kommer med största sannolikhet sova så jävla illa.

Blev förvånad när jag insåg detta, men inatt är det första gången sen F föddes som jag ska sova utan honom i samma hus/lägenhet. Så märkligt på så många sätt. Innan jag fick barn skulle jag antagligen ha sagt "ETT ÅR??!!!???" Men ja, med ett ammande barn som ändå sover ganska bra så har ju inte direkt behovet funnits. Plus att jag är den som varit mest föräldraledig. Men nu är det alltså vice versa, jag är den som måste tillbaka till storstan för att jobba medan K och F stannar kvar på landet.

Jag ser att kvällen har oändliga möjligheter och samtidigt inga alls för jag kommer antagligen ligga i soffan och glo. Vilket är en jävligt underskattad syssla, så jag känner mig ganska nöjd oavsett.