ett instagramfilter för hjärnan.

Eftersom min hjärna är lite söndermosad efter en dag med möten i sex timmar (varav jag ledde mötena i fyra av dessa timmar) så tänkte jag berätta om något fint. Något fint som inte är något speciellt men som jag ändå minns så glasklart och som jag fortfarande njuter av.

Det var andra dagen i stugan vi hyrde på Gotland. Jag gick upp klockan 08 och snörade på mig skorna. En power walk i 45 minuter längs stranden vid Ljugarn. Nästan till raukfältet och tillbaka. Redan så varmt ute att jag svettades. Solen sken såklart. Olle Sarri var gäst i morgonpasset i P3 och det var för en gång skull roligt att lyssna på.

När jag kom tillbaka till stugan, som för övrigt L & E kom till dagen före och gjorde veckan komplett, hade K vaknat och gjort frukost till mig. Jag älskar när han gör frukost till mig. Vi åt frukost i solen i trädgården och lyssnade på jazz. Sen kunde dagen börja. Så himla fint, som en liten karamell.

två månader av berg- och dalbana.

Torsdag, andra maj.
Jag reser mig i reklampausen mitt under Let's Dance och säger att jag ska ta ett test. K skrattar och undrar hur många test jag tagit i mitt liv egentligen? Jag fnissar tillbaka men säger att av alla hundra miljoner så har jag aldrig haft så stor anledning som nu. Jag tar testet. Inom tio sekunder är det ett plus. Det har det aldrig blivit förr, inte på en enda gång av de hundra miljonerna. K gastar Vadå? Vadåååå? när jag säger något konstigt på toaletten. Och jag kan inte svara. Han kommer in på toaletten och jag ger honom testet och det medföljande instruktionspappret och säger Läs själv. Sen är jag tyst. Jag sitter kvar på toalettstolen vem vet hur länge. K står dubbelvikt och skrattar vem vet hur länge. Vi tar oss till soffan och jag googlar Gravid + snus och Gravid vad gör jag nu. Gråter av chock, skräck och utmattning. Somnar på tre sekunder.

Fredag, tredje maj.
Känner mig full på grund av nikotinbristen. Slutade ju snusa omedelbart. Fattar ingenting. Tvingar L att träffa mig på Indigo på kvällen och när jag beställer läsk fattar hon. Jag får en kram och Grattis! och jag fattar inte. Kan inte ens säga orden, pratar runt det hela. Pratar om att allting ändras nu. Känner mig inte glad. Känner mig livrädd.

Tisdag, sjunde maj.
Är så jävla sur. K får klago-sms om att jag inte får snusa, inte dricka alkohol, inte äta mjölk, vete plus plötsligt en jävla massa andra saker som tydligen är förbjudna. Är så arg. Sur. Går en promenad på lunchen och gråter i telefon med K. Barnmorskan ringer. Jag säger att jag tror jag är gravid, och det är första gången jag uttalar de orden högt.
- Tror? Har du gjort ett test hemma?
- Ja
- Då är du gravid.
Det svindlar för ögonen. Jag är inte beredd på det här.

Tisdag, fjortonde maj.
Grät igår. Grät för att jag kommer bli tjock och min skräck att bli tjock är stor. Grät för att jag är så trött och inte orkar någonting. Grät för att maten inte smakar något alternativt är så god att jag kan äta sju portioner i sträck. Grät för att jag är livrädd och inte beredd. Jag är inte beredd! Samtidigt, om jag verkligen försöker tänka mig in i att ha ett barn som är en mix av mig och K: helt jävla magiskt. Det bara måste ju bli världens bästa människa? Samtidigt kan jag inte tänka på detta i mer än ca en sekund i taget. Sen måste jag sticka huvudet i sanden igen.

Fredag, sjuttonde maj.
Äter frukost med T och efter en timme säger hon att hon egentligen inte tänkt säga något, men hon är gravid. Jag får stora ögon och halvt skriker Men jag med! Det visar sig såklart att våra blivande barn ska födas samma dag.

Måndag, tjugonde maj.
Magen är så jävla svälld att jag inte kan ha kläderna jag vill ha. Till och med K ser att det inte går. Det är jobbigt. Jag känner mig ful. Vi skrev in oss hos barnmorska idag. Jag var så nervös innan, men hon var väldigt bra. Beräknad dag: 1 januari 2014. Alltså. Helvete vilken dålig planering. Det här stör mig. Du får knipa.

Fredag, tjugofjärde maj.
Tystnad i fem sekunder. Ska jag bli morfar?! gastar det i andra änden av telefonluren. Pappa blir så glad att han inte vet var han ska ta vägen och jag får fortsätta prata med mamma. Jag trodde inte att de skulle bli så glada. Det är väldigt fint.

Lördag, tjugofemte maj.
Att dricka Ramlösa på ett bröllop med fri bar från klockan 12 på dagen är inte direkt diskret. Men folk får tro vad de vill.

