötsligt började jag jobba igen och plötsligt var det inte alls roligt att blogga. Plötsligt bara njöt jag av det som hände istället för att dokumentera och tänka ut blogginlägg. Det var skönt. 

Jag har sovit för lite. Haft årets bästa långhelg på en ö där jag sov i snitt fyra timmar per natt, men skrattade så jag höll på att kissa på mig flera gånger om. Och dagarna innan och efter jobbade jag mellan 09-23.30 fler dagar än jag borde. Jag har haft svårt att äta på grund av stressen. Min kropp har verkligen börjat protestera mot alkohol. Har föreläst för ett stort medieföretag i Stockholm. Får telefonsamtal och mail från folk som vill träffa mig för det jag kan och vet. Har ett lugn jag inte haft på länge och samtidigt en helt jävla galen vardag. Och jag önskar att jag orkade protestera mer, reagera mer, när klyshorna faller över mig till höger och vänster. När jag meddelar att jag inte borde äta så mycket godis och omedelbart får höra Men du ska väl inte banta???. När jag föreläser och trots att majoriteten i rummet är kvinnor är det bara männen som hörs, frågar, kommer fram efteråt. När jag sitter på ett möte och det diskuteras divar och iframes och jag får en blick och ett Ursäkta, det blir kanske lite tekniskt här och bara orkar le lite och säga Jag förstår faktiskt vad du pratar om. 

Jag försöker ta hand om mig själv. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Men jag försöker. Det gör jag alltid. 

ett konstaterande.

Det är väl en två veckor sen jag bloggade här sist. Har jag saknat det? Inte så värst. Har ni saknat det? Uppenbarligen inte. Och det var faktiskt ganska skönt. Däremot saknar jag att dokumentera min vardag. Det är skoj.

att blogga.

Jag har kräkts lite på den här bloggen det senaste halvåret eller så. För att den inte är vad jag vill. Och jag tror kanske inte ens att jag vill ha en blogg som är det jag vill. I alla fall inte just nu. Jag blir förvirrad när de som säger att de läser den här bloggen gillar den mer när de träffat mig. Det är visserligen en fin komplimang, men det säger också att den här bloggen inte är vad jag vill riktigt. Eller varför jag en gång i tiden ens började skriva på nätet. Då skrev jag för att jag inte kunde uttrycka delar av mig själv på något annat sätt. Jag kanske kan det nu. Och jag vill inte att den här bloggjäveln ska bli mitt instagram i bloggformat, där jag postar förskönade bilder av min verklighet. Jag har till och med funderat på om jag ska posta recept på god mat jag lagat. Inget illa ment om er som gillar att laga mat och blogga om det, men alltså: jag blogga matrecept? Nej. Vi får se hörrni. Vi får se.

vad hände?

Är barnvakt till mina brorsbarn. Roligt, men helvete vad trött man blir. Förberedde mig på maratonlång nattning av minstingen, eftersom det tydligen är standard. Efter fem minuter snarkade ungen. Nu ska jag dö en sväng i soffan och håller alla tummarna för att ingen av dem vaknar.

duktig flicka.

Hängde tillbaka den här snyggingen idag. Trots att den är billig och ja, snygg. Varför? Har typ en likadan.

Men! Å andra sidan är den jag har på bilden för sommaren, den andra var mycket tjockare. Det vill säga kan använda på vintern också. Ska rensa ur min garderob först, sen kanske jag köper den i alla fall. Eller inte.