har man möjligheten så kollar man väl ändå? Eller?

Vi ska ju flytta. Därför var det visning av vår nuvarande bostad häromdagen. Det är en hyresrätt och hyresgästen tar då hand om visningen själv. Jag var oerhört obekväm med tanken på att släppa in en mängd okända människor i vårt hem samtidigt som vi skulle vara hemma. Men vi städade och gjorde fint (trots att man inte måste, men det kändes bättre). Vi gick tidigare från jobbet och pysslade med detaljer så som vad som skulle få vara kvar på kylskåpsdörren in i det sista. Sen väntade vi.

Hur många som kom på visningen? Ett sällskap. Ett! Och de kollade åt en kompis och pratade om mäklare och försäljning och vi stod som frågetecken.

Känslan efteråt? Besvikelse. Trots det sköna i att slippa obehöriga hemma hos oss. Besvikelse över att ingen ville komma och se vår fina lägenhet, den vi älskar och har trivts så bra i. Vi trodde att något kanske hade blivit fel, kanske hade vi missuppfattat dag? Så jag ringde bostadsförmedlingen, men de påstod att det var rätt och att en mängd personer redan tackat ja till att bli nya hyresgäster istället för oss.

Så märkligt. Och stackars lilla lägenheten, på något konstigt vis.