Söndag, tjugosjätte maj.
Brorsan sms:ar att jag ska bli faster för tredje gången runt jul/nyår ungefär. Jag svarar med vändande sms att han ska bli morbror för första gången runt jul/nyår ungefär. Mamma blir överlycklig över vår timing, dessutom är det mors dag.

Onsdag, tjugonionde maj.
Är på återbesök på gyn för att kontrollera att mina jävla cystor har försvunnit. Ultraljud och jag får se en liten klump i magen och något som fladdrar. Hjärtat. Min största skräck har hittills varit att magen skulle vara tom, att allt var fejk. Att kroppen bara hittade på. Det är inte hittepå.

Lördag, första juni.
Så fort du öppnar munnen pratar du om mat fnissar K. Jag vill äta hela tiden. Hela tiden. Helst godis, men grillad majs och bröd går bra också.

Tisdag, fjärde juni.
Man får väl leva med oron och det ständigt dåliga samvetet konstant nu. Igår ringde jag K och grät eftersom jag hade ätit så mycket godis att jag mådde illa och druckit för mycket kaffe.

Midsommarafton.
Vissa vänner alltså. De blir så glada. De spontana kramarna, hurraropen, sms:en. Alla de där som bara vill uttrycka hur glada de är för att vi ska få barn. Jag blir så förvånad att de kan bli så glada. Men det är också så jävla fint just därför, för att jag inte väntat mig det. Alla frågar hur jag mår. Jag mår bra. Trött, hungrig som fan och är sur på K ofta. Annars bra. Inte spytt en enda gång.

Tisdag, tjugofemte juni.
Ultraljud. Hen studsade som en groda som ville nudda taket. Jag fick en skrattattack och kunde inte sluta skratta och fick be om ursäkt eftersom mina skrattande magmuskler skymde sikten. Hen mår i alla fall alldeles utmärkt. Berättade för min chef. Mina kollegor får veta efter semestern.

Torsdag, tjugosjunde juni.
Jag har tittat på filmen K spelade in på ultraljuden cirka 25 gånger. Han är så glad. Jag känner mig glad. Det är mer på riktigt nu. Nu minns jag varför vi ens pratade om att skaffa barn. Nu längtar jag lite tills vi får träffa den här personen som bor i min mage. Vilket i sig är sjukt. DET BOR NÅGON I MIN MAGE.

problemet är löst.

Tack för era tips om trosor. Jag har varit runt och klämt och känt som en galning - tills jag hittade vad som verkar vara de PERFEKTA trosorna. Dessa! Resåren känns inte alls som resår, aningens längre ben än vanliga boxertrosor och så mjuka att man knappt känner att de finns. Ganska gött för en preggokropp kan jag berätta. Lägligt nog har dessutom Twilfit 25% rabatt, vilket är rätt trevligt eftersom de är skitdyra. Så nu har jag köpt på mig ett lager och hoppas att jag klarar mig en stund.

livet som inte hamnar på instagram.

Alla som följer mig eller K (eller båda) på instagram har sagt samma sak: hur fantastiskt vi verkar ha haft det i Norge. Vi verkar till och med ha inspirerat folk att åka till Norge för att se på stavkyrkor. Väldigt fint.

Men allt syns ju inte på instagram. Till exempel inte att jag tog den här bilden stående på en hal sten. Och självklart halkade jag cirka tre sekunder efter att bilden togs. Och självklart slog jag i svanskotan och bäckenet så jag skrek rakt ut av smärta. Sen grät jag så mitt brorsbarn, stackarn, bara stod och gapade.

Jag har ju haft lite ont sen dess. Lite. Typ så pass att jag inte kan vända mig i sängen eller ligga på rygg eller lyfta eller kliva i stora steg. Naprapaten trodde att smällen satt igång någon slags för tidigt foglossning och att jag bara kan vila och hålla tummarna att det ger sig. Annars får jag leva med smärtan av att ha en kniv i varje skinka i en sådär fyra månader till.

Men det blev en väldigt fin bild, det blev det.

ännu en grej att stryka på bucket list.

Ibland händer det saker som inte går att gissa sig till. Till exempel när tillfället att få flyga helikopter uppenbarar sig. Jag fick visserligen stå i kö och vänta i 1,5h innan det var min tur, men eftersom jag hade finfint sällskap gjorde det inget. Dessutom var det värt det när vi väl kom upp i luften. Fem minuter i en plåtburk i luften - check!

längtar hem.

Vi är på väg hem efter sommarens sista resa. Jag älskar att vi flänger så mycket på sommaren, men nu är jag så förbannat jävla trött på att resa, packa och ha allt jag äger i två väskor. Jag vill vara hemma. Sova i min säng, äta frukost hemma, fylla kylskåpet med mat och ligga i soffan och kolla på tv-serier. Jag längtar efter den här hösten och jag önskar att jag inte behövde packa mer förrän nästa sommar. Men det skiter sig ju rätt hårt eftersom tanken är att vi ska flytta om några månader.

vanliga preggofrågor och svar.

