skenet bedrar?

Idag var jag på efterkontroll hos barnmorskan som vi hade under hela graviditeten. Så märkligt att vara tillbaka och se alla gravida sitta där i väntrummet, som jag själv gjort tiofemton gånger, men istället sitta där med platt (nåja) mage och en bajsande bebis i knät. Som att hundra år passerat. Vi pratade om allt som varit och hon menade att jag ändå verkade så lugn och säker med bebis. Det är flera som sagt det, vid olika tillfällen, att jag verkar lugn. Säker. Stabil. Ibland har jag fått höra det i andra sammanhang också, till exempel vid jobb där jag varit så absurt nervös och hispig innan och sen har jag tydligen gett ett stabilt och självsäkert intryck. Och min hjärna fattar ingenting. I alla fall, jag undrar om det kanske är lite att jag tar all hispighet för mig själv. Bryter ihop, gråter, googlar ihjäl mig, har ångest, sover illa och gråter ännu mera mot Ks axel. Sen går jag ut i den stora vida världen och då verkar jag plötsligt lugn. Inte helt säker på att detta är ett jättebra sätt att hantera ångest och rädslor dock.