men jag har stängt av notifieringarna för hans meddelanden för att inte brusa upp för mycket mitt under en middag.

Min bror och jag har en pågående feminist/jämställdhetsdiskussion i chatten på Facebook. Den började för ungefär tre år sen och har emellanåt haft månadslånga uppehåll. Men de senaste tvåtre månaderna har vi haft dagliga långa argumentationer. Ibland tror jag att vi är ganska överens men bara ser lite olika tillvägagångssätt och ibland behöver jag ta tre djupa andetag för att undvika att slå näven i väggen och vråla rakt ut av irritation. K frågade mig nyss hur jag orkar. Men jag bestämde mig ganska tidigt för att inte försöka övertala honom (min bror) till min åsikt utan verkligen, verkligen försöka förstå vad han menar och utifrån det argumentera för mina åsikter. Jag lär mig massor. Har börjat förstå hur män(niskor) kan vara upprörda över feminismen, även om jag inte håller med. Det är nyttigt. Och jag lär mig vad jag tycker, jag lär mig slipa mina argument och jag läser på och ifrågasätter varför jag tycker som jag tycker. Emellanåt är vi så himla icke överens, emellanåt är vi väldigt samspelta. Ibland är jag förvirrad. Jag tror vi båda blir lite bättre människor av det här.