preggo-grejer som det inte pratas så mycket om.
Frustrationen över att inte orka något. Inte orka eller kunna bära, gå mer än några hundra meter i taget och inte gå i trapporna. Stressen över att vilja så mycket, och kunna göra så lite. Mitt i en flytt, överlämning på jobbet och lätt panik över att vi inte har fixat så mycket bäbisprylar. Och så insikten om att jag är höggravid nu, det är bara en månad kvar, och inget av detta är konstigt. Men frustrerande! Jag vill kunna vända mig om i sängen utan att behöva vakna och ta i för full kraft.
Och jag måste som vanligt avsluta med brasklappen att jag är väl medveten om att jag mår och har mått jävligt bra i jämförelse med andra. Och att det här ju ska gå över. Om 1,5 månad bör jag verkligen inte vara gravid längre. Vilket i sig är jättekonstigt det med.
3 kommentarer:
Åh!
Tycker många bloggare är ett föredöme i den här frågan. Det är ingen som hymlar med att det är tungt sista tiden som gravid. Det är inte alls särskilt rosenskimrade då, snarare rätt jobbigt och tungt. Såg faktiskt alldeles nyss att någon hittat till min blogg efter att ha sökt Gravid v40 trött, tungt.
En månad går fort! Snart har ni er bebbe hos er!
Det har du rätt i, jag syftade nog mest på det jag möter dagligen utanför bloggvärlden. Men ja, en månad känns läskigt snart!
Men eller hur, så sjukt att tänka på att man faktiskt kommer SLUTA vara gravid, att man inte kommer vara det förevigt (för det känns ju så när man är gravid). Så svårt att föreställa sig trots att man har ett bäst före-datum.
Ärligt talat, vad jag hatade att vara gravid! Hade trott att det skulle vara lite mysigt, men verkligen inte... Är tacksam dagligen över att slippa det där (mest för att jag mådde så illa hela grav).
Snart är hen här!
Skicka en kommentar