jag fattar att alla föräldrar har det såhär och känner såhär men ibland måste man ju bara få explodera ut all kärlek lite grann.

Alltså MITT BARN ÄR SÅ ROLIGT. Och härligt. Och jag fattar att det bara blir bättre, men just nu är han liksom helt jävla freakin fantastisk. För det första är han så gosig. Älskar att vårt barn vill gosa, vill kramas, vill mysa. Vänjer mig aldrig och vill ej vänja mig vid känslan. Dessutom gör han ju så skojjiga grejer. Senaste tricket är att zombie-sträcka sina händer samtidigt som han ga-ga-ga-ga-gar högt med bakåttryckt huvud. Ungefär som Ulla-Bella i Solstollarna. SJUKT KUL. Idag ställde jag mig i hallen och dansade lite och klappade händerna, varpå barnet kollar på mig, ler och börjar dansa på hans lilla vis också. Dog nästan på fläcken så roligt och fint det var.

Världens bästa person har jag byggt i min mage. Det är ju helt jävla omöjligt att ta in i hjärnan.