Det är lustigt det där, hur alla ställer samma frågor. Behöver inte vara något fel med det, men jag är ändå lite förvånad. Så jag tänkte att jag ska sammanfatta läget lite.

Hur mår du?
Alldeles utmärkt faktiskt. Rent fysiskt inser jag att jag haft det hur bra som helst. Hjärnmässigt har det varit en jävla resa eftersom jag fick mig en liten chock när det där testet visade ett plus.

När är det dags?
2 januari. Väldigt bra planerat, verkligen.

Några cravings?
Nja. Jag älskar mat extremt mycket bara. Det är så gott! Bröd och ost är möjligtvis en craving, vilket är kul med tanke på att jag inte kan äta vanligt bröd eller ost. Men jag har hittat världens godaste vete- och mjölkfria bröd, så det går ingen nöd på mig. Mm, bröd.

Vet ni vad det blir?
Nej, och vi har valt att inte ta reda på det.

Namn då, har ni namnförslag?
Nej. Vi skriver långa listor med möjliga namn, men inte mer än så.

hemligheter.

När man får veta en riktigt stor hemlighet så är instinkten oftast att skrika den rakt ut. Man fantiserar och funderar och gnuggar hjärncellerna kring när var hur man kan får vill berätta. Och tiden går. Hemlisen blir som en vän, någon som alltid finns där. Samtidigt blir det naturligt att inte berätta, att hemlighålla och låtsas som ingenting.

Det blir så naturligt att när väl hemligheten inte behöver vara hemlig längre så känns det som att man hittar på när man väl börjar berätta, istället för den där omedelbara lättnaden man trodde skulle infinna sig.

Igår sa jag till K att det känns som att jag fejkar. Att det hela är ett litet hittepå, något kul vi gjort för att få många likes på instagram. Men så är det ju inte riktigt. Det finns lite väl många bevis för att det finns en bebis i min mage för att jag ska kunna snacka bort detta. Jag ska bli morsa. Helt knäppt faktiskt.

insikter.

Målade tånaglarna igår. Det gör jag extremt sällan, i snitt en gång per år. I år blir det iaf två. Anyway, när jag sitter där dubbelvikt och försöker vara precis och exakt och försiktig på cirka en meters avstånd inser jag alltid tre saker:
- Lilltånageln är verkligen otroligt liten
- Stortånageln är verkligen mycket nagel, till och med i jämförelse med till exempel en tumnagel
- Ingen kan ju klara av att måla sina egna tånaglarna snyggt. Hur gör man?

schlutt.

Nu är det officiellt slut på semestern. Vi kom hem en dag tidigare än beräknat, och TACK för detta säger jag bara: att sova i sin egen säng inklusive sovmorgon är underskattat. Utanför lägenheten är det dock fullt jävla ös: tivoli, musikfestival och fotbollsturnering. Det här med att bo precis vid ett naturreservat och en återvändsgränd är liksom inte riktigt samma sak som att det skulle vara lugnt. Jag har för övrigt beställt en dyr-bok idag. Efter att ha läst ett utdrag i senaste numret av Filter kände jag att det verkligen, verkligen är värt det.

Norge, din snygging!

Det kan ibland bli så att man åker på en semester som man själv kanske inte skulle valt. Eller någonsin ens haft som alternativ. Och så ser det ut såhär. Vackrast någonsin, typ. Jag känner mig tacksam.

här var det dött.

Jag glömmer bort att blogga. På fullaste allvar. Men det är väl ett gott tecken antar jag, framförallt nu när det är semester och sånt där. Semester har för övrigt med sig såna fina grejer:

• Vi kommer på briljanta saker man kan äta och äter det sedan HUR mycket som helst. Denna vecka har vi till exempel ätit jordgubbskräm till lunch vareviga dag. Väldigt gott. Innan denna vecka hade jag inte ätit kräm på säkert fem år.
• Jag har samma kläder hela tiden. Vi är snart inne på vecka fem på resande fot, där vi endast mellanlandar hemma, tvättar och packar om. Och för en gångs skull kör jag ett enkelt recept: jag har samma kläder hela tiden. Samma finare klänning, samma vardagsklänning, samma varmare klänning, samma skor etc. Bara lite tvättade med jämna mellanrum. Hur fiffigt som helst ju! 
• Det kommer bli en rätt göttig semester det här alltså, precis som jag förutspått när vi planerade ungefär halva tiden. Gotland, landet, skärgården, en veckas jobbande i Stockholm med tillhörande storstadsliv, sommarstugan vid havet och så en roadtrip till Norge för att sen avsluta sommaren på en ö i Blekingen. Man bara: helt okej. 
• Sommarens varmaste dagar har för övrigt prickat in våra resdagar rätt fint. Imorgon ska det, enligt allsmäktiga kvällspressen, bli "ÅRETS VARMASTE DAG!". Gissa vilka som ska sitta på tunnelbanan, tåg och i en bil hel dagen?